Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
För tio år sedan arbetade jag som Afrikakorrespondent, baserad i Kapstaden i Sydafrika. Där räknade stora informationstavlor ner till ”Day zero” – när allt vatten skulle vara slut. Galna idéer om att kapa isberg från Antarktis och bogsera till landet lyftes fram för att hantera krisen.
Väl hemma i Sverige pustade jag ut över att inte längre behöva ha vattenpanik. Men nu kommer den krypande tillbaka. Klimatkrisen gör att färskvatten i kranen plötsligt har blivit en bristvara även här.
I år är situationen särskilt allvarlig. SMHI har utfärdat varning om risk för vattenbrist i hela åtta regioner i söder. I Skåne kommer rapporter om att brunnar sinar. Invånare rekommenderas att ta kortare duschar, samla regnvatten, återanvända vatten som använts i matlagning och aldrig köra en halvfull diskmaskin. Vissa invånare går ännu längre, som DN rapporterat om – som att inte spola efter att man har kissat.
Vattenkrisen är inte bara jobbig utan också dyr för samhället. Bönder riskerar att inte kunna vattna sina grödor eller ha tillräckligt till de törstiga korna. På Gotland överväger företag att lämna ön på grund av problemen. Svenskt Näringsliv kallar vattenbristen ett av regionens största tillväxthinder, rapporterar SVT.
Att detta har med klimatkrisen att göra råder det ingen tvekan om. När vintrarna blir kortare får Sverige en längre växtsäsong – och mer växtlighet suger upp mer vatten. Högre temperaturer gör också att marken torkar ut snabbare och fler och värre värmeböljor ökar samhällets vattenförbrukning.
Det kan tyckas paradoxalt, eftersom klimatförändringarna även ger mer nederbörd – men nederbörden kommer som kraftigare regn och mindre snö. Det gör att mer vatten rinner bort snabbt i stället för att långsamt infiltrera marken och fylla på grundvattnet.
Krisen slår inte jämnt över landet. I Norrlands inland bedömer Sveriges geologiska institut (SGU) att man kan få mer grundvatten i framtiden. Men i söder och framför allt längs kusterna och på öarna ser det allvarligt ut. Alla år väntas inte bli torra i framtiden, men de torra åren blir värre.
Så vad kan vi göra, utöver att låta bli att spola när vi kissar?
För det första är kunskapen om de svenska vattenmagasinen undermålig. SGU uppmanar nu alla som har en egen brunn att rapportera in det, för att få bättre koll på hur vattensituationen egentligen ser ut.
För det andra krävs pengar. Det svenska VA-systemet är mycket eftersatt, vilket experter larmat om i åratal. Nu krävs stora investeringar för att vattnet ska rinna i svenskarnas kranar även i framtiden.
Men den enklaste lösningen är att göra svenskt vatten dyrare – åtminstone för storkonsumenter. Just nu öser vi stora mängder dricksvatten över gräsmattor och ner i pooler. I en tid när världen enligt en nyligen publicerad FN-rapport närmar sig global vattenkonkurs är det inte hållbart.
Till sist kanske vi kan ta en titt på vår granne i syd. I Danmark är vattenförbrukningen per person runt 40 procent lägre än i Sverige. Och inte luktar danskarna mer illa än svenskarna?
Läs mer:
FN-rapport varnar för vattenkollaps – matförsörjningen hotas
Vattenkrisen i Skåne: ”För mig är duschen ingen njutning”