Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Hiphop
Kneecap
”Fenian”
(Heavenly Recordings/PIAS)
Under de senaste två åren har Kneecap blivit musikvärldens mest omdiskuterade fenomen, mycket för sitt starka engagemang mot Israels folkmord i Gaza. På nya albumet ”Fenian” blir det också uppenbart vilka extremt begåvade musiker Mo Chara, Móglaí Bap och DJ Próvaí är.
Det oslipade, lite slyngliga tilltalet (som jag förvisso älskar) har liksom… mognat. De fjorton spåren spänner mellan hiphop, minimalistisk house, melodisk drum’n’bass och hård techno, och över allt svävar andarna från såväl Prodigy som The Chemical Brothers.
På hyperintensiva ”Carnival” rekonstruerar man, på sitt eget skickliga sätt, terrorrättegången mot Mo Chara
Nästan alla låtar förtjänar ett omnämnande, från suggestiva ”Smugglars and scholars” till grooviga ”An Ra”, som inleds med ”Rule Britannia” och utvecklas till en satirisk uppgörelse med Charles och Keir Starmers kungadöme. Texterna varvar engelska med iriska, och på ”Palestine” tar man hjälp av rapparen Fawzi på arabiska. ”Big bad Mo” drivs fram av ursnygga klubbrytmer som bryts av med en oemotståndlig synthpopslinga. På hyperintensiva ”Carnival” rekonstruerar man, på sitt eget skickliga sätt, terrorrättegången mot Mo Chara. Tjusningen i detaljerna finns även i de mindre framträdande låtarna, som en Peter Hook-aktig basgång i ”Cold at the top” eller ett truligt, skavande ”Clint Eastwood”-beat i ”Gael phonics”.
Allt fogas samman till en enhetlig, nyskapande och harmonierande helhet. Möjligtvis mattas det av något mot slutet, men avslutande ”Irish goodbye” blir en sårbar och utsökt producerad final. Kneecaps egen ”Dry your eyes”, om man så vill, där Móglaí Bap sjunger till mamman som tog livet av sig med spoken word-poeten Kae Tempest som Mike Skinner-substitut.
”Fenian” är, på så många sätt, en prestation. Med ett direkt karriärsdefinierande album, tar Kneecap nästa steg utan att över huvud taget göra avkall på den egna identiteten. Faktum är att trion, våren 2026, antagligen gör världens mest angelägna musik – inte bara vad gäller politiskt budskap, utan också sett till hur bra det låter.
Bästa spår: ”Big bad Mo”, ”Irish goodbye”
Läs mer:
Konsertrecension: Kneecap predikar för kören på Way out west
Läs alla nyheter om Kneecap här
Läs fler skivrecensioner och andra texter av Gabriel Zetterström
