Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Med åren blir 80-årsfesterna fler. Inte undra på.
Minuter och timmar blev en gång dagar och veckor som sedan blev månader och år och med tiden årtionden, som nu ska firas.
En sympatisk gaggighet förenar oss när det drar ihop sig till 80-årskalas. Gäster skiner upp när de plötsligt känner igen varandra under en blänkande skalle eller några vita tufsar som tidigare var ett ansikte bakom ett kraftigt hårburr.
Man trängs med käppar och rullatorer, fumlar med hörapparater, plockar med piller och ropar ”tala i mikrofonen!” tills någon som lärt sig av barnbarn fattar hur man fattar en mikrofon.
Andra muttrar att det enda man sparar pengar på numera är att slippa årsavgifter och middagsutgifter genom att lämna alla sällskap, föreningar och klubbar med obegriplig inloggning eller sekreterare lika gaggiga som en själv som skickar ut kallelser till möten någon dag efter att mötena ägt rum.
Mingel fanns inte på vår tid, ej heller bubbel. Skumpa sa man och menade (fransk) champagne à 27 kronor buteljen.
Vår generation hann inte uppleva motboken och dess sug efter ransonerad sprit och lever därför längre, om vi slutat röka i tid.
… vad var det nu han hette han som snodde henne vad hon nu hette från… alltså, vad hette han, inte han, det var hans bror …
Vi minns när samtliga gäster bolmade och stämningen steg som en raket efter första snapsen. Renat eller akvavit, likör till kaffet, mahognygrogg och sup till vickningen.
Att pimpla vin har sedermera gripit omkring sig. Druvan löser även gamla tungors band. Man minns dråpliga situationer med honom … vad var det nu han hette han som snodde henne vad hon nu hette från… alltså, vad hette han, inte han, det var hans bror, han ja som bodde i vahettere nu igen … tänk att man inte minns …
Men visst minns man … kanske inte exakt hur gamla barnbarnen är, men den där läraren för sjuttio år sedan.
En fyndig gäst tar påpassligt mobilen och tillfället i akt och utbringar en skål den sekund då det är exakt 80 år sedan jubilaren föddes. Hurra … men … leva i hundrade år …?
Att bli gammal är inte roligt. Men det är också det enda det inte är.
Tänk att vi har varit lika unga som ni och att ni i bästa fall blir lika gamla som vi. Kanske rentav något att se fram emot – i sus och dus.
Läs fler kåserier:
Sävermans förra: Att elda och kratta löv – höstens mest hypnotiska nöje
Säverman-klassikern (2025): Vin, kvinnor och sånt
Alla DN:s kåserier finns samlade här.