En sida in i artisten Victoria Bergsmans självbiografiska ”Soltimmar” står det klart att det här inte är en typisk rockstjärnebiografi om vägen till de stora arenorna.
Bergsman gräver djupare, och i de kommande kapitlen vänder hon ut och in på sitt liv.
Det första man får reda på om henne är hur hon som liten kämpar med att hinna få på sig kläderna i en hiss tillsammans med sin bror och mamma. Strumpbyxorna krånglar, mamman skriker att Victoria är en jävla unge som alltid ska vara så jobbig. När hissen är framme är kläderna på. Victoria Bergsman är inte den som ger upp.
I ”Soltimmar” skildrar hon sitt drogmissbruk och sin hemlöshet, sexuella övergrepp, brustna familjerelationer och psykisk ohälsa. Man läser med andan i halsen. Hur ska det gå? Kanske bra. För en solig vårdag sitter Victoria Bergsman, tidigare medlem i bandet The Concretes och soloartist som Taken by Trees, i en lysande grön blus på ett kafé på Södermalm i Stockholm och berättar om varför hon kände sig nästan tvungen att skriva boken om sitt liv.
– Jag satt på ett flygplan på väg att bo i Stockholm igen efter över tio år i Los Angeles, säger hon. Då dök det upp en stark känsla av att jag måste skriva om vad som hänt här. Kanske var det tanken på att jag skulle vara nära mina föräldrar igen som gjorde det. Det var rätt skönt att ha avstånd till dem och till Stockholm. Nu skulle jag tillbaka till allt som varit.
Victoria Bergsman, som haft framgångar både med band och på eget håll, har också gästat på andra artisters skivor. Hon sjunger bland annat på ”Young folks” med Peter Bjorn and John, en megahit som hon i ”Soltimmar” beskriver som ”den tjatiga vissellåten”.
I intervjuer kan Bergsman ge ett tillbakadraget och blygt intryck, men i ”Soltimmar” bjuder hon på allt.
– Det var som att skrivandet tog över mig och utvecklades till något härligt, jag kom in i ett flow och timmarna bara gick. Skrivandet blev ett slags tröst för de tunga ämnen jag skrev om.
Hade du redan då något mål med ditt skrivande?
– Jag skrev för min egen skull, men kände att det var jobbigt att ha allt för mig själv, så snart fick kompisar läsa. De uppmuntrade mig och jag ansökte till en skrivarskola. När jag läste upp min första text var jag så nervös så jag skakade. Ingen annan skrev självbiografiskt men en person i klassen tog mig åt sidan och sa att jag måste skriva mer och skicka in till förlag. Det var fint att förstå att det gick in.
”Soltimmar” är uppdelad i ”barn”, ”ung” och ”vuxen”, med tillhörande årtal, med tanken att de går in i varandra som ett slags fläta. Läsaren får lära känna alla tre delar av Victoria Bergsman samtidigt och hänga med när de avgörande händelserna inträffar.
Beroende på vad man anser vara avgörande.
Bergsman själv värderar inget högre än något annat. Ett möte med Beyoncés pappa bakom scenen på Conan O’Briens talkshow smäller lika högt som att vara med på Håkan Hellströms första spelning. Inget övergrepp eller svek värderas heller lägre eller hemskare än annat, även om vissa av de saker hon beskriver, som skolmötet med en gymnasievikarie som gett henne en könssjukdom, är oförglömlig läsning. I boken låter Bergsman sin mentala ohälsa förkroppsligas till ett gäng hemska troll. Det finns gott om svart humor i ”Soltimmar”.
– Skrivandet har hjälpt mig, nu jag kan prata om trauma och vad som hänt utan att bli ledsen eller arg. Det har varit en läkande process, säger Bergsman.
Och hur känner du nu, när du skrivit av dig och ska dela ditt livs historia med läsare?
– Ibland tänker jag att ingen vill väl läsa det här, kan det intressera någon? Men, sen tänker jag att om man har varit med om något liknande eller om man har en relation till någon som kämpar med psykiska problem, då kan det kanske vara givande. Sen tänker jag också på sådana där hemska självhjälpsböcker, de är aldrig intressanta för mig. Då är det något annat att läsa en självbiografi, om någon som levt igenom det på riktigt. Jag är färdig med att älta mig själv nu och hoppas andra kan få ut något av det.
Du måste känna dig stolt som vågat dela med dig på det här sättet?
– Jag har känt mig lättad, euforisk ibland till och med. Men jag övar på att säga att jag är stolt. Jag går omkring och säger det lite tyst för mig själv.
Victoria Bergsman, som lämnade The Concretes 2006, har gett ut fyra album och långt fler singlar. Den senaste ep:n ”Another year” kom ut 2022. Hon säger att hon förvånar sig själv med hur mycket mer hon tycker om att prata om sitt skrivande än om musik.
– När man spelat in musiken känns det rätt tråkigt att prata om den, det tar sönder den på något sätt. Skrivandet och den här boken växer ju mer jag diskuterar med andra människor. Musiken får stå för sig själv på ett annat sätt.
Kommer du göra mer musik i framtiden?
– Musiken, oavsett om jag har tyckt det varit jobbigt att vara med i ett band eller inte, har alltid funnits där. Det finns många låtar som jag tänker ägna mig åt i höst, men jag vet inte ännu vilken värld jag vill att den ska finnas i. Jag har alltid haft en egen värld eller plats som inspiration till mina skivor, Stockholm, Pakistan, Hawaii och Los Angeles, men det återstår att se.
Och skrivandet? Kommer du fortsätta skriva?
– Jag känner mig rätt trött på mig själv nu så jag kommer inte skriva mer om mig. Men, om en annan värld kanske. Mer kan jag inte säga om det just nu.
Fakta.Victoria Bergsman
Född: 1977.
Musik i urval: Sångare i The Concretes mellan 1995 och 2006. Soloartist under namnet Taken by trees sedan 2007.
Aktuell med: Självbiografiska ”Soltimmar” på Norstedts förlag.
