Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Förra veckan tvingades Tidöpartierna krypa till korset i migrationspolitiken.
Tonårsutvisningarna stoppades. Spårbytarna fick rimliga villkor. Och lönekraven sänktes för arbetskraftsinvandrare inom vård och omsorg.
Reträtten handlar inte om att kvartetten plötsligt ändrat sig principiellt. U-svängen blev oundviklig när den genomklubbade politiken krockade med verkligheten och många välintegrerade människor så uppenbart hamnade i kläm. Raka motsatsen till ordning och reda i migrationsfrågan, vilket var vad som utlovats under valrörelsen.
Även om det för flera utomstående kanske verkade som om turbulensen kom som en blixt från klar himmel, kan dock inget av det inträffade ha varit en överraskning för regeringen.
Redan i regeringens egen proposition hänvisades till remissinstanser som varnade för att förändringarna riskerade att skapa en oförutsägbarhet för personer som hunnit rota sig här och att en del som tidigare haft uppehållstillstånd skulle kastas ut. Trots ”att förslaget kan leda till negativa konsekvenser för vissa enskilda” – som det uttryckligen stod i propositionen – valde partierna att köra på. Och nu har regeringen och SD alltså fått backa, göra om och – förhoppningsvis – göra rätt.
Pinsamheten bör leda till eftertanke. Tidögänget kan rimligtvis inte vilja ha en repris av debaclet?
Den enda rimliga slutsatsen är att kasta förslagen och börja om.
Men det är faktiskt vad partierna just nu tycks bädda för. Inte i migrationen, utan på sitt andra prioriterade område: kriminalpolitiken.
När Lagrådet nyligen lämnade synpunkter på den stora straffrättsreformen, som bland annat består av höjda straff, innehöll de dryga 50 sidorna en sågning av sällan skådat slag. Lagrådet kallar den för ”hastverk”, menar att ”förslagen brister så mycket i kvalitet att de inte har förutsättningar att bli ny lag” och avstyrker rubbet.
Vidare slås det fast att regeringen bara i mycket begränsad utsträckning har tagit hänsyn till remissinstansernas synpunkter. Och det krassa konstaterandet att åtgärderna inte verkar fylla sitt uttalade syfte – alltså att minska brottsligheten och öka tryggheten – borde få justitieministrar av alla färger att backa, göra om och göra rätt.
Men inte Gunnar Strömmer (M). Han delar nämligen inte Lagrådets bild, utan går i god för produktens kvalitet.
Med regeringens hantering av migrationsfrågan i färskt minne låter det illavarslande. För den enda rimliga slutsatsen är att kasta förslagen och börja om.
Annars kommer Tidöpartierna så småningom att tvingas krypa till korset – även i kriminalpolitiken.
Läs mer:
Ledare: Gunnar Strömmer borde lyssna på den blivande barnfängelsechefen
Ledare: Det här är makalöst genant för Tidögänget
