– Bien sûr, jag är hemma i Paris, men genom språket och litteraturen är jag lite överallt, skrattar Hélène Cixous när jag når henne på mobiltelefon.
Den ikoniska feministiska filosofen är rörd och tacksam över att tilldelas det svenska Bermanpriset för sin självbiografiska bok ”Från Osnabrücks station till Jerusalem” som kom på svenska 2021 i översättning av Sara Gordan och Kerstin Munck på Modernista.
– I tanken är jag till exempel gärna i Sverige, även om jag är för gammal för att resa längre. Jag älskar Selma Lagerlöf, som jag läst ända sedan jag var liten. Ett otroligt rikt författarskap som fångar in så många olika sätt att vara människa. Jag har också en stor passion för Torgny Lindgrens böcker. Jag hade så gärna velat träffa honom när jag var i Sverige sist men hann aldrig innan han dog, säger den 88-åriga Hélène Cixous som kan se tillbaka på en lång karriär i centrum av det intellektuella franska livet.
Hon är en centralgestalt för den poststrukturalistiska feminismen, megakänd för den subversiva essän ”Medusas skratt” (1975), om kvinnligt, kroppsligt skrivande (écriture féminine), men också som husdramatiker hos avantgardisterna på prestigefyllda Théâtre de Soleil. Under sina välbesökta lördagsseminarier på ett universitet i Paris har Cixous inspirerat generationer av studenter, följare och läsare.
Men hennes smärtsamma familjehistoria i Förintelsens skugga är också ett återkommande tema i det vindlande författarskapet som ofta kretsat kring minnen, exil och drömmar. I den aktuella boken skriver Cixous sig tillbaka till sin mammas födelseort, den tyska staden Osnabrück som är historiskt känd för den westfaliska freden.
I prismotiveringen skriver den nytillsatta Bermanjuryn att Cixous ”skapat en poetisk memoar som genom fyra generationers vittnesmål utforskar tomrummet efter de fördrivna, kartlägger det frånvarande och ger röst åt de tystade”.
– Jag skulle säga att jag skrev boken för att minnas min mor Ève, en beundransvärd kvinna och kämpe som genomlevde och överlevde två tyska världskrig, berättar Cixous om mamman som flydde undan nazismen och tog sig till Algeriet men aldrig slutade brinna för sitt yrke som barnmorska. Ett historiskt vittne till massakrerna som enligt dottern ändå aldrig blev pessimistisk eller förlorade sin tro på mänskligheten.
– Jag har alltid levt med den här historien, med hennes minnen. Hon pratade ofta om Osnabrück, om sin hemstad som blev ”Hitlerifierad” över en natt. Få judar överlevde där och hon ville aldrig återvända, ens när hon blev inbjuden. Jag fick göra den resan åt henne, även rent geografiskt.
Cixous säger också att det var helt oundvikligt att skriva boken, även om hon i tidigare verk ägnat sig åt släktens öden.
– Jag tror att det hänger ihop med mina egna erfarenheter av att växa upp i Algeriet under kolonialtiden. Ett förtrollande vackert land men som politiskt sett var fruktansvärt, präglat av våld, rasism och förödmjukelser av den arabiska befolkningen.
Bermanpriset, som skakades av en djup kris och ställdes in 2025, instiftades för sex år sedan för att belöna författare som verkar i den judiska traditionens anda. Jag frågar Hélène Cixous hur hon tolkar detta.
– Det är en ganska svår fråga att svara på. Jag ser mig kanske främst som en medborgare i litteraturens värld, men min upplevelse av judisk identitet är att det är en rik och väldigt komplex erfarenhet som aldrig riktigt lämnar en ifred. Särskilt kanske inte just nu med allt det våld och alla de grymheter som utspelar sig i världen.
Vad vill du lämna i arv till samtidens unga feminister?
– Ha ha, jag ser inte tiden som en stege, eller en hierarki. Det som jag har levt, skrivit och undervisat om är ju något som fortfarande pågår. Nutiden är både det förflutna och framtiden på samma gång. Det viktigaste är att komma ihåg att vi människor har en enda gemensam superkraft, och det är språket och litteraturen. Vi får aldrig glömma att läsa.
Vad skriver du på just nu?
– Mitt problem är att jag alltid har för många olika saker på gång, men jag kan avslöja att nästa bok ska handla om katter – och tårar, säger Hélène Cixous med ännu ett skratt.
Fakta.Hélène Cixous
Författare, dramatiker, genusvetare och filosof. Centralfigur inom den poststrukturalistiska feminismen.
Född 1937 i den algeriska staden Oran i en judisk familj.
Fick sitt genombrott med den biografiska ”Dedans” (”Inuti”) 1969 och har sedan dess skrivit ett sjuttiotal verk. Bland böcker på svenska återfinns ”Medusas skratt” och ”Att återkomma till skriften”.
I juryn för Berman literature prize sitter Anders Rydell, Jens Liljestrand, Natalie Bloch, Lizzie Scheja, Hynek Pallas och Mats Almegård. Årets prissumma är 1 miljon kronor.
Tidigare pristagare är David Grossman (2021), Péter Nádas” (2022), Maria Stepanova (2023) och Eduardo Halfon (2024). Årets pris delas ut i oktober 2026.
