Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det fanns en hel del att välja mellan i femte omgången av herrallsvenskan i fotboll. Derby mellan Djurgården och Hammarby och mellan IFK Göteborg och Gais. Klassikermötet AIK–Malmö FF.
Mest intressant var ändå:
Vad skulle Sirius hålla på med borta mot BK Häcken? Femte raka segern eller första sprickan i fasaden?
Mjällby har haft problem med sin baksmälla under starten. Guldtippade Hammarby har åkt på en favoritfrossa och startat tre av fem matcher på hälarna. Djurgården och Gais har skadeproblem, AIK och Malmö försöker hitta sin identitet och IFK Göteborg letar (återigen) efter sitt spel.
Samtidigt har Häcken och Elfsborg smugit upp i en serie som ser ut att kunna bli vidöppen.
Sirius har startat klart bäst och som laget uppträder sjunker oddsen på att guldet hamnar i Uppsala.
Förra året underskattades ett uppstickarlag länge. När maskinen Mjällby väl kommit igång gick den inte att stoppa. I år vet alla att Sirius måste tas på allvar direkt.
Likheterna mellan klubbarna är tydliga.
Båda insåg att sportslig framgång bara kan byggas långsiktigt med tydliga riktlinjer och kontrollsystem. En bra ekonomi över längre tid är nödvändig för att få resultat på planen. Spelarförsäljningar är en nyckel.
Mjällby, Hammarby och Sirius är klubbarna som jobbat längst och tydligast så. Nu försöker alla göra det.
Risknivån är hög, försvarsluckorna generösa.
Hammarbys spel drivs av en ideologi om hur laget/klubben ska spela. Risknivån blir hög, försvarsluckorna generösa.
Mjällbys fotboll i fjol och Sirius i år är mer funktionell och pragmatisk. Startelvorna och spelet präglas av balans.
Men när Mjällby startade guldsäsongen 2025 gjorde man det efter ett starkt 2024.
Sirius 2025 var länge en sorglig historia. Mitten av säsongen radades fyra raka förluster upp. Laget låg på 14:e plats efter 17 omgångar men det gick inte att sparka tränaren.
För Andreas Engelmark hade inför säsongen ersatt Christer Mattiasson som överraskande sparkats. Att sparka igen skulle slå omkull allt prat om långsiktighet. Dessutom var Engelmark en tränare klubbledningen länge velat ha.
Frågan inför 2026 var hur laget skulle klara sig utan Leo ”16 mål” Walta.
Under hösten fick Engelmark ordning på grejerna. Det blev fyra segrar och ett kryss under de fem sista omgångarna. Frågan inför 2026 var hur laget skulle klara sig utan Leo ”16 mål” Walta.
De positiva svaren kom redan i cupspelet. Sirius var nära att slå ut Hammarby i semifinal på bortaplan och har i serien fortsatt att flyga. Sirius har vunnit genom att föra matcher, laget har vunnit genom att backa hem och kontra.
Klubbens strategiarbete för långsiktig framgång startade 2022. Sedan dess har det sålts spelare för 169 miljoner kronor, enligt Transfermarkt, och klubben kan leta på högre hyllor när truppen ska byggas. Bygget ser starkt ut nu.
Sirius inte är tvingat att sälja om guldläget är bra.
David Celic har varit lysande i mål. Tobias Anker och Mohamed Soumah är de bjässar laget behövt i mittförsvaret. Marcus Lindberg är en nyckel på mittfältet och Isak Bjerkebo kreatören i offensiven. Längst fram kan skotske Robbie Ure springa genom murar och få med sig bollen.
Sommarens transferfönster målas upp som ett hot. Det är överdrivet. Sirius inte är tvingat att sälja om guldläget är bra och spelet är redan så inkört att en nyckelspelare kan försvinna.
Mjällby skulle rasa ihop när Nicklas Røjkjær försvann förra året. Det var inte ens nära att hända. Istället kunde uppstickaren från den lilla orten på Listerlandet göra det få hade trott. I år kommer uppstickaren från Sveriges fjärde största stad men Sirius guld skulle vara på samma oväntade nivå som Mjällbys.
Det är tre poäng ner till de båda tvåorna Elfsborg och Malmö.
Mjällby gick för första gången upp i serieledning i förra årets sjunde omgång.
I årets femte såg Sirius ut att åka på första förlusten och låg under med 0-2 mot Häcken. Reduceringen kom i slutet av första halvlek och i andra var Sirius klart bättre. 2–2-resultatet gör att det är tre poäng ner till de båda tvåorna Elfsborg och Malmö.
Till sist: Domarna har som kollektiv inte haft någon vidare allsvensk vår. De avgörande missarna har varit pinsamt tydliga.
Men på Hisingen visade Mohammed Al-Hakim klass. Han var inte felfri, det var ingen på planen, men han var nära händelserna och framför allt hade han ett tydligt grepp om matchen Häcken-Sirius.
Jag har inga problem med att domarna dömer fel då och då. Sånt händer. Det är när de känns som vilsna turister i matchens tillvaro det blir riktigt jobbigt.
