Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Som 19-åring är jag inte van vid ett valresultat som bådar gott för demokratin och principen om människors lika värde. Visst har det stundtals funnits ljusglimtar. Som när Joe Biden vann presidentvalet i USA 2020 och Labour i Storbritannien 2024. I flera EU-länder har de högernationalistiska partierna hållits borta från mer prestigefyllda politiska ämbeten. Ändå kan jag inte kalla dessa sällsynta resultat för något annat än mellanmjölk. Därför kände jag inte igen känslan som tog tag i mig när jag på onsdagsmorgonen slog på CNN.
Det amerikanska mellanårsvalet är en blå tsunami som på alla sätt och vis är en spark i baken på Donald Trump. Inte nog med att demokraterna tog hem majoriteten i kongressen, samtidigt som de vann flera guvernörsval: deras vinster är faktiskt också välförtjänta. Äntligen har de lyckats välja fram karismatiska kandidater, ena sig bakom dem och därefter mobilisera sin väljarbas.
På onsdagsmorgonen förstod jag också – äntligen – vad det innebär att känna hopp för en bättre värld, varför 90-talets optimism var så beroendeframkallande. Jag vill mer än gärna vänja mig vid den känslan. Borde inte också de rödgröna i Sverige kunna analysera Demokraternas strategi och sätta den i spel på hemmaplan? Det skulle sannerligen behövas.
Jag är sjukt sugen på att trycka upp hans politiska agenda i trynet på Socialdemokraternas högsta toppar och säga: ”Kolla!”
Socialdemokraterna var långt ifrån valets vinnare och jag förstår varför. Varför skulle man vilja rösta på ett parti vars budskap inte handlade om en ny vision för Sverige – en vision där den gamla goda välfärdsstaten kombineras med moderna perspektiv på arbetsmarknaden, den skakiga omvärlden och klimathotet – utan uteslutande om hur dåligt det skulle vara med Sverigedemokraterna i en regering? Snacka om att anlita samma pr-byrå som sa åt Kamala Harris att kampanja på hur dålig Trump var för USA.
På den amerikanska skalan står Abdul El-Sayed, som efter gårdagen är Michigans nya demokratiska senator, långt ute till vänster. Han är kritisk till Israels folkmord, vill inrätta nästintill gratis sjukvård och beskatta miljardärerna. Jag är sjukt sugen på att trycka upp hans politiska agenda i trynet på Socialdemokraternas högsta toppar och säga: ”Kolla! Om en amerikan kan vinna val på äkta vänsterpolitik i en swing state kan väl ni ändå våga vara sossiga igen?”
El-Sayeds genuina satsning på reformer som återgår till den enligt högern tydligen revolutionära idén att vi ska ta hand om varandra, är ett kvitto på att det finns en efterfrågan på vänsterpolitik. Den bubblar under ytan och i går flög topplocket av i många delar av USA. Det borde vi lära oss av. Tips nummer ett till Magdalena A är därför att sluta leka småborgerlig – bygg upp en äkta socialdemokratisk folkrörelse i stället.
Ego och misstro har förlamat en produktiv regeringsbildning.
Den splittring som råder bland de rödgröna partierna är i bästa fall en besvikelse och i värsta fall ett svek mot de egna väljarna. Ego och misstro har förlamat en produktiv regeringsbildning. Även här bör vi lära oss av vad Demokraterna åstadkommit. Runt om i landets många val finns allt i från moderata demokrater till demokratiska socialister. Till skillnad från när partiet tidigare splittrats av sakfrågor så slöt sig giganterna i alla fall mestadels bakom sina kandidater den här gången.
När demokraten Haley Stevens gick bakom ryggen på Abdul El-Sayed i valrörelsens slutskede genom att i stället stötta en MAGA-kandidat så red de båda partitopparna Nancy Pelosi och Chuck Schumer ut till El-Sayeds försvar: en enad front mot MAGA. Tidigt på morgonen svensk tid blev det klart att El-Sayed kommer bli den första muslimska senatorn i USA:s historia. Därför blir tips nummer två till Magdalena A: att skaffa sig en enad front och tvinga fram kompromisser från både Nooshi Dadgostar och Elisabeth Thand Ringqvist. Gärna så fort som möjligt, tack.
Sverige har verkligen en tendens att härma amerikansk politik. Det är nästan skrattretande hur villiga Sverigedemokraterna var att göra om Trumps ”Make America Great Again”-slogan till sin egen ”Vi gör Sverige till Sverige igen”. Tidöpartierna har flitigt studerat hur Trump förlöjligar sina meningsmotståndare och fångar in nya väljargrupper.
Tio år efter hans första valseger ser vi dock hur hans motståndare, i allt från swing states som Michigan och Georgia till traditionellt djupröda stater såsom Texas och Kansas äntligen listat ut hur de slår tillbaka.
Därför är det väl ändå dags för de rödgröna att göra detsamma? Som sagt, gärna så fort som möjligt, tack!
Läs mer:
Björn af Kleen: Nu förvandlar sig en maktlös Trump till ”Byggare Bob”
Karl Dalén: ”Blodbadet” tvingar Republikanerna till förändring