Anna-Lena Laurén: Merz pressad av Tysklands svaga ekonomi

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Den övertygade europén Friedrich Merz har lagt mycket krut på att stärka två saker: Tysklands position i EU och EU:s position i världen. Kontrasten till hans föregångare, den försiktige Olaf Scholz, är stor.

Merz talade tidigt klarspråk om de nya realiteterna i USA.

– Det står klart att dagens amerikanska ledning bryr sig väldigt litet om Europas öde, sade Merz redan på valkvällen den 23 februari 2025.

Hur rätt han skulle få anade han kanske inte ens själv. Merz har samtidigt lyckats med konststycket att bibehålla en fungerande relation till Trump. Sitt första besök i Washington klarade han utan vare sig skandaler eller pinsamheter, något som inte var självklart efter att Trump dessförinnan hade förödmjukat både Ukrainas och Sydafrikas presidenter.

Inom EU har Merz haft en ledande roll. Han var den som i december 2025 hårdast drev på att de frysta ryska tillgångarna skulle användas som säkerhet för ett lån till Ukraina. Det misslyckades, men EU tog i stället ett gemensamt lån som räddade Ukraina från bankrutt. Också detta var Merzs förslag.

Relationen mellan Berlin och Paris har förbättrats sedan Merz blev förbundskansler. Han kommer bra överens med Macron och de är bägge starkt engagerade i Ukraina.

På hemmaplan har Merz haft det motigare. Hans största löfte – att få ekonomin på fötter och avskaffa byråkrati – har än så länge inte gett någon större utdelning. Merz lyckades visserligen bryta trenden med den krympande tyska ekonomin. I fjol hade Tyskland en tillväxt på 0,3 procent, vilket var första gången sedan 2022. Men tillväxten är fortfarande mycket svag. Den tyska bilindustrin, loket för ekonomin, har stora problem med lönsamheten. Bara under år 2025 gick 48 000 arbetstillfällen förlorade.

Förbundskanslern lovade också att migrationspolitiken skulle skärpas. Det löftet har han hållit. Tyskland införde tillfälliga gränskontroller och antalet asylsökande till Tyskland är nu det lägsta på tio år. Samtidigt har Merz egna yttranden i frågan lett till kritik.

– Vi har fått ned antalet asylsökningar med 60 procent. Men problem med stadsbilden har vi fortfarande, sade Merz i augusti i fjol.

Uttalandet tolkades som rasistiskt. Merz höll fast vid det och bad kritikerna fråga sina döttrar vad han egentligen hade menat. En typiskt spetsig och inte helt genomtänkt Merz-formulering, som ledde till ännu hårdare kritik.

I slutet av året fick Merz igenom en pensionsreform. Den innebär att tyskarna gradvis kommer att betala högre pensionsavgifter, något som är nödvändigt eftersom befolkningen åldras. Reformen är inte populär. Merz har sin vana trogen själv rört upp stämningarna genom att kritisera tyskarna för att arbeta för litet.

Den största enskilda framgången inrikespolitiskt lyckades Merz baxa igenom redan innan han blev kansler, nämligen ett jättelån på 500 miljarder euro. Det kallas Sondervermögen och ska användas till att rusta upp den eftersatta tyska infrastrukturen och försvaret. Satsningarna har kommit i gång, men de konkreta resultaten syns först senare.

Under tiden får Merz fortsätta tampas på två skilda plan. Utrikespolitiskt: Ett ytterst oförutsägbart rådande världsläge. Inrikespolitiskt: Ett land som skriker efter reformer, men vars motstånd mot dem är kompakt.

Läs mer:

Anna-Lena Laurén: Om Tyskland växlar upp kan Europa dra en lättnadens suck