Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Förbundskansler Friedrich Merz kallade valresultatet i Mecklenburg-Vorpommern en katastrof. Det var innan han visste att partiet inte ens klarade femprocentsspärren.
AFD blev än en gång största parti. CDU klappade igenom fullständigt – mycket värre än i Sachsen-Anhalt för några veckor sedan. Det är första gången i partiets historia som man inte ens tog sig in i ett delstatsparlament.
De tyska kristdemokraterna är ett äkta folkparti. Det grundades efter andra världskriget som ett parti för både protestantiska och katolska kristna. CDU:s första förbundskansler, pragmatikern Konrad Adenauer är en gigant i den tyska historien. Han lyckades både ena och lyfta landet efter andra världskriget, en självförvållad olycka som lämnade Tyskland delat och krossat.
CDU har avdelningar över hela Tyskland, med undantag för Bayern där dess systerparti CSU regerar. Traditionen av folkliga ledare, som fått sin politiska fostran inom lokal- och regionalpolitik, är stark. Merz är ett undantag – han har aldrig varit minister. Han har visserligen suttit i förbundsdagen, men jobbade sedan i många år för amerikanska investeringsbolag. En omständighet som alltmer verkar ligga honom i fatet.
Nu fungerar ingenting. Varken ekonomin eller välfärdsstaten.
Förbundskanslern sade på söndagen att Tyskland har blivit ”för komplicerat”. Kort sagt har välfärdssamhället blivit för tungrott och dyrt. Merz försök att reformera det har hittills inte lett någonvart. CDU har annars långa traditioner även på detta område – det är ett socialkonservativt parti som värnar om företagarna och den tyska industrin, men samtidigt har en tradition av ett socialt samvete. Tidigare i sin historia har CDU lyckats genomföra reformer, som tagit den tyska ekonomin till nya höjder.
Nu fungerar ingenting. Varken ekonomin eller välfärdsstaten. Det är långt ifrån enbart Merz fel, men det är han som får klä skott för problem, som förvärrades under Angela Merkel. Detta eftersom hon lät bli att göra något åt dem – framför allt den djupt eftersatta infrastrukturen och välfärdsstatens galopperande kostnader.
I Mecklenburg-Vorpommern är bara spillror kvar av CDU. I huvudstaden Berlin, som också höll val, blev partiet visserligen tvåa, men gick bakåt med över 9 procentenheter. Däremot gjorde vänsterpartiet Linke en skräll – den karismatiska toppkandidaten Elif Eralp lyckades väcka väljarna.
Berlin hade sitt högsta valdeltagande på många år, 74,2 procent jämfört med 63 procent år 2023 (som var ett omval). Det har helt klart gynnat vänstern, som fokuserade sin framgångsrika kampanj på förmånligt boende och kräver att stora fastighetsbolag ska förstatligas.
Elif Eralp utropade att valresultatet sände ut en stark signal mot hat och hets. Men faktum är att det höga valdeltagandet gynnade också AFD. Högerradikalerna gick starkt framåt i det kosmopolitiska Berlin och blev trea i valet med 16,3 procent.
Också i Mecklenburg-Vorpommern steg valdeltagandet brant, från 70,8 procent år 2021 till 78,1 i år. Socialdemokraterna, som för övrigt inte har haft mycket att glädjas åt de senaste åren, gjorde här en överraskande slutspurt och lyckades nästan komma ifatt AFD. Det är sannolikt att socialdemokraternas Manuela Schwesig, nu partiets hjältinna, fortsätter som ministerpresident.
Att så många väljare engagerar sig är en stark signal till de etablerade partierna. Det är inget fel på den tyska demokratin, folk röstar och engagerar sig.
Merz lovar att reformerna ska få ett slut på ”fascinationen över auktoritära partier”.
Bara de kommer igång.
Valet i Mecklenburg-Vorpommern
AFD 38,2 %
SPD 35,5 %
Linke 6,5 %
De gröna 5,7 %
CDU 4,9 %
BSW 4,8 %
FDP 1,0 %
Övriga: 3,3 %
Valdeltagande: 78,1 %
Valet i Berlin
Linke 25,7 %
CDU 18,8 %
AFD 16,3 %
De gröna 14,3 %
SPD% 12,1 %
BSW% 4,7 %
FDP 2,5 %
Övriga 5,7 %
Valdeltagande: 74,4 %