Evelyn Schreiber, 37, politisk redaktör på oberoende liberala Nerikes Allehanda:
”Det är en så konstig vibe i fullmäktige, för alla sitter och väntar på att Markus Allard ska spåra ur. När han går upp och börjar skratta, då vet man att nu är han är i sitt stim. Då är det peak. Då har han det här glädjelösa skrattet och den här tonen som är så otroligt hatisk.
Det är ett skådespel och allt är väldigt noga regisserat i det här. Men föraktet är inte spelat. Det är äkta. Det är därför folk tycker det är så hotfullt.
Han väljer nästan alltid ut en person som han går på. Han trappar upp – och det blir jättesvårt att bemöta. Alla blir liksom clowner i Cirkus Allard.
Det bästa Allard vet är om andra politiker kallar honom för ett hot mot demokratin. Det han inte klarar av är om någon har humor, eller pratar med glimten i ögat. Då vet han inte hur han ska reagera.”
Willhelm Sundman (L), 34, oppositionsråd:
”Jag som politiker ska inte vara någon sorts moralpolis. Det funkar absolut inte att bemöta Markus Allard genom att moralisera över hans språkbruk.
Man måste fråga sig: Varför röstar folk på den här sortens retoriker? Det handlar inte om att folk har blivit dumma eller konstiga. Det handlar om att det finns ett vakuum hos många där politiken inte levererar vad de efterfrågar. En brist på tilltro till det demokratiska systemet.
Det som funkar är att prata sakpolitik, konkreta förslag. Bättre sjukvård, mer tillgänglighet på vårdcentralerna. Det är faktiskt helt oväsentligt för mig om folk är oförskämda eller inte mot varandra i fullmäktige.
John Johansson (S), 44, kommunstyrelsens ordförande:
”Första gången jag träffade Markus Allard var i en högstadiedebatt, när han var ordförande i Ung Vänster. Han stod och skrek att jag ‘horade efter röster’ och att hans mamma ’slavade åt min mamma’ – fast min mamma var städerska i Köping och inte alls någon chef.
Då var det ju vänsterextremt, och språket var över alla gränser. Men det var ändå inte de rasistiska åsikter som jag anser att han saluför i dag.
I mina ögon har Örebropartiet en öppet rasistisk politik och retorik. De uttrycker sig väldigt nedvärderande om människor med utländsk bakgrund.”
Max Henricson, 26, statsvetarstudent, som i somras blev content i Allards och Örebropartiets sociala medier:
”När Allard hade lagt ut klippet på mig så stannade jag inne i flera dar. Han hetsade sina följare och jag var rädd att någon av dem skulle se det som en signal att ge sig på mig.
Det började med att jag skrev en gästkrönika i Nerikes Allehanda där jag kritiserade både styret och oppositionen.
Nu kommer människor fram på stan och tackar mig och tre partier har redan försökt värva mig.
Innan Allard gav sig på mig hade jag faktiskt delvis respekt för honom, även om politiken ligger alldeles för nära rasism. För han har en gåva. En retorisk gåva. Och jag tycker att det finns en demokratisk funktion i att också arga och frustrerade människor som svär har en representant i fullmäktige.
Men nu börjar jag förstå att det enda han vill är att göra sig själv till kändis. Fast han har chansen att lösa problem vill han bara stå på sidan och lägga ut Tiktok-klipp. Dessutom är han en jävla snöflinga, som inte ens kan ta den mildaste konstruktiva kritiken, som den jag skrev i min text”.”

