I stora delar av världen är hemskolning ett etablerat och växande inslag i utbildningssystemen. I länder som USA, Kanada och flera europeiska stater är det tillåtet, reglerat och i vissa fall aktivt uppmuntrat som ett alternativ till den traditionella skolan.
I Sverige råder motsatt ordning. Här är hemskolning i praktiken förbjuden sedan den nya skollagen infördes 2011, med mycket snäva undantag, och ses av lagstiftaren som oförenlig med principen om en likvärdig skola för alla.
Som ett resultat började svenska familjer som velat hemskola flytta till Åland, där hemundervisning är tillåten. Hösten 2024 var det drygt 130 barn som fick hemundervisning på Åland enligt Ålands statistik- och utredningsbyrå, en mer än tiofaldig ökning jämfört med 2012. Statistik från hösten 2025 visar dock på ett trendbrott, då antalet minskade till 116. Av dessa är cirka 75 procent svenska.
Ditte Storck Christensen skriver en avhandling om hemundervisning på Göteborgs universitet. I sin avhandling har hon följt fem familjer som flyttat till Åland och genomfört djupintervjuer kring hur de resonerat inför, vad som fällde avgörandet och hur de såg på sin situation efter flytten.
I början, efter förändringen i den svenska skollagen, var det främst ideologiska skäl som låg bakom beslutet att flytta, berättar Ditte Storck Christensen.
– På samma sätt som vi har idéburna skolor så finns det ideburna föräldrar, alltså föräldrar som har en ambition om hur livet ska bli med barnen och hur barnen ska få en friare och en mer positiv utbildningsupplevelse än vad de förväntar sig att skolan ska kunna leverera.
Hos denna grupp fanns ett stort och nödvändigt driv eftersom det då inte fanns några andra hemundervisare på Åland, menar Ditte Storck Christensen.
Andelen idéburna föräldrar har dock minskat genom åren, enligt Ditte Storck Christensen, för att ersättas av en annan grupp.
– Jag tror att andelen föräldrar till barn med skolsvårigheter är mycket större nu. Mycket, mycket större.
Ofta har föräldrarna i denna grupp aldrig hört talas om möjligheten till hemundervisning när de i ren desperation börjar leta efter lösningar för sina barn, berättar hon.
– Det är föräldrar i en väldigt svår sits, barn med diagnos eller misstänkt diagnos. De börjar gräva och plötsligt hittar de en väg framåt. Och när de förstår att det redan finns föräldrar på plats blir det enklare.
Merparten av de hemundervisande familjerna bor i Ålands huvudort Mariehamn.
– Alla familjer jag känner till vill inte vara socialt isolerade och då bosätter man sig på en plats där det redan finns familjer.
De senaste två åren har kontrollen av de hemundervisade barnen på Åland ökat och enligt Ditte Storck Christensen är Åland nu den mest reglerade av de nordiska länder där hemundervisning är tillåtet.
– Åtstramningen är inte en följd av att man har noterat stora problem utan bygger på en rädsla för att man inte har kontroll när barnantalet ökar, eller om det händer något och man inte har ryggen fri. Utåt förklaras det med barnens rätt till utbildning, men riskerar att skapa missnöje hos föräldrarna.
Fakta.Så ser det ut för hemundervisning i Europa
Tillåtet med lite eller ingen reglering:
Storbritannien, Irland
Tillåtet med anmälan och uppföljning:
Estland, Polen, Danmark, Finland, Norge, Belgien, Österrike, Italien, Portugal
Strikt eller i praktiken förbjudet:
Tyskland, Sverige, Nederländerna
Oklart / regionalt varierande:
Spanien, Schweiz
Källa: EU-kommissionens utbildningsnätverk Eurydice, European Parliamentary Research Service samt nationella utbildningsmyndigheter i respektive land.
Läs mer:
Svenska familjer flyttar till Åland för att ha barnen i hemundervisning
