Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
För några dagar sedan satt jag och surfade runt på jakt efter nytt japanskt mode – ett i mina ögon ovanligt vackert klädesideal med fokus på hantverk. Jag snubblade då över en hemsida som sålde japanska arbetskläder för byggare. Trots att jag är välbekant med den japanska estetiken blev jag häpen: här fanns inte en tillstymmelse till de groteskt fula och ensidigt funktionsorienterade plagg som dominerar våra byggarbetsplatser. Istället möttes jag av vackert skurna plagg i vävda tyger, formgivna för att ge rörelsefrihet och skydd utan att göra avkall på sitt estetiska uttryck. De så kallade tobibyxorna, med sina kraftigt utsvängda ben som smalnar av vid anklarna, är ett exempel på utmärkt kombination av funktion och estetik.
Japanska yrkesmän och -kvinnor är kända för sin noggrannhet, fokus på detaljer och hantverksmässiga skicklighet. Tanken slog mig – kunde det finnas ett samband mellan kläderna de bär och de egenskaperna? Med andra ord: kan kläderna påverka hur vi känner, tänker, presterar och beter oss?
År 2012 publicerade två amerikanska forskare en mycket uppmärksammad vetenskaplig artikel vid namn ”Enclothed cognition” (ungefär: ”kläders inverkan på kognitionen”). I ett experiment hade hälften av studiedeltagarna ombetts att ta på sig en labbrock medan resten bar sina vanliga kläder. Sedan hade alla fått göra ett koncentrationstest. Tanken var att utforska ifall den fysiska upplevelsen av att ha på sig en labbrock – ett plagg som associeras med vetenskaplighet, noggrannhet och intellektuell skärpa – förändrade studiedeltagarnas prestation. Mycket riktigt visade det sig att personerna med labbrock begick mycket färre misstag.
För att sedan urskilja ifall det var den fysiska upplevelsen av att ha på sig en rock eller symbolvärdet av plagget som förändrade studiedeltagarnas kognition gjorde de ett till experiment. Då fick alla studiedeltagare ta på sig en vit rock, men hälften fick höra att det var en ”målarrock” och den andra hälften att det var en ”läkarrock”. Sedan fick de göra en version av ”finn fem fel” på tid. Återigen visade det sig att de som trodde att de hade på sig en läkarrock presterade bättre än den andra gruppen.
Av dessa experiment drog forskarna slutsatsen att både den fysiska upplevelsen av att bära ett plagg och det plaggets symbolvärde påverkar hur vi tänker, känner oss och presterar. Begreppet ”enclothed cognition” tog fart och andra forskare började utforska fenomenet.
En amerikansk studie från 2019 jämförde personers köpbeteende när de bar lediga respektive formella kläder. Att personer som bar formell klädsel spenderade mer pengar var kanske förväntat, men anledningen bakom var mycket intressant. De kände nämligen ”social självsäkerhet”, vilket i sin tur sänkte beslutsångest i samband med köp – de slog kaxigt till istället för att vela.
En annan studie från 2020 undersökte kvinnors förändrade beteende när de hade på sig högklackade skor jämfört med platta. De kunde visa att studiedeltagare med högklackat var mer handlingskraftiga och tänkte mer i abstrakta banor – typiska tecken på maktkänsla. Men det intressanta var att effekten endast infann sig om studiedeltagarna visste att någon observerade dem. Detta visar att hur man känner sig i sina kläder – och hur det förändrar ens beteende – delvis avgörs av hur man upplever sig bli sedd i en social kontext.
Men det råder inte vetenskaplig konsensus kring idén om ”enclothed cognition”. En studie från 2019 misslyckades med att replikera resultaten från labbrocksexperimentet i den ursprungliga studien. Forskarna kunde förvisso se en liten förbättring i prestation för personer som hade på sig en labbrock jämfört med de som hade vanliga kläder, men effekten var inte alls lika stor som i den första studien. Artikelförfattaren ifrågasatte därmed om ”enclothed cognition” är ett så starkt fenomen som andra forskare gjort gällande. Min gissning är att det kommer att tvistas om detta de kommande åren.
Själv tänker jag på när jag senast tog på mig en nystruken skjorta med manschettknappar, dubbelknäppt kavaj och ullbyxor med sidojusterare. Slipsen knuten i en enkel four-in-hand, en hantverksmässigt elegant klocka och nyputsade skor. Över detta: en tjock, gråmelerad ullrock i klassiskt snitt. Genast förändrades min gångstil och mitt rörelsemönster – jag rörde mig rakare, mer bestämt, mindre tvekande. Men förändringen skedde inte bara i mitt yttre utan också i mitt inre. Det var som om allt mitt intresse tillfälligt försköts mot det förfinade och upphöjda. Hela mitt sinnestillstånd hade försatts till ett annat plan.
Med det i åtanke tror jag att ”enclothed cognition” är ett sant fenomen. Isåfall påverkas vi inte bara av labbrockar och högklackade skor, utan de japanska byggarnas värv påverkas också av de vackra arbetskläder de bär. Kläderna formar delvis vem vi blir.
Den som är intresserad av skönhet och elegans i sin gärning gör klokt i att välja kläder med omsorg.
