Spjuveraktigt om när kapybarorna sökte skydd i hönsgården

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Kapybaran är inte bara världens största gnagare. Den gulliga, bruna besten, som kan väga lika mycket som en fullvuxen människa, är också ett av världens mest virala djur. Vid det här laget är nätet översvämmat av videoklipp på kaxiga kapybaror, som åker snålskjuts på krokodiler, eller tar det allmänt lugnt i stressiga situationer.

Så när bildkonstnären och animatören Alfredo Söderguit tar sig an det omtyckta djuret i en prisad bilderbok, som nu översatts till svenska av bokförlaget Goobar, blir man nyfiken direkt. ”Kapybarorna” utkom på spanska 2020 och har vid det här laget översatts till fler än tjugo språk. Det är inte svårt att förstå varför.

”Kapybarorna” är nämligen en mångbottnad skildring av hur det är att möta en flock som inte alls liknar ens egen. Alfredo Söderguit väljer att placera sin berättelse i en hönsgård. Där är allt lugnt och skönt, enligt hönorna. Det finns mat till alla och det händer aldrig något ovanligt, bedyrar de. Ändå säger Söderguits illustrationer, varsamt tecknade i gråskala med en återkommande röd signalfärg, någonting helt annat. Abrupt bärs en höna i väg av bonden, för att (får man förmoda) aldrig mer återvända.

Men en dag bryts lunken i den lilla inhägnaden som är hönornas. Det är den dagen då kapybarorna kommer gåendes. ”Ingen kände dem, ingen hade väntat på dem. De var många, de var håriga, de var blöta, de var för stora”, skriver Söderguit och tillägger ett rungande: ”NEJ! Det fanns inte plats för dem.”

Ändå får kapybarorna stanna. Utanför stängslet har jaktsäsongen nämligen börjat. Motvilligt tar hönorna emot sina pälsiga gäster. Hönorna upprättar många regler, varav den fjärde roligt nog är att kapybarorna inte får klaga på reglerna.

Tankarna går till Pija Lindenbaums varma flyktdrama ”Pudlar och pommes” från 2016. Också ”Kapybarorna” kan läsas som en skildring av migration. Liksom hos Lindenbaum finns här en ömsint och spjuveraktig berättelse om förändring och växande. För visst luckras gränserna mellan hönorna och kapybarorna sakta upp. Fram träder någonting nytt och modigt, som i slutändan gör att även hönornas liv blir långt mycket större.

Läs mer om barn- och ungdomsböcker