Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det senaste från teknikens under: nu kan man prompta fram spellistor i Spotify. Eftersom jag precis fyllt 30 är det okej att, en kort stund, ägna mig åt boomersysslan ”göra skojiga grejer med AI”.
För att börja enkelt promptar jag fram en spellista med låtar som passar tv-serien ”The Wire”. Mycket hiphop från 90- och 00-tal (men också nyare), och mest rörande är de torftiga beskrivningarna som ligger under varje låt. Till Rick Ross: ”Hustlin’”: ”Varje avsnitt visar exakt hur sann refrängen ”Every day I’m hustlin’” verkligen är.”
Till Kendrick Lamars bidrag ”King Kunta” lyder motiveringen: ”Kendrick pratar maktstrukturer och arv – samma frågor McNulty aldrig kan släppa”.
Jag ber AI prompta en spellista med ”låtar som är Gabriel Zetterström”. Får upp sådant som jag har lyft i tidningen, men tillskrivs till min förskräckelse en Kentlåt med tillhörande text: ”Skärande melankoli om de som glider ur blickfånget – en röd tråd i många DN-krönikor”.
Forskning visar ju tydligt varför hjärnan stimuleras av skaparprocessen, precis som skrivande, målande och allt annat vi tydligen vill låta maskinerna sköta
Jag skickar runt några dråpliga exempel till vänner, men blir snabbt skamsen. Det är lite som med släktforskning och drömmar – bara kul för en själv.
Eller ja, hur länge är det ens det? För att citera Rob från ”High Fidelity”: ”Now, the making of a good compilation tape is a very subtle art. Many do’s and don’ts. First of all, you’re using someone else’s poetry to express how you feel. This is a delicate thing.”
Att skapa spellistor – dessförinnan blandband eller cd-skivor – är en delikat uppgift som tar sin tid. Det kan växa fram organiskt. Det fyller en funktion som social interaktion, vänner emellan, eller som ett sätt för bekanta att lära känna varandra bättre. Men också som kärleksspråk. En kollega berättar att hon en gång gjorde spellistor med kryptiska kärleksförklaringar eftersom hon och föremålet för intresse följde varandra på Spotify. Hur promptar man ens romantiskt?
I boken ”Wellness, wellplayed – The power of a playlist” förklarar författaren och musikterapeuten Jennifer Buchanan att hon ger patienter i uppgift att knåpa ihop spellistor. Forskning visar ju tydligt varför hjärnan stimuleras av skaparprocessen, precis som skrivande, målande, designande och allt annat vi tydligen vill låta maskinerna sköta.
Även om det kräver en viss finurlighet för att komma på en fiffig uppdragsbeskrivning, fortsätter alltså AI med sitt huvudsakliga mål att döda allt vad kreativitet och mänsklig utveckling heter.
Vi är inte där ännu, det står klart efter att ha testat prompt-verktyget, men på sikt? Vad blir nästa steg? Att låta AI lyssna på musiken också, så att vi själva slipper?
Läs fler texter av Gabriel Zetterström.
