Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Vid mina första försök i köket följde jag recepten till punkt och pricka. Men efter att ha klarat av äggröra, varma svampmackor, hamburgare och kycklingsallad och andra nybörjarrätter började jag se ett mönster i det hela.
Jag upptäckte att man kunde improvisera och ändra ingredienser. Att man kunde fylla en omelett med svamp, laga burgare med kyckling, varma mackor med äggröra, blanda svamp i salladen.
Efter mycket experimenterande fick jag också kläm på att örtkryddor kunde bytas mot varann. Där timjan var gott gick det lika bra med mejram eller oregano. Detsamma gällde grönsaker: rotselleri kan ersätta palsternacka, gul lök schalottenlök etcetera.
Dessutom började jag fundera över vad jag själv verkligen gillade. Kapris och sardeller hamnade i nästan alla rätter ett tag, liksom currypulver och kajennpeppar. Jag hade, efter en hel del misstag, börjat tänka systematiskt.
Vårt venndiagram är ett sätt att visa på sådana kulinariska system, Om mynta, vitlök och citron är gott till kyckling går det nog att använda i fler sammanhang, som till exempel svamp respektive rödbetor.
Jag upptäckte att man kunde improvisera och ändra ingredienser
Det gemensamma för alla dagens tre recept är att de har en tydlig sälta. Men för att få till smakbalansen i den här typen av rätter räcker det inte med att de är salta. De behöver kompletteras med syrlighet och gärna en mjuk umamifyllighet i bakgrunden. Sötman ska vara diskret och beskan vill man för det mesta hålla ner. Sedan kan man använda smaktäta ingredienser som senap, chili, vitlök och kryddor av alla de slag för att ge ytterligare karaktär. Det här är generella tumregler som gäller de flesta rätter (förutom desserter).
I diagrammet här intill bidrar fetaost (och salt förstås) med sälta, honung med sötma, citron och smetana med syrlighet, och mynta, vitlök och chili med karaktär i form av hetta och örtighet. Kyckling, svamp och rödbetor har alla sin egen typ av fyllighet.
Givetvis behöver man inte rita upp ett diagram varje gång man ska laga middag. Men sådana skisser kan få en att förstå hur mycket frihet det finns i att variera och byta ut. Det gör matlagningen mer omväxlande och rolig.
Läs mer: Svampsmörgås, bakade betor och citronkyckling – så gör du