Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
De senaste opinionsmätningarna tyder på att Tidöpartierna vunnit tillbaka en del väljare från sofflocket, människor som lutar borgerligt men inte känner entusiasm för högerblocket. Man skulle kunna säga att högern har varit bra på att använda valrörelsen till att mobilisera sina reserver. Därför minskar gapet, även om de rödgrönas överläge är fortsatt stort.
Om oppositionen fortfarande ser ut att vinna den stora matchen – den om regeringsmakten – finns andra viktiga matcher att följa på valdagen.
För Magdalena Andersson handlar det inte bara om hur det går för det egna partiet. Det vore naturligtvis en prestigeförlust om Socialdemokraterna backar i valet, men det har ännu större betydelse åt vilket håll S i så fall tappar väljare. Och att döma av DN Ipsos går S-väljarna vänsterut.
Det är en kalkylerad förlust. Socialdemokraterna går högerut för att vinna liberala väljare som skräms av utsikten att få en SD-dominerad regering men samtidigt känner begränsad entusiasm för vänsterpolitik. Anderssons huvudspår är fortfarande att göra valet till en folkomröstning om Sverigedemokraterna ska få ta plats i regeringen.
Samtidigt får tappet vänsterut konsekvenser för vilken politik Andersson kan föra efter valet. Går V och MP framåt och blir större än C kommer hon med stor sannolikhet tvingas acceptera dem i sin regering.
Magdalena Anderssons största huvudvärk blir då Centern. Centerns ledning har inte bara snärjt in sig i hårda löften om att inte släppa fram V till politisk makt, Centern har också markerat hårt mot flera av Magdalena Anderssons viktigaste vallöften. Det gäller både löftet att avskaffa karensavdraget och att stoppa vinster i skolan.
Det kräver betydande politisk finess och uppfinningsrikedom att skapa en lösning som kan rädda ansiktet på Centern. Och det kräver inte minst stora politiska eftergifter. Centern behöver få gehör för krav på skattesänkningar för företag och förbättringar för skogsägare – eftergifter som skaver mot inte bara S-politiken utan än mer mot V och MP.
Inte konstigt att Andersson knorrar över alla röda linjer.