Generalmajoren Jonny Lindfors lämnar sitt uppdrag som arméchef den här sommaren för att gå vidare i Försvarsmakten.
Ett av hans sista utspel är att dra upp linjerna för hur Sveriges armé ska utvecklas i framtiden. I en artikel i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift skriver han att armén behöver bli ”dubbelt så dödlig för motståndaren som den är i dag”.
– Jag vill att armén ska bli så stor så att vi bidrar till Nato, men även har handlingsfrihet för att kunna ta emot tillkommande förband, skydda, bevaka och försvara på det svenska territoriet. Därmed krävs en större armé, säger Jonny Lindfors till DN.
I nuläget har armén en struktur för att organisera en division, med ungefär 15 000 soldater, men den är inte helt färdig.
Jonny Lindfors lyfter behovet av tre divisioner fram till 2040. En i norr, en i Mellansverige och en i söder.
Efter inträdet i Nato har armén fått fler uppgifter. Det stora försvarsuppdraget inom alliansen ligger på Nordkalotten och i Finland. Men utöver det ska armén bidra i Lettland och kunna skicka soldater till Natos pågående insatser.
Utöver de tre divisionerna vill arméchefen förstärka stridsgruppen på Gotland och sätta upp en multinationell kårstab som ska kunna leda storskalig försvarsstrid på Nordkalotten.
– Det är min vision och det behov jag ser. Sedan är det upp till politiker att göra avvägningar kring Sveriges behov av försvarsförmåga, säger Jonny Lindfors.
Arméchefen kan inte svara på om det finns en politisk vilja för att uppfylla hans önskan. Men han tycker inte att förslaget är orealistiskt, och menar att tillväxten kan göras utan att öka antalet soldater i de planerade värnpliktskullarna.
– Det är en ambitionsökning, men även en armé vi har råd med, säger han.
Exakta detaljer i Sveriges krigsorganisation är hemliga, men grovt räknat skulle tre divisioner kunna bestå av ungefär 45 000 soldater och officerare.
– Det är faktiskt inte så jättemånga fler än vad vi har i armén i dag. Det här är en organisations- och paketeringsövning till vissa stycken. Vi behöver skapa ett antal enklare typer av krigsförband, alltså mer infanteri, säger Jonny Lindfors.
Försvarsmakten har under många år strävat mot att uppfylla det mål som sattes redan i 2020 års försvarsbeslut, att börja bygga upp fyra armébrigader. En brigad består av ungefär 5 000 soldater.
Med dagens takt ska brigaden på P4 i Skövde vara klar 2026. Brigaden från I19 i Boden ska stå redo 2028. Livgardet i Kungsängen och P7 i Revingehed bygger också brigader, som ska vara på plats 2030.
Det är en utveckling som tar tid – trots det tror arméchefen att hans vision om tre divisioner är genomförbar.
– Jag hävdar att det går genom att organisera oss på ett annat sätt. Det som är utmaningen med brigaderna är framför allt den tunga, jättedyra materielen. Vi måste bygga förband som är billigare och vi behöver ha en materielstrategi som säger att vår hårdaste materiel ska finnas österut, medan vi kan ha enklare materiel i Sverige.
Försvarsminister Pål Jonson (M) har sett delar av arméchefens förslag och tycker att resonemanget är intressant. Men han vill först se leverans av de fyra brigaderna och att Sverige möter de förmågemål som kommit från Nato.
Förmågemålen är alliansens lista på vad varje land ska bidra med, allt från stridsflyg till soldater och stridsvagnar.
– Fokus måste vara att göra klart det vi påbörjat. Efter det kan man naturligtvis titta på möjligheten att förstärka armén också, säger Pål Jonson.
Finns det pengar för att bygga ut armén ytterligare?
– Det beror på hur vi kommer att utveckla ekonomin.
Pål Jonson pekar på att regeringen och riksdagen ställt sig bakom att lägga 3,5 procent av BNP på det militära försvaret år 2030. Satsningen ska lånefinansieras med 250 miljarder kronor.
Det är stora pengar, men summan är ändå ett minimum för att nå Natos förmågemål.
– Det handlar om obemannade system, om långräckviddig förmåga, luftvärn och ammunitionstillgångar, som behöver komma på plats, säger Pål Jonson.
Fakta.Arméns utveckling
I Försvarsbeslutet 2024 slog riksdagen fast att Försvarsmakten ska sätta upp fyra hela brigader.
Två av dem, Skaraborgsbrigaden och Norrbottensbrigaden, ska vara mekaniserade och ha så kallad subarktisk förmåga. Det innebär att kunna strida längst i stränga förhållanden längst i norr.
Den tredje brigaden, Södra skånska brigaden, ska vara mekaniserad, och inriktas på södra Sverige och Baltikum.
Den fjärde, Livgardesbrigaden, är en lättare infanteribrigad, som har försvaret av Stockholms län som huvuduppgift.
Utöver det sätter armén upp en stridsgrupp på Gotland.













