Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Bilderbok
Lidia Branković
”Välkommen till känslornas hotell”
Övers. Caroline Bruce
Alfabeta bokförlag, från tre år
Den har redan blivit en internationell bästsäljare som översatts till fler än tjugo språk. Det är ingen dålig start för den Berlinbaserade bilderbokskonstnären Lidia Branković, vars debutbok ”Välkommen till känslornas hotell” nu ges ut på svenska i översättning av Caroline Bruce.
Bilderboken handlar om en liten hotelldirektör, propert klädd i röd uniform med guldknappar. ”Mitt jobb är att ta hand om känslorna som kommer på besök”, förklarar flickan, som också är bokens berättarjag. Det är ett slitsamt arbete. Ingen dag är den andra lik i den storslagna hotellbyggnaden, som till sitt yttre påminner om någonting hämtat ur en Wes Anderson-film.
I lobbyn med det rutiga golvet myllrar det av färgglada figurer. Här finns Oro gestaltad som ett villrådigt spöke med röda skor, men också mer diffusa skepnader – som en rosa snigel med rött läppstift och gulligt oformliga karaktärer med Barbapapa-kroppar. ”Man vet aldrig vem som knackar på. Vissa gäster är kul att ha att göra med. Andra är… lite knepigare”, sammanfattar hotelldirektören.
Ändå är alla känslorna välkomna att checka in. Även de mest högljudda, svårhanterliga typerna får rum. Som Ilska, med sitt eldigt röda hår. Ilska får bo i den största sviten med de tjockaste bäddmadrasserna. Det är bäst att ge Ilska utrymme att föra oväsen, resonerar berättarjaget. Försöker man stuva undan henne blir allting bara värre.
Annat är det med den bläckfiskliknande figuren Sorg, som pratar lågt och behöver ett badkar till alla sina tårar. Det händer att rummet svämmar över ändå. Ibland läcker det ner gråt på gästerna som bor på våningen under. Sorg vill ha sällskap, någon tålmodig som lyssnar utan att avbryta.
Metodiskt går Lidia Branković igenom känslornas egenarter – och hur man bäst hanterar dem. Allt i en varsamt sammanhållen berättelse, lagd i akrylfärg. Bildspråket är naivistiskt inbjudande, texten renodlad och rak. Tankarna går till den Oscarsvinnande Pixarfilmen ”Insidan ut” från 2015. Samtidigt vrider Lidia Branković temat till någonting absolut eget. Allt i en bilderbok som är rörande rar, men också riktigt rolig.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning