Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Electropop
Icona Pop
”Ritual”
(Ultra)
De senaste åren har den mest färgstarka sortens klubbpop visat en mängd prov på vilken bördig mylla den kan vara för vuxna, kvinnliga artister. Från Kylie Minogues upprepade Tiktoksuccéer till de starka albumen från Sophie Ellis-Bextor, Allison Goldfrapp och Roísín Murphy. Med rötterna i 1970-talets fördomsfria disco och house kan den progressiva, elektroniska poppen erbjuda ett utrymme att utvecklas konstnärligt som möjliggör att karriärskurvorna rör sig uppåt i takt med att åren går.
Caroline Hjelts och Aino Jawos Icona Pop må ha haft svårt att upprepa framgångarna från den tidiga jättehitten ”I love it” från 2012. Ändå har deras samarbete varit imponerande slitstarkt. När de nu släpper sitt fjärde album har de hängt ihop i snart två decennier. Den ena har just fyllt 40, den andra gör det nästa år och med åldern tycks de vassaste idéerna infinna sig även för dem.
Ingen bör bli förvånad om medelåldern blir också de här två kvinnornas mest gynnsamma, kreativa period
”Ritual” är deras mest personliga släpp hittills. Visst finns här också de karaktäristiska fucka ur-spåren, som den minimalistiska ”Dance to this”, med en smittande synthslinga och blinkningar till ”I love it” i texten. Men fokus ligger på en berättelse om hjärtekross och överlevnad, som vecklar ut sig över en i huvudsak ljus, houselutande produktion. Cynismen och bitterheten som präglar den lämnades världsbild låter överraskande partystartande, i en bagatell som ”Cooler” eller i allsångsrefrängen på ”Didn’t mean it like that”.
Att skapa kontrast mellan melankoli och livsbejakande är förstås klassiskt i den elektroniska klubbpoppen. Robyn har kokat ihop en hel karriär på receptet och ”Ritual” använder en del klichéartade grepp. Men för Icona Pop som haft en tendens att fastna i en och samma, höga energinivå markerar uttryckets dubbla bottnar ändå ett steg framåt. Ingen bör bli förvånad om medelåldern blir också de här två kvinnornas mest gynnsamma, kreativa period.
Bästa spår: ”Dance to this”
Läs fler skivrecensioner och alla texter om musik