Direkt efter New York Marathon dök de upp: inläggen i sociala medier som listade första, andra och tredjeplats. Men inte utifrån namn eller land.
Utifrån löparsko.
Andreas Almgren har länge haft ett sponsoravtal med Nike och vann sitt första maraton någonsin i nya Nike Apex. Svensken dundrade in på tiden 2:06:01. Han var 13 sekunder snabbare än italienaren Yemaneberhan Crippa, som sprang i Ons tävlingsmodell Lightspray Cloudboom Strike 2, och 25 sekunder snabbare än lesothiern Kamohelo Mofolo, som bar tekniskt klingande Xtep 160X 8 Pro. På fjärde plats, med tiden 2:06:27, kom kenyanen Benson Kipruto i Adidas utmanare till Nike Apex – modellen Adizero Adios Pro Evo 3.
Att skorna hamnar i rampljuset är kanske inte så konstigt. Utvecklingen sker i rekordfart och har lett till modeller som hjälpt proffslöpare att springa maraton på under två timmar. Dessutom fortsätter löparboomen att generera ett allmänt ökat skointresse.
De hajpade superskorna kan också ha flera fördelar för hobbylöparen, enligt Toni Arndt, professor i biomekanik på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).
– Man har sett att de flesta motionärer slår sitt personbästa på olika distanser i tävlingar i sådana här skor. En annan skön effekt är att man blir mindre muskulärt trött på grund av skorna. Det gör att man kan springa lite mer och kanske lite snabbare, säger han.
Psykologiska fördelar finns också. Skor som gör en lättare och snabbare är generellt roliga att springa i. De starka färgerna, att de ser kul ut, kan därtill göra det lättare att ta steget från soffan till hallen för att snöra på sig dem.
Men det finns saker som är värda att tänka på – även för prylfantaster.
Pris och hållbarhet är sådana faktorer. Almgrens Nikeskor och utmanaren från Adidas är dyra och inte särskilt hållbara. Det beror på att modellerna är gjorda av mycket tunna material för att vara så lätta som möjligt.
– De kanske håller för 100 kilometer. Jag tycker egentligen inte att en vanlig motionär behöver spendera så mycket pengar för något som inte håller särskilt länge, säger Toni Arndt.
Löpteknik är en annan faktor. Almgrens sko är främst designad för personer som springer på framfoten, vilket kanske inte passar alla. Det är också något som skomakaren har gått ut med inför att modellen lanseras för allmänheten nästa år.
– Nike har ju gjort så att alla deras superskor är anpassade för olika löptekniker. De flesta företag gör på det sättet.
Vad händer om man använder skon utan att springa på framfoten?
– Det är en bra fråga. Det är så få som sprungit i den, och de som har gjort det är sponsrade av Nike och har valts ut för att de är framfota löpare. Men skon har också energiåterförande material i hälen. Jag tänker mig att de antagligen har det för att även fungera för vanliga motionärer.
Något perfekt recept för den ultimata löparskon finns tyvärr inte. Den bästa metoden är att testa sig fram i en affär där man kan springa på löpband i några minuter i olika modeller. Känns skon skön i steget är det nog rätt val. Det är också bra om den inte är för trång och klämmer åt där fram, för den som vill behålla tånaglarna i det långa loppet.
– Jag kan inte säga att du ska ha en kolfiberplatta som ser ut så här eller är så här hög. Det är så individuellt, säger Toni Arndt.
En vanlig missuppfattning är att man måste anpassa löparskon efter olika typer av pronation – hur foten rör sig och belastas. Det stämmer inte enligt forskningen. Om man inte lider av extrem eller patologisk pronation och inte har ont behöver man inte tänka på det.
– Pronation är en naturlig del av steget. Man ska ha pronation. Det går nästan inte att springa utan, säger forskaren.
– Vi säger det och studierna säger det, men ändå är det många säljare som försöker sälja en viss typ av sko för att kunden pronerar.
Den som varit inne på ett löparforum har nog sett ett och annat inlägg om just löparskor. Utlåtandena om hur länge man ska ha dem och hur många man bör ha i sin rotation är många.
Toni Arndt tycker att man ska satsa på skor som åtminstone håller ett år eller en säsong med allt vad det innebär. Och minst två par bör man ha. Kanske tre.
Ett par bör vara traditionella, lite tyngre skor utan kolfiberplatta. Ett par kan vara lite finare och lättare superskor. Sedan rekommenderar forskaren att man antingen skaffar sig ett par barfotaskor eller springer barfota ibland.
– Det är viktigt att springa i olika skor för att ändra belastningen på kroppen. Sedan kanske man springer barfota på en gräsmatta någon gång då och då för att aktivera de små musklerna i foten, säger han.
– Det behövs inte så många, men det blir ju en prylgrej också. Det finns många medelålders löpare som kanske är ganska välbeställda, och de köper skor.