Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Kollar ni på ”Förrädarna” på TV4? Det går alltså ut på att ett antal mer eller mindre kända personer samlas på ett slott, under ledning av den tidigare bankrånaren och skådisen Dragomir ”Gago” Mrsic. Det är inte för att smutskasta honom som jag nämner det där med bankrånet, han gör själv ett väldigt stort nummer av den saken och kommer hela tiden med anspelningar på sitt förflutna som gangster, typ: Välkomna till Gagos Spräng och Bax AB, dagens uppgift är att dra in så mycket deg ni kan innan det smäller.
Några av deltagarna utses i hemlighet till förrädare. De ”mördar” varje natt en av andra, de trogna. Dessa trogna har i sin tur till uppgift att försöka lista ut vilka förrädarna är, och förvisa dem. I prispotten ligger en halv miljon kronor.
Det är ju tänkt att vara familjeunderhållning, men om det är något som präglar det här programmet så är det den extremt dåliga stämningen.
Det är ju tänkt att vara familjeunderhållning, men om det är något som präglar det här programmet så är det den extremt dåliga stämningen. Särskilt tydlig blir kontrasten gentemot den brittiska versionen, där spirituella personer som Stephen Fry, Alan Carr, Celia Imrie och Paloma Faith skrockande smider ränker över en cocktail: det är oupphörligt spännande – men ändå tydligt en lek.
Leken har dock deras bonnakusiner från provinsen – de svenska kändisarna – helt glömt. De tar allt på blodigaste allvar, och lever sig in så pass att de verkligen upplever det som att det säger något om deras egen karaktär att de har råkat utses till trogna. De anklagar sina medspelare för att vara förrädare, skriker åt deras uselhet, kallar dem vildögt för falska och mesproppar och idioter.
Och det är klart att det också någonstans blir bra tv. Men det är ändå hjärtskärande att bevittna. För det här är ju liksom deras jobb.
Visst, de har karriärer som skådespelare, artister, deckarförfattare, komiker och influerare. Men Sverige är ett litet land. Och dyrt. Så de tvingas till dessa extraknäck i tv; det handlar också om att hålla sig relevant i folks medvetande när man inte har något annat på gång.
Så där står de på bästa sändningstid och vrålar åt varandra, de blir tårtade i något lekprogram, de faller ned genom hål för att de inte lyckats svara rätt i en frågesport, de simmar i iskallt vatten med ett ägg på sked i munnen, de sjunger iförd en grotesk maskeradkostym, i vecka efter vecka och vill det sig väl – vill det sig väl! – så hamnar de till sist i kändisadelns finrum: intima sammanhang som ”Stjärnorna på slottet” och ”Sommar i P1”, där de visserligen slipper den fysiska förnedringen men i stället förväntas blotta sina djupaste psykologiska sår.
Det fanns en tid då kändisar omgärdades av glamour och stjärnglans och mystik. Men numera? Det är faktiskt mest synd om dem.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Det finns inget svårare än att vara sexig
Lisa Magnusson: Vi behöver absolut inte mer religion i offentligheten
Lisa Magnusson: Rektorns moralpanik är den bästa reklam Yung Lean kan få
Lisa Magnusson: 100 procent fjäskig mys-tv med Jimmie Åkesson
DN:s ledarredaktion: Sluta jaga stressade småbarnsföräldrar
