Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Om några dagar går Sverige till val. Då duger inte tillfälliga rabatter eller plånboksutspel som ska ge några extra kronor över valdagen. Sverige behöver politiker som prioriterar reformer som ger vanligt folk varaktig trygghet – inte skattesänkningar för dem som redan har mest.
För Handelsanställdas förbunds medlemmar handlar det om att kunna stanna hemma när man är sjuk, gå till tandläkaren innan värken blir outhärdlig och lita på att a-kassan går att leva på om jobbet försvinner. Det handlar om att efter ett långt arbetsliv få en pension som räcker till mer än det allra nödvändigaste.
Alltför ofta svarar politiker att sådana reformer är för dyra. Det är ett bekvämt sätt att slippa tala om prioriteringar. För pengarna saknas inte. Tidöregeringen har själv bevisat det.
Detta är inte en ofinansierad önskelista. Det skulle förändra människors liv på riktigt
Under fyra år har regeringen sänkt skatterna med över 100 miljarder kronor. Den största delen har gått till dem som tjänar mest. Bara avdragen för rut och rot kostar staten 21,2 miljarder kronor om året och används mest av höginkomsttagare. Ett högkostnadsskydd för tandvården, motsvarande det som finns i sjukvården, beräknas kosta mellan 8–11 miljarder kronor.
Regeringen har alltså valt att lägga ungefär dubbelt så mycket på rut och rot som det skulle kosta att låta vanligt folk få tillgång till tandvård. Det är inte brist på pengar. Det är ett medvetet politiskt val.
Samma sak gäller sänkningarna av matmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga. Omräknat till hela budgetår kostar de nästan 30 miljarder kronor om året. Regeringen kallar det för stöd till hushållen och fler jobb för unga. Men matmomsen är inte träffsäker. De som tjänar mest får den största vinsten i kronor, eftersom de köper mer och dyrare mat. Dessutom finns det inga garantier för att handlarna inte tar ut momssänkningen i högre vinster, snarare än sänkta priser.
Sänkta arbetsgivaravgifter för unga har dessutom prövats förut. När reformen gällde mellan 2007 och 2016 kunde Handels inte se någon positiv effekt på andelen unga i branschen. Ändå väljer regeringen att lägga nya miljarder på samma ineffektiva politik som ökar företagens vinster utan att leda till jobb.
Listan på orättvisa skattesänkningar kan göras lång. Det handlar om sänkt skatt på alltifrån riskkapitalisternas bonusar och aktievinster till bostadsklipp. Tidöregeringen har konsekvent försvagat den gemensamma finansieringen och sedan påstått att välfärdsreformer är för dyra. Det är ett politiskt trick som måste avslöjas.
För 30 miljarder kronor om året kan Sverige finansiera fem centrala trygghetsreformer för de som arbetar och som får landet att fungera:
● Avskaffa karensavdraget så att människor har råd att stanna hemma när de är sjuka.
● Införa ett högkostnadsskydd för tandvården, motsvarande det som finns i sjukvården.
● Återställa de sänkta ersättningarna i a-kassan.
● Höja pensionerna för dem som har arbetat ett långt yrkesliv.
● Höja barnbidraget med 500 kronor.
Inte en eller två av reformerna. Alla fem.
Detta är inte en ofinansierad önskelista. Det skulle förändra människors liv på riktigt. Det visar storleken på det politiska handlingsutrymmet som regeringen i stället har valt att använda till orättvisa och ineffektiva skattesänkningar.
Tidöregeringen har konsekvent försvagat den gemensamma finansieringen och sedan påstått att välfärdsreformer är för dyra
Åtta av tio av Handels medlemmar har gått till jobbet trots att de varit sjuka eftersom de inte haft råd att stanna hemma. Var fjärde har avstått tandvård av ekonomiska skäl. 83 procent oroar sig för sin ekonomi om de skulle bli arbetslösa. Nästan 90 procent av Handels kvinnliga pensionärsmedlemmar är beroende av garantipension.
Mot den verkligheten erbjuder Tidöregeringen tillfälliga rabatter och hoppas att väljarna ska glömma karensavdraget, den försämrade a-kassan och tandläkarräkningarna. En hundralapp billigare mat ersätter inte en dags förlorad inkomst vid sjukdom. Den betalar inte en tandläkarräkning på flera tusen kronor. Det är inte ekonomisk trygghet. Det är dyrt valfläsk.
I ett rikt land som Sverige ska det inte vara en klassfråga att gå till tandläkaren, att kunna stanna hemma när man är sjuk eller att ha en pension som går att leva på. En ny regering måste på allvar göra upp med Tidöregeringens skattesänkarpolitik för att kunna genomföra de välfärdsreformer som landets arbetare behöver och förtjänar.
Kontrasterna som står på spel är tydliga: fler skattesänkningar för dem som redan har mest eller varaktig trygghet för arbetarna som får samhället att fungera.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Åtta näringslivstoppar: ”Hur tror ni egentligen att vårt välstånd skapas?”
Niklas Altermark och Anton Svensson, forskare: ”Skattesänkningarnas största förlorare: Medelklassen”