Bästisarna bygger äldreboende: ”Måste hålla ihop till slutet”

Kai Salmi gör en snärt med sleven mot stenarna på det vedeldade bastuaggregatet. Välbehaget sprider sig i saunan i den nya radhuslängan på kullen i östra Åbo.

– Vattenångan är så mjuk, så perfekt, konstaterar han belåtet.

Han och hans blivande grannar tar en kort paus från stöket. Utanför bastun ligger en stor hög med brädor som ska bli träpanel i ett tak. Inne i radhuset monterar några byggjobbare den nya köksön. Golvet är täckt av papp och ljusslingor löper kors och tvärs genom bostaden.

Bortom den stora oredan finns en noggrant uttänkt plan för fyra familjer. Den har tagit mer än ett decennium att genomföra.

För Kai Salmi och hustrun Laura Erkkola, båda 58, började äventyret på småtimmarna på en fest i augusti 2014. Deras goda vän Harri Arikka kom med en idé.

Han hade funderat på vad han och hans fru skulle ta vägen, när deras fyra barn lämnat hemmet. Han ville åldras ihop med sina bästisar. Kanske kunde de ta hand om varann?

– Klockan var två eller tre på morgonen. Vi svarade ”Absolut! Låt oss börja planera!”, berättar Laura Erkkola.

Vem har inte varit med om att trollbindas av stora tankar om natten, för att sedan uppleva hur idéerna bleknar när de synas på nytt i klart dagsljus?

Men vännerna i Åbo fortsatte prata. De hade goda skäl. De var – och är – ett växande samhällsproblem på spåren.

Finland befinner sig mitt i en befolkningskris, med en av de äldsta befolkningarna i världen. Om tio år kommer en fjärdedel av landets invånare att ha fyllt 65 år, enligt prognoserna. De allra äldsta, över 85 år, ökar snabbt. Folk lever länge, samtidigt som finländare i fertil ålder skaffar allt färre barn.

Utvecklingen ställer krav på bostäder och boendemiljöer – särskilt som Finland har som nationellt mål att äldre ska kunna bo hemma och få den service som de behöver. Statistik från det finländska miljöministeriet visar att 80 procent av bostadsbeståndet i Finland saknar tillgänglighetsanpassning. Förändringarna går långsamt.

Harri Arikka som arbetar som läkare inom rehabilitering såg problemen komma redan för femton år sedan.

– I Finland ska gubben och gumman flytta till det lilla huset när de blir gamla. Men varför skulle vi sitta i en liten lägenhet som ingen skulle besöka? Vi ville ha plats för barn och barnbarn. Vi insåg att ett eget hus inte var bästa lösningen, det skulle bli för mycket arbete. Då fick jag idén om att bygga ett radhus med flera vänner, säger han.

De goda vännerna kunde nog inte ana hur lång tid som det skulle ta att förverkliga idén om ett gemensamt boende, den där natten i augusti för över elva år sedan. Ändå hade Kai Salmi och Laura Erkkola lång erfarenhet av byggbranschen, med ett eget företag som ägnade sig åt olika rivningsprojekt.

Först behövde de hitta rätt plats för huset. Valet föll på en allmänning på Gamla Littoisvägen, nära universitetssjukhuset i Åbo, och nära vännernas barndomskvarter.

Staden gick med på att sälja marken i en öppen budgivning. Det blev en utdragen process, med en vända i domstolen, innan köpet gick igenom. Sedan började själva planeringen av bygget på kullen.

Två av familjerna i den ursprungliga gruppen byttes ut.

– När man fyller 50 och barnen flyttar ut är skilsmässa i högsta grad en möjlighet. Så ett par gick skilda vägar. Ett annat par gav upp i början av pandemin. De var i restaurangbranschen, och de kunde inte ta några ekonomiska risker på grund av covid och nedstängningen, berättar Laura Erkkola.

Makarna Liisa och Seppo Mäkikangas gick med i bostadsgruppen för sex år sedan. Katja och Markku Kero blev sista paret in för två år sedan, precis innan byggprojektet tog fart.

Nu är de åtta människor som har sagt ja till att leva sida vid sida resten av livet.

– Vi måste hålla ihop till slutet. Vi ska bo här tills vi flyttar in i träkistan, säger Kai Salmi.

Hur bygger man ett hus som även kan fungera som äldreboende? Bästisarna i Åbo har försökt tänka på både tillgängligheten och klimatet. Huset ska kräva så lite underhåll som möjligt, och planen är att utsläppen ska ligga på noll. Rummen är väl tilltagna med stora badrum och praktiska kök. Radhuset har också ett annex som i dag fungerar som makarna Salmi-Erkkolas kontor och som kan bli en bostad eller ett kontor för en sjuksköterska eller personal från hemtjänsten.

Skillnaden mot massproducerade seniorboenden är att vart och ett av paren har kunnat göra sina egna tillägg och ändringar i planlösningen.

Rundvisningen före bastubadet blir som fyra mäklarvisningar. Paret Salmi-Erkkola bereder plats för både vedbastu och ångbastu. Markku Kero ska anlägga en japansk trädgård, hustrun Katja har fått sina drömmars garderob.

Makarna Arikka har låtit måla den stora väggen i vardagsrummet i en roströd färg.

– Välkommen till lilla Havanna, säger Harri Arikka.

Plötsligt trollar någon fram en högtalare och ”Paradiset” med med Bo Sundström och Frida Andersson strömmar ut ur högtalarna: ”När det känns som vintern aldrig kommer att ta slut! Är jag glad att jag har dig! Att du stannar här hos mig! Att jag får älska dig tills livet rinner ut!”

