Många av höghusen reser sig över trettio våningar upp, med totalt cirka 3 000 lägenheter i bostadsområdet, som stod klart för fem år sedan. Namnet på området skulle kunna översättas med ”Det framstående residenset vid sjön”. Platsen är Huizhou, en stad med sex miljoner invånare i södra Kina, tio mil från Hongkong.
Systrarna Yi Yi, 25 år, och Xiao Na, 27 år, flyttade till en lägenhet på åttonde våningen i ett av husen för ett par månader sedan. De gillar verkligen utsikten från sin balkong, mot ett skogsområde.
– Jag letade på kartan efter grönområden, då hittade vi det här. Jag får mycket energi och idéer från naturen, säger Yi Yi, den yngre av systrarna.
När de fick höra att hyran låg på motsvarande 1 700 kronor i månaden för en modern trerummare på runt 90 kvadratmeter, inklusive vitvaror och möbler, slog de till och skrev ettårskontrakt.
De tillhör en växande grupp unga i Kina som flyttar till bostadshus som tidigare stått övergivna. De drar nytta av att de kan sköta sina arbeten online på distans från sin lägenhet. En del är lärare, andra jobbar i it-branschen. Många marknadsför och säljer varor på Rednote, en sociala medier-app.
Ryktet om Kinas spökstäder började spridas runt 2010. Hundratals miljoner människor hade redan flyttat till höghus i en flyttvåg som saknar motstycke i världshistorien. Landets största städer – Peking, Shanghai, Guangzhou och Shenzhen – har alltid lockat talanger till sina kvalificerade arbetsplatser och fyllt sina bostäder. Men byggboomen har bara fortsatt över hela Kina.
Utvecklingen har drivits på av krass finanspolitik. Lokala politiker har behövt skaka fram intäkter på egen hand för att deras kommuner ska överleva, eftersom bidragen från central nivå är små.
De har därför köpt upp mark i utkanten av sina städer billigt av bönder. Marken har därefter döpts om och blivit så kallat urbant utvecklingsområde, innan rätten till den har sålts vidare till fastighetsbolag för helt andra belopp. Vinsterna har varit enorma – en del har hamnat i de lokala tjänstemännens egna fickor – och på papperet har det sett ut som lysande affärer när bnp har vuxit.
Följden har blivit att bostadsområden vuxit fram till synes utan rim och reson. Städer med endast ett fåtal invånare mitt ute i ingenstans visar att något med systemet varit galet eller åtminstone i otakt med tiden.
Kinesiska politiker har försvarat sig med att urbaniseringen fortsätter. Vänta bara!
Det har sagts att Kinas nya städer inte byggts för dagens eller morgondagens behov, utan för vad som behövs om 20 år. På sin topp stod fastighetsbranschen för en fjärdedel av Kinas bnp-tillväxt, före kollapsen 2021. Sedan dess har bolagen, trots nedgången och trots en minskande befolkning, fortsatt att bygga.
Många av dessa områden ligger avsides till. Lägenheterna byggdes där de lokala myndigheterna kunde frigöra mark för fastighetsbolagen. Exakt var bostäderna byggdes spelade mindre roll. Alla räknade med att de skulle sälja sig själva och alltid fortsätta att öka i värde.
Folk från hela Kina köpte till exempel lägenheter i ”Det framstående residenset vid sjön”, innan området ens var klart.
Fru Chen och hennes man satsade en stor del av sina sparpengar. De köpte en lägenhet när priset var som högst.
I dag, fem år efter att fastighetsbubblan i Kina punkterades, har värdet på deras lägenhet mer än halverats.
– Det spelar ingen roll om vår lägenhet är värd 0,5 eller 50 000 yuan (73 000 kronor) per kvadratmeter. Vi säljer den ändå inte. Vi köpte den för att vi ska bli gamla här, säger fru Chen, som driver en kvartersrestaurang i det uppvaknande bostadsområdet.
När hon flyttade in var endast 50 av de 3 000 lägenheterna bebodda.
Hur många bostäder som i dag står oanvända i Kina finns det inga officiella uppgifter om. Men antalet har beräknats till minst 80 miljoner av olika inhemska och internationella bedömare.
Mellan 15 och 20 procent av alla bostäder i landet uppskattas stå tomma, i vissa provinser mellan 25 och 30 procent, jämfört med 5 procent internationellt.
