Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Inför förra valet skröt Liberalerna om att de utsetts till borgerlighetens gröna röst av Världsnaturfonden. En röst på partiet var alltså en röst för klimatet, löd löftet till väljarna.
Skruva fram bandet fyra år.
När Simona Mohamsson (L) nu ska förklara varför Sveriges utsläpp inte har minskat skyller hon på ”omvärlden”. Krig i närområdet och konflikter utomlands påverkar hur man kan jobba med klimatfrågan, menade hon i SVT:s partiledarutfrågning (25/8).
Det är ett bekvämt svar, som flyttar ansvaret. Men det har ingenting med verkligheten att göra.
För man kan beskylla Trump och Putin för mycket – men det är inte deras fel att Tidöregeringen har ökat gapet till 2030-målen.
Den misslyckade klimatpolitiken beror på att Liberalerna, som haft klimat- och miljöministerposten under hela mandatperioden, inte bara har låtit partier som struntar i omställningen bestämma inriktningen, utan även låtit dem styra samhällsdebatten och problemformuleringen.
Det är en rejäl tvärvändning av ”borgerlighetens gröna röst”. Och den kan inte skyllas på omvärlden.
Därför sträckte Simona Mohamsson inte på ryggen under utfrågningen och betonade knappt någon framgång på klimatområdet. Hon utfärdade heller inget löfte om att försöka få med övriga Tidöpartier på klimattåget, om samarbetet ges fyra år till vid makten.
I stället fokuserade hon helt på att människor ska kunna köra fossilbil, vilket givetvis hade varit möjligt även utan åtgärderna som gett oss näst lägst bensinpriser i EU. Huvudförslagen som hennes egen utredare la fram i våras, för att nå klimatmålen, beskrevs i princip som otänkbara. Och hon betonade att enskilda människor inte ska bära kostnaden.
Till sist kom också den totala kapitulationen: ”Vad Sverige gör ensamt spelar rätt liten roll”.
”Nu låter du ganska mycket som Jimmie Åkesson (SD) gjorde för två dagar sedan”, inflikade programledaren Anders Holmberg, kanske aningen förvånad.
Det är i så fall inte särskilt konstigt.
Det är trots allt bara fyra år sedan Liberalerna gick till val på att vara ett stolt klimatparti. Nu säger den högsta företrädaren med en axelryckning att man har ”ambitionen” att nå klimatmålen för 2030, men låter förstå att de inte är viktiga.
Det är en rejäl tvärvändning av ”borgerlighetens gröna röst”. Och den kan inte skyllas på omvärlden.
Läs mer:
Susanne Nyström: Därför har Liberalerna inga vänner
Susanne Nyström: Svaren på Lena Anderssons frågor är enkla att googla