Uppskjutningen av raketen är planerad tidigast till klockan 00.24 på torsdagen, svensk tid. Om allt går som planerat kommer tre amerikaner och en kanadensare att skjutas ut i rymden från Kennedy Space Center i Florida, USA, för att sedan cirkulera två varv runt jorden innan resan bär av mot månen.
Resan är en del av Nasas månprogram Artemis, vars syfte är att skicka människor till månen i bland annat forskningsrelaterade syften.
Uppskjutningsfönstret på torsdag är två timmar långt, men om det skulle uppstå något problem så har man ytterligare möjligheter fram till den 6 april, uppger den amerikanska rymdstyrelsen Nasa.
Tanken är inte att farkosten ska landa på månen. I stället vill Nasa testa allt som krävs för att man 2028 ska kunna landa med människor på himlakroppen.
Resan till månen väntas ta fyra dygn och astronauterna Reid Wiseman, Victor Glover, Christina Koch och Jeremy Hansen kommer att behöva befinna sig i farkosten i tio dygn innan uppdraget är över.
En person som kan svara på hur det känns att sitta i en av Nasas rymdfärjor är Christer Fuglesang. Han blev i december 2006 den första svensken att skjutas ut i rymden.
Fuglesang säger att framtidens månresor kommer medföra att vi kan nyttja rymden mer än vad vi har gjort tidigare, genom att skicka ut fler satelliter. Det i sin tur kommer att leda till bättre navigation, kommunikation och förståelse av jorden.
– Att man sedan kan börja bygga grejer på månen kommer göra att det blir billigare att få ut satelliter i rymden. Vi människor lär oss också om hur man kan bo på främmande himlakroppar. Till att börja med på månen och så småningom på Mars, säger han.
Målet med de kommande månresorna är inte att sätta en flagga på månen. Fuglesang säger att Artemisprogrammet är unikt på sättet att det är internationellt, vilket medför att fler nationer kommer att kunna besöka månen.
– Vi kommer absolut att se en svensk på månen i framtiden. Jag kan inte säga när det blir, men det kommer definitivt att ske. Någon gång mellan 10 och 20 år framåt kanske, säger Fuglesang.
Senast en människa gick på månen var 1972. Apolloresorna under sena 60-talet och tidiga 70-talet har gett upphov till en rad konspirationsteorier om att människan aldrig befunnit sig på månen och att den direktsända Apollo 11-resan egentligen filmades på jorden.
Christer Fuglesang säger att det inte finns något behov av att slå hål på teorierna med de kommande resorna, då konspirationsteorierna helt enkelt inte stämmer.
– Ja det finns ju liksom satelliter som går runt månen och man ser tydliga foton där. Dessutom spelar det ingen roll vilken fakta eller bevis man framför, för de kommer ändå inte tro på det. Det finns ju också folk som tror att jorden är platt, säger han.
Rymdforskaren Gabriella Stenberg Wieser säger att månen är en förutsättning för liv på många platser på jorden och att vi skulle få oerhört stora problem om den hypotetiskt försvann i morgon.
– Vi skulle inte ha något tidvatten till exempel, då får man ju en förändring i havsnära miljöer som skulle påverka naturen och livet nära havsbanden. På lång sikt skulle man ju inte ha samma stabilisering av jordaxeln heller, säger hon.
Läs mer:
Ändrade planer för Nasas månlandning – hela Artemisprogrammet görs om
Allt du behöver veta om Nasas nya månfärd