Seppo Mäkikangas, Kai Salmi och Laura Erkkola hjälps år med att hålla upp bygglampor som strålkastare, medan salsaspecialisterna Harri och Tarja Arikka tar en dans i byggdammet.

Det är förstås en liten show för journalisterna från DN. Men spontaniteten och munterheten säger nog något om samspelet mellan de åtta bästisarna.

Det är ingen liten sak att bygga ett stort hus och lova att se efter varann resten av livet.

– En enda dålig familj skulle förstöra allting, säger Kai Salmi.

Han berättar att ett par fick nej från gruppen.

– Mannen hade attityd som en stridspilot. Han var för självständig och självisk.

Det betyder inte att man behöver ha en utslätad personlighet för att passa in i radhuset på Gamla Littoisvägen. De åttas gäng består av åtta olika människor, med olika egenskaper, från Seppo Mäkikangas trygga lugn till Harri Arrikas påtagliga optimism.

– Alla har sin egen roll i den här gruppen. Liisa har koll på pengarna. Markku tar hand om soporna, gång på gång. Katja är den som kommer till oss på lördagarna och söndagarna och gör våfflor till alla och Tarja är en sjutusan till städerska. Och Kai och jag, vi står för snacket, säger Laura Erkkola.

Det sista är en sanning med modifikation. De andra paren kan intyga att makarna Salmi-Erkkolas kunskaper från byggbranschen har varit oumbärliga under processen.

De åtta i gruppen har haft möte på länk varje måndagskväll under de senaste åren.

– Då har alla fått veta vad som händer och vad vi ska göra härnäst. Ska vi säga nej eller ja till det där, ska vi ha rött eller blått där? Och om det uppstår en konflikt så diskuterar vi. Vi pratar och pratar och pratar, säger Kai Salmi.

I bostadskontraktet finns klausuler för vad som ska hända om någon av familjerna måste sälja sin del. Då har de andra paren förköpsrätt, så de kan avgöra vem som flyttar in härnäst.

De har valt att göra större investeringar i bostaden under byggprojektet, för att kunna hålla driftskostnaderna nere på sikt.

– Vi betalar mer nu för att man ska betala mindre sedan. Några av oss kommer att bli änkor eller änklingar, säger Kai Salmi.

Alla kan förstås inte göra sådana val, för att komma undan befolkningskrisen i Finland.

De fyra paren är medvetna om att deras projekt väcker en del uppmärksamhet. Det har gått rykten om att en grupp rika och inflytelserika finländare bygger ett galet gods på en av kullarna i Åbo.

Fullt så glamoröst blir det nya radhuset inte.

Men det är klart att de åtta delägarna är människor med goda inkomster och kapital från tidigare bostäder, människor som kan lägga pengar på träpaneler och stora garderober och dubbelsauna.

– Vi har inte valt den billigaste lösningen, så är det. Men vi hoppas att folk ska ta till sig vår idé i alla fall. Man kanske kan flytta in i ett hus där man hyr flera lägenheter. Det krävs inte massor av pengar, säger Kai Salmi.

Hustrun Laura Erkkola faller honom, som så ofta, i talet.

– Man måste inte bygga nytt, man kan hitta billigare lösningar. Men man kan tänka på sin framtid och sina vänners framtid och slippa vara beroende av myndigheterna eller kommunen i framtiden, säger hon.

– Och om fler kan ta hand sig själva, blir det mer resurser till dem som behöver myndigheternas hjälp, fortsätter maken Kai.

Forskare i Finland förutspår att det blir vanligare att pensionärer skaffar gemensamt boende i framtiden. Jari Pirhonen vid Tammerfors universitet säger till finländska Yle att befolkningens förtroende för äldrevården vacklar – och att det kan få folk att välja delat boende istället.

– Platser för långtidsvård minskar och samtidigt minskar hemsjukvården, säger han till Yle.

I byggkaoset i Åbo berättar Katja Kero, som arbetar som läkare och psykoterapeut, att hon märker ett stort intresse för husprojektet.

– Jag har haft ensamstående kvinnor över femtio och sextio som har kommit till mig och sagt att detta är något som de också vill göra. De vill ha människor runt sig för att kunna känna sig säkra när de blir äldre, säger hon.

En del skulle kanske förlita sig på släkten. Det var inte ett alternativ för vännerna i Åbo.

Man kan välja sina vänner, men inte sin familj, konstaterar Kai Salmi torrt. Och hustrun Laura fyller i:

– Jag har tre yngre systrar och en yngre bror. Jag älskar dem. En syster var här förra helgen och alla syskon bor nära. Men jag skulle aldrig vilja ha dem som grannar, säger hon.

I stället hoppas hon och hennes vänner att deras gemenskap ska fungera som en avlastning för skarans sammanlagt elva barn och hittills nio barnbarn.

– Om din dotter ringer och inte får svar så ska hon kunna skicka ett meddelande eller ringa någon av oss andra, säger hon.

Den officiella invigningen äger rum i sommar. Då ska ett par hundra personer bjudas på fest i radhuslängan, en storstilad uppföljning på partyt i augusti 2014.

Paren på kullen i Åbo kan slå sig till ro, efter åratal av väntan och förberedelser och många månader med ett storslaget byggprojekt.

För Laura Erkkola blandas lättnaden med en liten gnutta vemod.

– Det svåraste blir när vi låser dörrarna. Allting har ju stått öppet och alla har kunnat komma och gå hos varann. Men sedan får man knacka på.

Läs mer om befolkningskrisen i Finland:

Relationskris bakom Finlands låga barnafödande: ”Mycket att vara oroliga för”

”Tinder för goda gärningar” kan hjälpa ensamma

Unga inspireras av Charlie Kirk – går i kyrkan