Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Varje år dör numera 39 000 fler personer i Europa av värmerelaterade skäl än för 30 år sedan. Under samma period har exponeringen för extrema värmeböljor ökat med 254 procent. Eftersom det är äldre som är mest känsliga för extremvärme och vi har många fler äldre i befolkningen nu har effekterna för enskilda människor dock förvärrats mer än så.
Det här kan man läsa i den ansedda medicinska tidskriften The Lancets senaste rapport om klimatförändringar och hälsa i Europa.
I diskussionen om klimatförändringarna låter det fortfarande ofta som om effekterna ligger i framtiden, eller åtminstone långt borta. Detta till skillnad från åtgärder för att minska uppvärmningen, som drabbar människor här och nu. När statsminister Ulf Kristersson gång på gång har slagit fast att klimatet inte får slå mot vanliga människor, och att de inte ska behöva ställa om sina liv har det handlat om omställningen för att försöka rädda klimatet.
Gissningsvis var de många tusen värmedöda lika ”vanliga människor” som genomsnittliga svenska bensinbilister
Och den kan man förstås i åtminstone viss utsträckning välja och välja bort. Vi kan ha reduktionsplikt eller inte, vi kan satsa på vindkraft eller inte.
Den förändring av klimatet som redan skett på grund av uppvärmningen, som lett till värmeböljor, vattenbrist, ökad risk för skogsbränder och översvämningar och tiotusentals fler döda européer per år, den kan vi däremot inte rösta bort hur gärna vi än skulle vilja. Gissningsvis var de många tusen värmedöda lika ”vanliga människor” som genomsnittliga svenska bensinbilister. Mot dem har klimatet dock redan slagit till.
Men vi pratar sällan om hur klimat och hälsa hänger ihop. I Lancet-rapporten beskrivs hur risken för utbrott av denguefeber ökat i Europa med 297 procent på grund av högre temperaturer. Även malaria, som utrotades i Europa i mitten av 1900-talet, får alltmer gynnsamma klimatförhållanden här.
För varje euro som läggs på i skatt för att få ned fossilanvändningen ger alltså den andra handen tillbaka sex euro till den som bränner kol och olja
Nu är Europa förvisso den del av världen som minskat sina utsläpp mest. Vi har utsläppshandelssystemet inom EU och enskilda länder har skatter på både varor och verksamheter som släpper ut koldioxid. 2023 låg de totala intäkterna på koldioxidskatter i Europa på 79 miljarder euro.
De totala fossilsubventionerna samma år var dock sex gånger större. För varje euro som läggs på i skatt för att få ned fossilanvändningen ger alltså den andra handen tillbaka sex euro till den som bränner kol och olja. Att vi över huvud taget lyckats få ner utsläppen känns med den politiken närmast som ett mirakel.
Men både enskilda människor och näringslivet går numera före politiken. Det är kanske inte så konstigt. De flesta européer vill nog slippa oroa sig för att barnen får malaria på skolutflykten.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Sveriges medelklass behöver inte fler bidrag
DN:s ledarredaktion: Föreställ dig protesterna om människor börjar massdeporteras
