Det är frestande att önsketänka när liv står på spel. Efter att Ryssland anföll Ukraina 2022 överraskade landet omvärlden med sin motståndskraft. Putins blixtkrig kom av sig. Zelenskyj lyckades samla ukrainarna och mobilisera internationellt stöd. Landet höll ställningarna, beslutsamt och beundransvärt.
Ukrainas framgångar under det första året av kriget var farligt förledande. Även om Putin hade gjort en grov felbedömning, blev hans slutsats av det inledande misslyckandet att öka insatsen – inte att dra sig ur.
Putin har styrt Ryssland i 25 år. Efter att ha skrivit om konstitutionen till sin egen fördel, mördat oppositionsledaren och manipulerat presidentvalet är han nu ”omvald” till 2030. Då fyller han 78 år, en aktningsvärd ålder i ett land där mäns medellivslängd ligger en bra bit under 70.
Han tycks helt inriktad på att slutföra jobbet i Ukraina. Att skicka hundra tusen ryska soldater i döden tycks inte tynga honom. ”En enskild människas död är en tragedi, en miljon döda är statistik”, som Stalin lär ha sagt.
Det enda som kan stoppa Rysslands bestialiska framfart är effektivt och uthålligt militärt motstånd. Det stod klart våren 2022 och det har blivit chockerande tydligt det senaste halvåret.
President Zelenskyj har helt rätt när han frågar sig vad de amerikanska Patriotrobotarna gör för nytta i olika förråd.
Krigets komponenter förändras över tid, men de grundläggande tyngdlagarna består.
För att försvara sig krävs adekvata vapen, mankraft och ammunition. Om fienden överträffar dig numerärt på samtliga dessa områden, och avståndet dessutom vidgas, närmar sig nederlaget.
Våren 2024 är Ukraina försvagat, delvis därför att Europa och USA inte försett Kiev med livsnödvändigt militärt stöd.
President Zelenskyj har helt rätt när han frågar sig vad de amerikanska Patriotrobotarna gör för nytta i olika förråd.
Europas luftrum behöver försvaras här och nu, inte i någon hypotetisk framtid. Det är i denna stund som ryssarna försöker bomba sönder Ukrainas energiförsörjning och slå ut en miljonstad som Charkiv. Det är i denna tid som ryska soldater, med hjälp av luftangrepp, kan göra framryckningar på marken. I sina spår lämnar de massgravar och tortyrkammare.
De moderna vapensystem som skulle kunna skydda Ukraina existerar. Varför sätts de inte i bruk?
Det sägs att det amerikanska stödpaketet till sin omfattning var historiskt, men den tunga symboliken ligger också i att detta kan ha varit det sista stora stödet från Washington.
Israel lyckades nyligen försvara sig mot hundratals iranska drönare, ballistiska robotar och kryssningsmissiler, tack vare ett högteknologiskt luftförsvar – sannolikt ett av världens bästa.
Tänk om Kiev haft ett motsvarande luftförsvar – attacksalvorna som sköts mot Israel drabbar Ukraina gång på gång. Tänk om västvärlden sett till att det inte rått brist på ammunition för att besvara den ryska beskjutningen.
Det amerikanska stödpaketet kom skamligt sent, men det enda som räknas nu är att beslutet är fattat. Mer militär hjälp är på väg, inte minst ATACMS-robotar med längre räckvidd. De kommer att kunna slå ut ryska baser hundratals kilometer bakom frontlinjen. Amerikanerna är medvetna om att detta system kan förstöra den strategiskt viktiga Kertjbron, som binder samman Ryssland med Krimhalvön.
Det sägs att det amerikanska stödpaketet till sin omfattning var historiskt, men den tunga symboliken ligger också i att detta kan ha varit det sista stora stödet från Washington.
I alla fall måste Europa räkna med det. Önsketänkandet från 2022 är lika farligt nu som det var då.
Medan all denna europeiska inrikespolitik pågår utkämpar ukrainarna en daglig kamp för sin överlevnad.
Till skillnad från den tyska förbundskanslern Olaf Scholz säger sig Frankrikes president Emmanuel Macron förstå vad som står på spel, men orden följs ännu inte av handling.
Sett som ett samlat block har EU och Storbritannien resurserna för att kunna hjälpa Ukraina. Problemet är strukturellt: politiken är fortfarande nationell, uppdelad och räddhågsen.
Försvaret av Europa är inte samlat, utan bestäms av varje parlament. Det närmaste ett kollektivt försvar vi har är Nato, men alliansens trovärdighet hänger på ett fungerande USA.
Sverige vill nu kraftigt öka resurserna till det inhemska försvaret, men som DN:s Ewa Stenberg konstaterade efter försvarsberedningens rapport i fredags: mycket går till att täppa igen hålen i det förra försvarsbeslutet.
Medan all denna europeiska inrikespolitik pågår utkämpar ukrainarna en daglig kamp för sin överlevnad. Att de står upp mot Kreml gör att resten av Europa kan leva i fred och frihet, utan att behöva offra mycket.
Vår del av världen har aldrig varit rikare än nu. Men vi förmår inte att använda ens en bråkdel av denna förmögenhet till att med full kraft skydda vad som är viktigast i livet.