Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
På fredagen anländer riddaren i den skinande rustningen till Sverige; mannen som inte är en del av Magarörelsen, men ändå blivit en av Donald Trumps närmaste män – och vars nominering till utrikesminister röstades igenom av senaten med siffrorna 99–0. Han som ju faktiskt gillar Nato.
Marco Rubio alltså, hjälten som ska rädda oss alla.
För Donald Trump har med sina utfall mot USA:s allierade satt skräck i Europa. Hans utrikesminister, däremot, representerar ett annat Amerika.
Vid sitt framträdande vid säkerhetskonferensen i München i vintras möttes han av applåder och suckar av lättnad, efter att ha avstått från den typ av verbala svingar mot Europa som JD Vance levererat året innan. Budskapet var förvisso fortfarande kärvt, och det lär det vara vid toppmötet i Helsingborg också: gör som vår president säger, bråka inte – annars drar vi.
Men det budskapet är lättare att höra från en person som också bär på ett löfte: efter Donald Trump väntar något annat. Då kommer det gamla USA tillbaka.
Utrikesministerns aktier har stärkts enormt det senaste året. Tiden då Trump hånfullt kallade honom ”Little Marco” – och Rubio själv kontrade med menande frågor om Trumps små händer – är sedan länge förbi. Presidenten talar i stället väl om honom, gillar hur bra han är på tv, och ser honom av allt att döma som en möjlig efterträdare jämte JD Vance.
Och om Rubio vinner nomineringen, då blir väl Republikanerna sig själva igen? Om han kliver in i Vita huset, då är väl USA tillbaka?
Varför köpte inte utrikesministern nya, i rätt storlek? Han har såklart råd. Men den komiskt tilltagna glipan vid hälen var naturligtvis poängen.
För Rubio är alltså inte en Magaman, utan snarare höger i Reagans snitt. Han är en believer in freedom – i ett USA som står upp för demokrati, mänskliga rättigheter och fria marknader.
Med honom som president skulle väl allt bli annorlunda?
Det kan man önska. Man kan också notera att Marco Rubio är en riddare som klampar runt i väldigt stora skor.
I vintras berättade JD Vance om hur Trump under ett möte med sin vicepresident och sin utrikesminister hade noterat att deras pjäxor inte höll måttet. Han plockade fram en katalog och beställde ett gäng till dem båda.
Det var dyra skor. De som Marco Rubio fick var också väldigt stora – och de klev han sedan runt i på diverse offentliga tillställningar.
Varför köpte inte utrikesministern nya, i rätt storlek? Han har såklart råd. Men den komiskt tilltagna glipan vid hälen var naturligtvis poängen.
Det hela var en demonstration av vem som äger honom.
I veckan var det primärval i Kentucky. Kongressledamoten Thomas Massie – en högerrepublikan som gillar låga skatter och hårda tag mot invandrare – hade retat upp Trump genom att bland annat kräva att Epsteindokumenten skulle publiceras. Presidenten gick loss, och krossade Massie.
Det gjorde han också med Bill Cassidy i Louisiana. Trump har aldrig förlåtit att senatorn röstat för att fälla honom när han ställdes inför riksrätt efter stormningen av Kapitolium.
Trumps egna popularitetssiffror sjunker. Men greppet om det egna partiet, det har han inte tappat.
Cassidy, som är läkare och begriper sig på värdet av vaccin, röstade till och med fram Robert F Kennedy Jr till hälsoministerposten för att försöka vinna tillbaka presidentens gunst. Men den förnedringen räckte inte. Han var chanslös när de republikanska väljarna fick säga sitt.
Det var också de sex delstatssenatorer i Indiana som gick emot Trump i höstas. När presidenten krävde att de skulle rita om valdistrikten för att gynna det egna partiet i valet till representanthuset sa de nej. De förlorade också sina nomineringsmatcher efter att han mobiliserat mot dem.
Så visst, kriget i Iran är impopulärt. Trumps egna popularitetssiffror sjunker. Men greppet om det egna partiet, det har han inte tappat.
Häromveckan ”skämtade” presidenten på nytt om att fortsätta en grundlagsvidrig tredje mandatperiod. Men kanske är det ändå enklare att bara skicka fram någon av sönerna om han vill hålla det nyrenoverade Vita huset inom familjen? Den hyperlojale JD Vance, som också är nära vän med Donald Trump Jr räknas väl för övrigt nästan dit.
Men kanske är han inte populär nog bland väljarna? Möjligen behövs någon som är lite mindre Maga för att Trumpsfären ska kunna vinna igen. Det är Marco Rubios chans.
Chansen att få kliva ut på Republikanernas konvent för att ta emot nomineringen och partiets jubel – i ett par skinande svarta, alldeles för stora skor.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Trumps ord om Taiwan säger allt om hur han ser på USA:s vänner
Martin Liby Troein: Moderaternas stora chans kommer efter valet
