Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
När den senaste studien om svensk gängkriminalitet kom ut häromveckan var det självklart vilken del som skulle ge rubriker. Mer än 300 folkvalda ingår nämligen i den grupp som räknas till kärnan i den organiserade brottsligheten. Det handlar inte om några vaga ”kopplingar”, utan om att personer som av polis och andra myndigheter bedöms som aktiva i gängmiljön också är eller har varit politiker, oftast på lokal nivå.
Och det är förstås allvarligt. Inte bara ger det möjlighet att påverka beslut, som lokalt förtroendevald får man också stärkt legitimitet, möjlighet att bygga viktiga nätverk och tillgång till känslig information. Särskilt problematiskt blir det när politikerrollen ger närhet till offentliga upphandlingar och kommunala bolag.
För där finns en av huvudpoängerna i rapporten från Sverige mot organiserad brottslighet (SMOB), ett samarbete mellan bland annat myndigheter och akademin för att hitta evidensbaserade metoder för att effektivt motverka gängkriminaliteten.
Men våld och droger är bara en liten del av den gängkriminella helheten
När vi talar om det här problemet fokuserar vi i allmänhet på skjutningar och narkotikahandel, och det är såklart viktigt. Men våld och droger är bara en liten del av den gängkriminella helheten. Minst lika viktigt är det ekosystem som verkar inom flera samhällsdomäner samtidigt och som gör organiserad brottslighet möjligt och lönsamt över tid.
Det är också med det bredare perspektivet som man ser huvuddelen av pengarna. Enligt en ESO-rapport från i januari omsätter den kriminella ekonomin i Sverige ungefär 352 miljarder, eller 5,5 procent av bnp. Av det handlar bara 79 miljarder, en dryg femtedel, om direkt illegala aktiviteter som smuggling av vapen eller narkotika.
SMOB har nu börjat kartlägga hur det här större nätverket ser ut och vilka strategiska sårbarheter i samhället som gör dess verksamhet möjlig. De har inte bara tittat på kärngruppen inom gängen utan också på andra kriminella som samarbetat med dem och på personer som sitter i samma bolagsstyrelser som gängmedlemmarna. De senare är inte alltid själva kriminella, men de bidrar till att brottslighet bedrivs, döljs, finansieras eller omsätts i legala strukturer. Sammanlagt finns mer än 400 000 olika bolag kopplade till de här personerna.
Man kan döma hur många 13-åringar som helst till fängelse, men om de affärsmässiga strukturerna bakom gängen finns kvar spelar det ingen roll
Bolagen bedrivs dels inom branscher som bygg och restaurang – med stor kontanthantering och liten möjlighet till kontroll, bland annat genom långa kedjor av underleverantörer – dels inom sådant som redovisning och skatterådgivning, som ger viktig kompetens för att få kriminell verksamhet att se ren ut på pappret.
För att återknyta till problemet med gängaktiva politiker är ett viktigt område också offentliga upphandlingar. I den större gruppen har 811 personer, varav 52 direkt gängaktiva, själva hållit i upphandlingar. Mer än 13 000 av dem har vunnit upphandlingar.
Det innebär inte att alla de upphandlingarna skett felaktigt eller lett till försnillanden av offentliga medel. Men risken finns onekligen. Att verka i sådana ekonomiska kretsar leder dessutom också till ökad legitimitet och möjlig tillgång till känsliga offentliga miljöer, som när DN avslöjade att gängkriminella ägde lokalen för Södertälje tingsrätt.
Det är inte bara i debatten som det här större perspektivet missas. Även politiken satsar nästan bara på att komma åt gängens synligaste gren. Men man kan döma hur många 13-åringar som helst till fängelse. Om de affärsmässiga och administrativa strukturerna bakom gängen finns kvar spelar det ingen roll.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Sluta jaga stressade småbarnsföräldrar
DN:s ledarredaktion: Fyra förslag för ett roligare Sverige
