Norra Ukraina, vid gränsen till Belarus.
Mychajlo har inte varit utanför det ockuperade Ukraina sedan ryssarna tog kontroll över hans hemstad 2022.
Vi ser när han kommer. Han går till fots, bär svarta kläder och har jackhuvan uppdragen. I snömodden drar han en svart väska med tejp virad runt. Han är 18 år.
Vid gränsövergången är landskapet öppet, runtom växer barrskog. Där finns en nedlagd taxfreebutik, en parkering. Vägen fram kantas av så kallade spanska ryttare, vassa kryss av böjd metall som fungerar som hinder. Militär, polis och tulltjänstemän bevakar allt som sker, här råder strikt fotoförbud.
Jaroslav, 20 släpps över gränsen någon timme senare. Han har suttit ett par timmar i förhör. Tårarna kommer när han tar klivet in i Ukraina. Han har inte gråtit på mycket länge.
Kiev, två veckor senare.
Sedan 2022 lever 1,6 miljoner ukrainska barn under ökande repression i områden som Ryssland ockuperat. Dessutom har barn kidnappats och förts in i Ryssland. Det handlar om 35 000, enligt det amerikanska universitetet Yale.
Flera hundra barn och ungdomar lämnar Ukrainas ockuperade områden varje år, och tar sig tillbaka till de delar av landet som Ukraina kontrollerar. De yngre kommer med sina familjer, andra kommer ensamma.
Save Ukraine bistår barn och unga att fly. Under 2025 lyckades 517 minderåriga korsa gränsen. Många hittar organisationen genom sociala medier, andra har fått tips genom bekanta.
– Men vi vet att FSB, alltså den ryska säkerhetstjänsten, gillrar fällor där de utger sig för att vara volontärer som erbjuder hjälp – för att sedan avslöja den som vill fly. Därför är de personliga kontakterna alltid säkrast, säger Myroslava Chartjenko, chefsjurist på Save Ukraine.
Många som lyckas ta sig ut är i dåligt skick, framför allt psykiskt.
– Barnen är inte alltid medvetna om det själva, men också de är vittnen till Rysslands krigsbrott, säger Myroslava Chartjenko.
Mychajlo kommer från Skadovsk, en liten hamnstad invid nationalparkerna längs Karkinitviken och Svarta havet, nio mil söder om Cherson. Ryssarna tog snabbt kontroll över den, i samband med invasionen 2022.
– I början fanns det de som protesterade. En del gjorde molotovcocktails av tomglas och bensin. En kvinna, hon var kanske i 40-årsåldern, kastade en mot en av ryssarnas pansarvagnar. De tog henne samma kväll. Nästa morgon hängde hennes kropp i ett träd, mitt i stan, så att alla kunde se.
Han tar god tid på sig när han berättar.
– Efter det tystnade motståndet.
Successivt började människor tiga också inför varandra. Det gick inte längre veta vem man kunde lita på.
Mychajlo bodde med sin mormor då den fullskaliga invasionen inleddes. I skolan förändrades undervisningen snart, och fick allt större inslag av propaganda. Mychajlo fortsatte att gå dit, men gjorde som så många andra: slutade lyssna.
Han avskydde det ryska förtrycket. När mormodern dog ett och ett halvt år senare bestämde han sig för att lämna den ockuperade zonen. Han hade dålig kontakt med resten av familjen, med undantag för en kusin som han stod nära, och förstod att han skulle behöva resa ensam. Därför måste han vänta på att bli myndig, väl medveten om att det kunde bli bråttom när 18-årsdagen kom.
Ryssland kallar in unga ukrainare till sin egen armé, tvingar dem att strida mot sina egna. Mychajlos kallelse kom bara ett par dagar efter födelsedagen i slutet av januari. Uteblev han från mönstringen skulle hans namn flaggas överallt. Han behövde lämna Skadovsk så snabbt det gick.
På några dagar hade han fått råd och information från Save Ukraine om hur han skulle bära sig åt. Först tog han sig till Krim.
Mychajlo och Jaroslav lärde känna varandra under den omständliga resan, som gick genom Ryssland och in i Belarus, den enda väg in i Ukraina som är öppen och möjlig för ukrainare. Det tog över två dygn.
De unga männen delar erfarenheter av ockupationen, ger liknande bilder av förändringen av skolan, av hur allt färre människor rörde sig utomhus tills bara de ryska militärerna syntes och av hur kontrollen successivt ökade. Av hur folk anpassade sig, hittade maskor i nätet.
– Mobilerna övervakades alltmer, men ibland var det så uppenbart att det blev parodiskt. Meddelanden var markerade som ”lästa” fast man inte öppnat dem. Det gick att se när kameran i mobilen aktiverades, säger Jaroslav.
Oftast gick det att nå internet med vpn-tjänster, som används för att kringgå blockeringar.