Den överdrivna byggboomen ses av många som ett slöseri med resurser och till slut kan en rivning av vissa bostadsområden inte undvikas, enligt vissa experter.
Systrarna Yi Yi och Xiao Na, som just flyttat till höghusområdet i Huizhou, arbetar från sin lägenhet. Där tillverkar och säljer de smycken, med design från några av Kinas minoritetsgrupper.
Hade detta varit för tio år sedan hade de suttit i en fabrik och tillverkat smycken åt ett företag, särskilt här i Guangdongprovinsen, som länge kallats världens verkstadsgolv.
Nu sköter de i stället hela ruljangsen själva från bostaden. Det ena har gett det andra. Medan storasyster Xiao Na arbetade på ett bageri reste Yi Yi runt i Kina. Hon plockade musslor med fiskare vid havet. I inlandet lärde hon sig färga kläder med naturlig växtfärg av en äldre kvinna, säger hon.
Därför säljer systrarna nu också kläder som de färgat med blad från träd.
– Vi vaknar vid 9-tiden, äter frukost och tänder rökelse, jag är buddhist, säger Yi Yi.
– Vi jobbar som mest på eftermiddagen. På kvällen får vi vår fria tid, då brukar vi sitta på balkongen och titta på de gröna träden. Vi trivs så bra i lägenheten.
Tempot håller de medvetet lågt. De vill leva, inte bara arbeta.
På många sätt tycker invånare i denna generation annars att de fötts för sent, när de jämför med hur öppen vägen låg för deras föräldrar, som fick jobb hur lätt som helst, och därefter stadig löneökning. Kinas ekonomi satte nya rekord hela tiden.
Dagens unga kineser växer upp i en stenhård konkurrens. När den tidigare snabba ekonomiska utvecklingen bromsar in är det ingen självklarhet att de får ett jobb som matchar deras utbildning.
Men på ett område har delar av Kinas generation Z tajmat sitt inträde väl i vuxenlivet: Det finns ett överflöd av hela bostadsområden med tomma lägenheter.
I dag erbjuder lägenhetsägarna så låga hyror här att det nästan blir omöjligt att tacka nej, tycker systrarna Yi Yi och Xiao Na.
Tusen av lägenheterna är nu bebodda och de flesta som flyttat in är i systrarnas ålder. Här har de äntligen fått en fördel av samhällsutvecklingen.
– Kanske stannar vi i mer än ett år, enas de.
För 30-åriga Koko Zheng har flytten till ”Det framstående residenset vid sjön” lett till en ny frihet.
– Jag är tangping, presenterar hon sig under en promenad med sin hund – en person som ”ligger platt” och som har hoppat av ekorrhjulet för att ta det lugnt i stället för att arbeta hårt.
Det visar sig inte stämma. I själva verket har hon blivit uppsagd från sin anställning på personalavdelningen vid ett litet it-företag. Hon söker nytt jobb, men att säga att hon anslutit sig till en rörelse som blivit populär bland unga, som ett alternativt sätt att leva, gör det lättare att tala om den pressade situationen, säger hon.
Hon och hennes pojkvän flyttade in i området för ett år sedan. Så länge de inte hittar nya jobb tänker de bo kvar eftersom hyran för lägenheten på över hundra kvadratmeter bara är motsvarande 1 400 kronor i månaden.
Fakta.Lägre efterfrågan på bostäder
● De obebodda bostäderna kan räknas in i två kategorier: ännu osålda nya hem samt bostäder som redan sålts, kanske i investeringssyfte, som står tomma.
● Många av de tomma lägenheterna hålls, enligt experter, i dag som säkerhet av fastighetsbolagen, men en del av dem hyrs ut.
● Efterfrågan på nya bostäder i Kina väntas fortsätta att vara under fem miljoner om året, de närmaste åren, enligt investeringsbanken Goldman Sachs. Siffran ska jämföras med när fastighetsbranschen i landet gick som bäst 2017, då 20 miljoner bostäder såldes.
● De lokala myndigheternas intäkter från försäljning av markrättigheter till fastighetsbolag – en viktig inkomstkälla – låg under årets sju första månader 72 procent lägre än under samma tid 2021, enligt en beräkning av Bloombergs.
Läs mer:
Smockan hänger i luften när Huang söker jobb
Fritt fram för storslagna bröllop igen – fler barn behövs i Kina