Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
När jag tar del av Stefan Sterns uppgörelse med socialdemokratin får jag lust att göra en omvänd version av den rätt roliga annonskampanj sossarna just nu kör om olika överklasspersoner som är lite ”sosse” och går till psykologen för att ta reda på vad som är fel. Men idén strandar, kanske att Stern kan vara sista testet innan du får diagnos. Håller du med hans artikel, då har du inget av sosse i dig.
Men det finns en anekdot om Stefan Stern. När någon i en paus på ett möte i den socialdemokratiska riksdagsgruppen 2013 eller 2014 frågade rätt ut om de andra hört att deras gamle partikamrat blivit kommunikationschef hos Investor, ska det ha blivit helt moltyst. Då lär en riksdagsledamot på klingande jönköpingsmål, en gammal facklig socialdemokrat med glimten i ögat:
”Han är smart, Stern. Han tar dem inifrån!”
Skrattet lär ha bubblat upp men snabbt tystnat när alla insåg att det var socialdemokratin han under lång tid ”tagit inifrån”.
Våren 2011 när Håkan Juholt tagit över som partiledare för Socialdemokraterna så var Stefan Stern, som varit Mona Sahlins närmaste man och chefsstrategen bakom alla hennes misstag, på väg ut.
Några veckor senare börjar han skriva debattartiklar om behovet av att Socialdemokraterna accepterar vinstdrift i välfärden. Ett kort tag efter det anställdes han som direktör i det första av Peje Emilssons många välfärdsbolag och sedan gick han snabbt över som senior rådgivare åt både Ax:son Jonsson och Investor, där han senare blev chefslobbyist och kommunikationschef.
Under de där åren hamnade vi rätt ofta i debatt med varandra om just vinster i välfärden och socialdemokratins vägval. Stefan Stern lyfte alltid fram sin tunga S-karriär och sina många valsegrar. Han pratade aldrig om Euro-omröstningen som han stortorskade som Ja-sidans general, trots hundratals miljoner från näringslivet. Eller Mona Sahlins grundstöttning 2010 när han verkligen satt vid spakarna.
Nu lämnar han S, skriver han på DN Debatt. Socialdemokraterna har tappat hundratusentals medlemmar de senaste decennierna. Att förlora Stern ses nog nästan som en befrielse. Medan hedersmoderaten Mats Svegfors var en man som respekterades brett och vars övergivande av sitt gamla parti väcker rabalder och berör många, har Stefan Sterns exodus knappt omnämnts.
Stern, som nyligen anställts av nyliberala Timbro, verkar sitta fast i något som liknar en kapitalistklassens deltidsträsk med uppenbart otillräckligt betalda senior-rådgivar-jobb. Han måste uppenbart ha flera samtidigt, precis som en underbetald knegare i en reportagebok av Barbara Ehrenreich. Stackars Stern, tänker jag.
Herregud människa, ta dig samman tänker jag, socialdemokratin är inte en särskilt radikal kraft
Med konvertitens hela vrede hugger han nu således mot socialdemokratins luftstrupe. De kan inte styra landet, de är ett hot mot i stort sett allt. De kommer driva människor ur arbete. Men han säger inte ett ord om den högerregering som i fyra år administrerat en av EU:s högsta arbetslöshet som ökat med 100 000 människor sedan valet. Sossarna har dåliga kamrater i form av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, skriver Stern. Precis dem som Göran Persson – Sterns hjälte – och Mona Sahlin – Sterns drottning – ville samarbeta med.
Herregud människa, ta dig samman tänker jag. Socialdemokratin är inte en särskilt radikal kraft. Men sedan du lämnade har S insett att ohämmat vinstuttag ur skola, vård och omsorg inte är en bra modell. Och att bankerna som skinnar oss varje dag kan betala en liten skatt för förmånen att svenska folket garanterar deras vinstdrivande spekulation på våra basbehov. Och att de allra rikaste kan betala pyttepyttelite mer i skatt än de lågavlönade. Med en rödgrön regering kanske det också äntligen kan bli lite rimlig klimatpolitik. Åtgärder som efterfrågas av de delar av näringslivet som inte lever på skattepengar, utan producerar saker för världsmarknaden. Enligt mig låter det som en ganska modest och rimlig politik. Särskilt om man ens en enda dag av sitt liv, på riktigt, varit socialdemokrat.
”Därför gjorde jag slut efter 20 år med Socialdemokraterna”
