Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Hyperpop
Shygirl
”Swallow!”
(Nuxxe)
Två män misshandlar och baxar in en man i bakluckan på en svart jaguar och gasar iväg i full fart. Kvar på den öde gatan står Shygirl med ansiktet inramat av sitt rödlysande hårsvall, med en cigarett i handen och blicken fäst i fjärran.
Så utspelar sig slutscenen i musikvideon till låten ”Alyse” från Londonartisten Shygirls andra album ”Swallow!”. Videons mörka bildspråk (förhöjt av olycksbådande synthar) får först låttexten att framstå som en stalker-berättelse:
”It’s the same sky we see/the same air we breathe”
Men i ljuset av skivans nästa spår, den överraskande lättsamma, akustiskt drivna ”Lucky”, får raderna ny innebörd. Är det rent av en lovsång om lycklig (besvarad) kärlek?
De senaste åren har 32-åriga Blane Muise, som slog igenom som DJ i London i mitten av 10-talet, tagit ett kliv från den lokala klubbscenen och omfamnats av den globala mainstreampopen: hennes låtar har hörts i Rihannas sminkreklamer, hon har samarbetat med Charli XCX och medverkat i Madonnas musikvideo till ”Confessions II”.
Med ”Swallow!” visar hon att hon trots allt behållit sin kreativa kärna. Experimentlustan märks genomgående – ibland verkar den ha fått ta överhanden på bekostnad av ett driv i låtarna. Men efter några lyssningar ger även transportsträckorna (som ”Submit”) med sig och framträder som delar av en helhet.
I relation till debutskivan ”Nymph”, som artisten beskrivit som en vädjan om kärlek och trygghet, framstår ”Swallow!” som en ändhållplats. Albumet är ett tittskåp mot en lycklig kärlekssaga: finstämda ”Real” handlar om att bli till i relation till någon annan, på ”Déjà vu” rappar hon om att vara så kär att man överallt hittar tecken på den andra.
Samtidigt förnyar sig Shygirl med tydligare rockinfluenser än tidigare, med distade gitarrer och hamrande trummaskiner. ”Luvli” leker med ett industriellt nittiotalssound, och tidigare nämnda ”Lucky” är, med sin direkta, förtjusande melodi, skivans höjdpunkt.
Bästa spår: ”Lucky”, ”Real”, ”Déjà vu”
Läs fler skivrecensioner och andra texter av Vera von Otter.
Läs mer:
Experimentella Oklou tonsätter morgontimmarna efter festen
Sara Martinsson: De rasifierade kvinnorna står för nytänket i Oasislandet England