Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Martin Luther, William Tyndale, Bo Giertz … Det går att översätta Bibeln på alldeles egen hand. När Svenska bibelsällskapet sjösatte projektet NT 2026 valde man dock att rekrytera en grupp översättare bestående av exegeter och stilister (de sistnämnda i minoritet). Så medan Martin Luther bara hade djävulen (och för den delen Katolska kyrkan) att bråka med då han utförde sin översättning har vi som arbetat med NT 2026 haft varandra.
Luther slungade bläckhornet mot den plats i rummet där han uppfattade att fienden befann sig, och än i dag kan turister som besöker borgen Wartburg bevittna bläckplumpen på väggen (numera återskapad med projektor). Här och nu slänger vi inte bläckhorn utan gör i stället utspel i media. Elakast har undertecknad varit (DN 13/3).
Men nu senast (DN 12/10) är det exegeten Jonas Holmstrand som lägger ut texten kring översättningen av Herrens bön, som DN:s kulturchef Björn Wiman reagerat på (DN 24/9). Det Holmstrand skriver om att processen varit lång och diskussionerna många må stämma. Men låt mig bidra med några minnesbilder som komplement till denna historieskrivning.
I projektets begynnelse fanns det planer på att inhämta synpunkter från externa poeter, författare och redaktörer. Det blev inte mycket av med detta. Men i fallet med Herrens bön gick texten faktiskt på remiss till en extern bedömare, vilket Holmstrand också nämner. Resultatet mottogs med glädje och nyfikenhet av delar av redaktionskommittén. Bland annat hade bedömaren lagt ner arbete på rytmen i bönen. En exeget såg dock flera problem med det inkomna förslaget och skrev en närmare åtta sidor lång utredning om dessa problem. Någon samsyn kunde sålunda inte uppnås bland redaktionskommitténs medlemmar.
Frågan om Herrens bön lyftes till översättningsrådet, en stor grupp vars uppgift det varit att övervaka översättningsprincipernas efterlevnad. Redaktionskommittén inbjöds att delta vid sammanträdet ifråga. Här var stilisterna en liten minoritet som förgäves försökte rädda något av vad den externa bedömaren hade bidragit med. Det blev omröstning om Herrens bön, rad för rad, och den exeget som skrivit nämnda utredning måste betecknas som mötets segrare. Ja, så kan det gå.
I allra värsta fall har exegeternas arbete fortsatt i den aktuella texten parallellt med att stilisterna gjort sin genomgång inför följande dags möte i redaktionskommittén.
I sin artikel anmärker Holmstrand vidare på stilisternas uppmärksamhet. Låt mig anmärka tillbaka att åtskilliga (förmodligen tusentals) av stilisternas förslag till smidiga svenska lösningar har mejats ner under arbetets gång. De ligger nu begravda på två håll. Framför allt finns de bevarade i översättningsprogrammet Paratext, där man också kan studera det kompakta motståndet. Många andra förslag finns i ett antal pdf:er. Det var nämligen så rasande bråttom när en ny stilist tillträdde hösten 2025 att det inte fanns tid att lära honom använda översättningsprogrammet. För att samarbetet mellan oss två skulle fungera rent praktiskt kommenterade vi därmed texterna i pdf:er.
Hur pass uppmärksam eller slö (eller lyhörd eller ångvältsliknande) var och en har varit kommer framtida forskare att kunna utröna genom att studera dessa olika förarbeten. Extra intressant blir det om man då får tillgång till de ständigt reviderade tidsplanerna, där varje förändring inneburit att tiden för stilisternas arbete krympt. I vissa fall har inte ens en nyligen reviderad tidsplan hållits, varpå stilisterna bara fått något dygn på sig för att kommentera textmassor som exegeterna haft på sitt bord under betydligt längre tid. I allra värsta fall har exegeternas arbete fortsatt i den aktuella texten parallellt med att stilisterna gjort sin genomgång inför följande dags möte i redaktionskommittén. Ja, också efter stilisternas insats har det skett ändringar i texterna.
Det är förståeligt att exegetiskt arbete tar tid, men förståelsen har så att säga inte alltid varit ömsesidig. Många gånger har jag vänt mig uppåt i Bibelsällskapets hierarki och påtalat att ingen stilist haft något helhetsgrepp om slutresultatet. Dessa påpekanden har ignorerats. Målet var Bokmässan 2026, och då blev det en underordnad fråga vad som fanns i det läckra paket som skulle presenteras.
Översättningen NT26 har naturligtvis olika kvaliteter. Många, däribland Holmstrand, har arbetat hårt under stark tidspress i detta projekt – och förtjänar respekt för det. Och arbetet har inte bara varit slit och släp, utan också rymt goda möten mellan människor och humor mitt i eländet. Parallellt med detta har det förekommit spänningar som ibland blivit starka, och i värsta fall brist på respekt för andras kunnande.
Kanske kan det ibland kännas alltför jobbigt med grupparbete och mera lockande att få arbeta i ett soloprojekt där man bara har djävulen att bråka med. Som självaste Martin Luther.
Läs mer från DN:s kulturdebatt.