Ingen kan med säkerhet slå fast vilket som är curling hemland, men med tanke på att historieböckerna berättar om hur en munk vid Paisley Abbey i Skottland 1540 utmanade en släkting till klostrets abbot på en match med stenar på is ligger landet bra till.
I de första vinterolympiska spelen i Chamonix 1924 var det skottar högst upp på prispallen. William Jacksons lag besegrade Sveriges under ledning av Johan Petter Åhlén, grundare av varuhuset Åhléns.
– Det skulle verkligen vara något att bli den förste manlige skotske spelaren som vinner på 102 år, säger Bruce Mouat och påminner om att Rhona Martin och hennes lagtog OS-guldet i Salt Lake City 2002.
Curlingen blev ingen hit i Chamonix och det dröjde till Nagano 1998 innan den gjorde comeback på det ordinarie OS-programmet. David Murdochs lag tog silver vid OS i Sotji 2014 efter att ha förlorat finalen stort till Kanada.
Bruce Mouat kom ännu närmare i Peking för fyra år sedan när han förlorade i skiljeomgång mot Sverige och Lag Niklas Edin i det som har kallats den bästa mästerskapsmatchen som någonsin spelats.
– Om inte den bästa, så i alla fall en av de bästa. Alla åtta spelare var på en mycket hög nivå, säger Mouat.
Förlusten sved. Han berättar att det tog ett halvår att komma över den. En liten tagg satt kvar även när nästa säsong inleddes, men laget bestämde sig för att ta lärdom och förbättra sitt spel.
– Vi visste att vi hade väldigt hög kapacitet, men vi valde att i stället försöka höja vår lägstanivå. Man kan säga att vi höjde golvet i stället för taket, säger Mouat.
Resultatet kom redan samma säsong när skottarna blev världsmästare. Det blev ytterligare en VM-titel 2025 och laget kan till det lägga tolv Grand slam-titlar, varav sju kommit efter senaste OS.
Mouat berättar att han och Bobby Lammie gick i samma skola som Grant Hardie och Hammy McMillan, men att det dröjde till 2017 innan de bestämde för att börja spela tillsammans
Han beskriver McMillan som den ständigt glade i gänget, Lammie som den hårt arbetande och Hardie som statistikern.
Och vem är du?
– Jag bara åker med, säger Mouat och skrattar.
I Storbritannien har han blivit en förebild för homosexuella idrottare. I en DN-intervju inför OS i Peking berättade han om sitt val att ”komma ut” och om oron han upplevde.
– När jag bestämde mig för att berätta för mina lagkompisar var jag rädd för hur de skulle reagera, men när jag väl gjort det var det som en stor börda lyft från mina axlar. Laget stöttade mig helt och hållet och jag undrade varför jag inte hade gjort det här tidigare, sade Mouat.
Han lever tillsammans med pojkvännen Craig Kyle, som han träffade för sex år sedan.
Storbritannien, med tre guld så här långt i OS, får möjlighet till på den nästa sista tävlingsdagen. Efter att Mouat levererat turneringens i semifinalen mot Schweiz ställs britterna i lördagskvällens final mot Kanada.
Läs mer:
Rensade bort Kanadas stenar och skrev historia