Jaroslav skiner plötsligt upp:
– Det var ju löjligt! Ibland skojade vi med ryssarna och sade något till dem, in i mikrofonen: ”Tröttnar ni inte på att lyssna?!”
Nästan alla han kände skaffade en extra telefon, som hölls hemlig.
Jaroslav kommer från Smyrnove, ett samhälle i regionen Zaporizjzja, fem mil norr om Berdjansk. Där är hans föräldrar kvar, och fyra av hans fem syskon. Den äldste brodern lämnade byn före Jaroslav.
– Vi har alltid varit en tajt familj. Vi bor på en gård utanför byn och före den fullskaliga invasionen hade vi kor och höns. Vi gjorde oss av med dem, men fyra huskyhundar har vi kvar, och marsvin och en hamster.
Särskilt under den första tiden var ryssarnas våld godtyckligt, säger han. De gick från hus till hus och kunde storma in när som helst på dygnet. Ta vad de ville.
Vid ett tillfälle kom två soldater till familjens gård, och stal deras bil.
– Vi behövde den för att kunna försörja oss, mina föräldrar levererade produkter med bil, till folk i bygden. Ett par dagar senare kom soldaterna tillbaka, sade att de sett mina systrar och kommenterade hur bra de såg ut. De sade att vi skulle få tillbaka bilen om de fick lära känna dem.
Den byteshandeln vägrade familjen gå med på.
Jag undrar hur det kom sig att familjen stannade. Hade det varit ett alternativ att fly så snart ryssarna kom?
Nej, förklarar Jaroslav, för en stor familj med gård och djur var det inte realistiskt. Det hade varit dyrt och farligt – och vart skulle de ha tagit vägen, åtta personer?
Vägen ut ur Smyrnove var Jaroslavs första resa. Han hade tidigare aldrig varit i Kiev, nu har han sett paradgatan Chresjtjatyk och Självständighetstorget. Men han känner stressen i kroppen och kommer på sig själv med att tycka att det är obehagligt med alla människor.
– I Smyrnove var bara ryska soldater ute – och alkoholisterna.
Myroslava Chartjenko på Save Ukraine möter ofta vad hon beskriver som avvikande beteenden: barn som hukar, stelnar till. Barn som slutat skämtar, slutat springa.
– En del är rädda för att hosta. De gör allt för att inte märkas. Det kan ta tre, fyra veckor innan de vågar ha ögonkontakt.
Det är ett tungt jobb, medger Myroslava Chartjenko
– Barnen indoktrineras och militariseras. Varje individ är ett vittne. Och varje vittnesmål är en spik i Putins kista.
Hon fortsätter:
– När jag ser ett barn krama sin mamma för första gången på tre år, då vet jag att mitt arbete är värt allt det mörka jag möter.
Mychajlo och Jaroslav har fått plats på Save Ukraines tillfälliga boende, i utkanten av Kiev. Här kan de stanna tills de fått alla papper i ordning, hittat stabilitet. De har genomgått läkarundersökningar och talat med psykolog och socialarbetare.
Jaroslav har kontakt med sina föräldrar i Smyrnove, de vet att han klarat resan och är i säkerhet. Han hoppas att en av hans systrar också snart tar sig ut. Själv vill han till Tjeckien, där hans storebror bor.
Vare sig Jaroslav eller Mychajlo tror att de någonsin flyttar tillbaka till sina tidigare hem. Där är för mycket förstört. I Skadovsk tror de flesta Mychajlo känner att han har rest till Tyskland.
Jämfört med när han kom över gränsen två veckor tidigare ser Mychajlo pigg och avslappnad ut, men han säger att han låg vaken till klockan tre natten före.
– Det var min första dag på jobbet i dag. Jag har redan fått arbete! Som sushikock, på ett cateringställe. Men det var så nervöst.
Han hoppas kunna fortsätta där ett tag. På sikt vill han flytta till Odessa. Utbilda sig, bli kock på riktigt.
Fakta.Barnen som återvänder till Ukraina
Cirka 1,6 miljoner ukrainska barn lever i dag under rysk kontroll, de flesta på Ukrainas ockuperade områden.
Organisationen Save Ukraine hjälper barn att lämna ockuperade områden eller återföras till Ukraina från Ryssland.
Sedan den fullskaliga invasionen 2022 har 1 171 barn kommit tillbaka. Av dem kom 517 under 2025. Omkring 40 procent av barnen har varit bortförda i Ryssland; övriga från ockuperade områden.
Hittills i år har 91 barn återförts.
Barnens familjesituation varierar kraftigt. En del barn är föräldralösa, en annan del vet inte var föräldrarna befinner sig eller hur de mår, andra har god kontakt med sina föräldrar.
Läs mer:
Rapport: Ryska oljebolag deltar i deportationer av ukrainska barn
”Familjekonservativa” värderingar avslöjar allt
