Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Sakprosa
Peter Ehrngren och Anders Lindholm
”Från MC-krig till barnsoldater. Om gängens dödliga våld i Sverige”
Fri tanke, 299 sidor
I den offentliga debatten finns fortfarande en viss yrvakenhet över den inhemska organiserade brottsutvecklingen. Inte minst chocken över att 12–14-åringar anlitas som torpeder eller att kriminella infiltrerar samhällsbärande verksamheter.
Ändå har reportageböcker om gängkriminalitet kommit på löpande band de senaste åren, ofta skrivna av journalister eller av före detta kriminella som berättar om livet inifrån.
Själv har jag börjat känna en mättnad. Hur många fler krimjournalister eller gamla gangstrar som berättar om sina respektive jobb kan man läsa innan allt börjar flyta ihop?
Därför känns det uppfriskande att två akademiker tar sig an de grundläggande frågorna om hur vi har hamnat där vi är i dag och hur vi ska ta oss ur det. ”Från MC-krig till barnsoldater. Om gängens dödliga våld i Sverige” är en historisk exposé som leder fram till dagens digitaliserade och globalt verksamma nätverkskriminella. Författarna Peter Ehrngren, kriminolog och samhällsanalytiker, och Anders Lindholm, civilekonom och tidigare vd för Demoskop, agerar guider i ett spretigt grenverk som ska förklara varför det ser ut som det gör i Sverige.
Nationell brottsstatistik jämförs med internationell, det refereras till myndighetsrapporter och forskning. Sakkunniga inom socialtjänst och politik, samt före detta kriminella, intervjuas och ger sin syn på nuläge och framtid.
Det rör sig om ofattbara siffror. Uppemot 352 miljarder i vinst omsätts i den kriminella ekonomin årligen, skriver författarna
Den som saknar kunskap om ämnet lär bli nöjd. Den insatte läsaren kommer däremot inte att lära sig så mycket nytt, men kan ändå ha behållning av den strukturerade redogörelsen med vidhängande reflektioner från en initierad författarduo. Repetition är ju ändå kunskapens moder.
Och de tids- och händelsemässiga upprepningar som ibland görs bidrar till att sätta orsaksförklaringar i ett sammanhang, som att de illegala vapen som fördes in under och efter 90-talets Balkankrigsår fortfarande används. Men detta vet vi.
Mer intressant är nedslagen i de parallella samhällsstrukturer som hotar vår rättsstat och som under åren fått växa sig allt starkare i olika invandrartäta förorter. Ofta förbiser medierapporteringen att sätta narkotikarelaterade skjutningar och gänguppgörelser i relation till den lukrativa och svåråtkomliga organiserade ekonomiska brottsligheten. Inte minst bedrägerier som utförs mot äldre och funktionsnedsatta eller investeringsbluffar.
Det rör sig om ofattbara siffror. Uppemot 352 miljarder i vinst omsätts i den kriminella ekonomin årligen, skriver författarna, och ser det som osannolikt att den gradvisa ökningen av skjutvapenvåldet inte är ihopkopplat med den successiva ökningen av bedrägerier.
Stora pengar skapar stora konflikter. Bedrägeribrottens vinster återinvesteras i vapen och narkotika, men också i den legala ekonomin. Rena maffiastrukturer alltså. Det är hårresande läsning. Vidden av det svenska samhällets naivitet och handfallenhet blir ett uppvaknande slag i ansiktet.
Men som helhet haltar det. Problemet är framför allt bokens disposition, och det ibland slarviga språket. Bokens tvära uppdelning i en rak historisk faktagenomgång, följt av en intervjudel som känns pliktskyldigt gjord, gör att man undrar över syftet med politikernas och de sakkunnigas medverkan. Urvalet är rätt förutsägbart, många av dem som är med syns och hörs redan i mediala sammanhang, till skillnad från författarna själva.
Det är synd att de ser det som ”förmätet” att addera egna förslag till åtgärder framåt. Tvärtom hade det lyft hela boken om de resonerat mer om de områden som de ser som nödvändiga för att få bukt med brottsutvecklingen. Att bara göra det på de sista sex sidorna är lite väl ödmjukt, även för akademiker.
Läs fler texter av Vesna Prekopic och andra av DN:s bokrecensioner
