Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
När Tidöpartierna gjorde entré på Regeringskansliet 2022 ökade friskolekoncernernas aktievärden omedelbart. En tydlig indikator på hur välfärdskapitalisterna mådde av maktskiftet. Marknadsskolan är nämligen en känslig bransch. Vid minsta antydan om vinstbegränsningar eller insyn börjar ägarna gorma om ”kommunistvälde”.
Det borde alltså vara ett fullständigt idiotiskt drag att när valresultatet var räknat, under rödgrön oktoberrevolution, lägga en tusenlapp på aktier i Academedia. Men det var just vad jag gjorde.
Friskolejättens börsvärde borde kunna säga något om läget i förhandlingarna
Samtliga partier i den rödgröna konstellationen är mot vinstuttag i välfärden, utom Centerpartiet – som måste med för att regeringsskiftet ska bli av. Friskolejättens börsvärde borde kunna säga något om läget i förhandlingarna.
Politiker brukar avsluta sin karriär som lobbyister, men Elisabeth Thand Ringqvists väg till partiledarposten sicksackar fram mellan politiska uppdrag, landets största lobbyfirmor, stiftelsen Fritt näringsliv och Svenska riskkapitalföreningen.
Som vd för påverkansoperationen Företagarna var hon en pionjär i arbetet att få Sverigedemokraterna att älska välfärdsföretagens vinstuttag.
Ett partiledar-cv som inte nödvändigtvis är jättebra för Sverige – men toppen för min aktieportfölj.
När hennes företrädare, Muharrem Demirok, ens andades om att närma sig sossarna och tänka om angående välfärdsvinsterna avsattes han, trots att merparten av partiets väljare och gräsrötter höll med honom. Det finns en anledning till att bondepartiets giljotin snabbt åkte fram – skräcken för svensk arbetsmarknad.
Våra makthavare – som gärna säger åt sin befolkning att ta de jobb som finns – saknar nämligen ofta själva arbetslivserfarenhet eller högre utbildning. De är privilegierade partibroilers, helt enkelt, och således närmast oanställningsbara.
Därför har arbetsmarknadsåtgärder tagits fram. Näringslivets opinionsbildande verksamhet, lobbyfirmor eller välfärdsbranschen.
De är rekryterade för att genom kontaktnät och inflytande obstruera politisk förändring. Vänstersteg och vinstförbud skulle ju riskera accessen till den platsbanken
Spana in valfri friskolas kansli och styrelserum och ni hittar en märklig överrepresentation av tidigare politiker – med noll erfarenhet av pedagogisk verksamhet. De är rekryterade för att genom kontaktnät och inflytande obstruera politisk förändring. Vänstersteg och vinstförbud skulle ju riskera accessen till den platsbanken.
Framtida jobb riskeras alltså för en liberal antirasism övriga borgerliga partier kastat i papperskorgen samt risken att göra nyrekryterade Birgitta Ohlsson – självaste FN inkarnerad – till politisk vilde.
Den slutgiltiga röda linjen är därför en lika privatekonomisk som ideologisk (okej, några av dem tror på vansinnet) gordisk knut. Att släppa in V, vars halva existens handlar om vinstförbud, gör med andra ord mycket ont – men så även att svika sin väljarbas.
Kanske är det därför Centerpartiet, i ren frustration över den hopplösa situation man försatt sig i, häromveckan utsatte Nooshi Dadgostar för direkt psykisk misshandel: en heldagskonferens om marknadens förträfflighet med Martin Ådahl.
Hon skulle lida som de gör.
På Academedia finns däremot, trots ett eventuellt kommunistvälde, framtidstro. Ett ”urstarkt fjärde kvartal” för aktieägarna – det vill säga jag – kryddat med att Annie Lööf föreslagits till styrelseledamot. En kanonrekrytering.
Det öppnar förstås – med Thand Ringqvist vid rodret – för en mer ”pragmatisk” hållning mot landets mesta högerparti
Partiledaren som en gång etablerade Centerns heliga gräns mot SD ska representera en aktör för vilka Vänsterpartiet är ett reellt hot. Det öppnar förstås – med Thand Ringqvist vid rodret – för en mer ”pragmatisk” hållning mot landets mesta högerparti.
Skolkoncernen är övertygad om att kandidaten tillför ett ”betydande värde”. Och gosse, om hon gjorde. Mina aktier ökade i värde, bara av nyheten att Lööf var påtänkt, med dryga tre procent.
Det var kanske inte riktigt vad jag hade hoppats på, men det gör i alla fall mig och Annie Lööf till några av valets verkliga vinnare.
Läs fler krönikor av Johannes Klenell.