Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Israel beordrade på måndagen utrymning av 53 byar i södra Libanon, hem för en kvarts miljon människor, de flesta shiiter. Bilköerna på väg norrut sträcker sig hela vägen till huvudstaden Beirut. Israel har koncentrerat tre divisioner infanteri nära gränsen, och vissa tecken tyder på att en invasion lik den hösten 2024 är nära.
Libanon har ännu inte hämtat sig från den inre flyktingvågen efter Hizbollahs attack mot Israel den 8 oktober 2023 och Israels bombardemang av första linjens gränsbyar, alla i praktiken Hizbollah-fästningar. Över 100 000 personer flydde då och lever i kåkstäder eller inhyrda hos stadsfamiljer i Beirut och Tripoli. Det sista man behövde, nu när den stapplande ekonomin med utländsk hjälp försöker komma på fötter, är ännu en sådan flyktingvåg.
Libanon vänder sig nu som en man mot Hizbollah, rörelsen som med Irans stöd kontrollerade landet fram till 2024, då israeliska bomber dödade de flesta av dess ledare. Sunnimuslimske regeringschefen Nawaf Salam har förklarat all militär verksamhet från Hizbollahs sida olaglig. Landets ledande shiapolitiker, parlamentstalmannen Nabih Berri, ställer sig bakom åtgärden. President Joseph Aoun varnade rörelsen för att fortsätta sitt krig ”för andras räkning” från libanesisk mark och Högsta domstolens chefsåklagare Jamal Hajar har gett order om att gripa och åtala dem som skickade raketer mot Haifa.
Om Hizbollah verkligen velat rycka till Irans försvar hade det kunnat avfyra långt tyngre pjäser mot Israel. Men de få raketerna gjorde ingen skada och verkar inte ha riktats mot känsliga mål. Motiven bakom attacken var prestige och sårad stolthet. Innan kriget mot Iran bröt ut hade Hizbollahledaren Naim Qassem lovat bryta vapenvilan med Israel om Irans högste ledare kom till skada. När ayatolla Ali Khameneis död bekräftades på söndagen utbröt en het inre diskussion i Hizbollah, där de militanta krafterna menade att löftet att reagera måste infrias, annars skulle den decimerade och tilltygade milisen mista all trovärdighet.
De lama och ofarliga raketattackerna, som fortsatte på tisdagen, är ett försök att signalera till Israel att Hizbollah egentligen inte söker konfrontation. Men på den israeliska sidan grep man tillfället med tacksamhet. Där hade man drömt om just ett sådant svepskäl för en större operation och en chans att försvaga Hizbollah. Intensiva bombningar av rörelsens olika anläggningar i södern, i Beirut och i Libanondalen pågår oavbrutet sedan dess.
Vissa libanesiska grupper, som de kristna högerpartierna Kataeb och LF, jublar öppet över Hizbollahs plågor. Men också ledare och partier som uttrycker sig mer diplomatiskt har svårt att lägga band på sin skadeglädje. Libaneser lever med ett öra mot radion just nu. Det som händer i Iran gäller dem direkt och personligen. Sedan den egyptiske presidenten Gamal Abdul Nasser 1969 tvingade Libanon att låta palestinska väpnade grupper attackera Israel från sitt område har landet varit utlämnat åt främlingars godtycke och förtryck: palestinier, israeler, syrier och iranier har haft mer att säga till om i Beirut än landets medborgare. Om regimen i Teheran faller, eller tvingas kapa banden till Hizbollah, öppnar sig för första gången på 55 år en väg mot äkta självständighet.
Läs mer:
Källor: Hizbollahs politiska ledare dödad
