Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Något som brukar få radikalfeminister att se rött är gratulationer på kvinnodagen.
Det är inte en bemärkelsedag, det är en kampdag, väser de då. Och nog kände även jag själv att det fanns något lite hjärndött över den röda ros som plötsligt stacks i min hand av en socialdemokrat ute på gatan en gång den 8 mars, ihop med ett lamt ”grattis”.
Samtidigt undrar jag om allt inte hänger ihop? Uppskattandet, och uppvärderandet. Och detta gäller även mors dag nu den sista söndagen i maj.
Mamman är alltings nav – men vem tänker väl på navet när det finns så mycket spännande värld i rörelse runtomkring? Jo, amerikanskan Anna Jarvis, som år 1905 instiftade mors dag till minne av sin nyss avlidna mamma, fredsaktivisten Ann Jarvis.
Konceptet gjorde succé, och 1914 blev mors dag officiell helgdag i USA. Till Sverige letade den sig några år senare, i samband med välfärdsstatens och folkhemmets upprättande – däri blev också kärnfamiljen, och modern, viktiga byggdelar.
1920 kom en manual som stipulerade att svenska flaggan denna dag skulle hissas, mor hälsas med sång, blommor och gott kaffe, samt att ”barnen bädda, sopa, laga mat och diska”. Fortfarande är det så firandet brukar se ut världen över: blommor, teckningar, uppskattande ord och allmän arbetsbefrielse.
Och visst är det fint att uppskattas för sitt moderskap. Men det moderligaste – och kvinnligaste – av allt, att föda barn, värderas fortfarande lågt.
Men det moderligaste – och kvinnligaste – av allt, att föda barn, värderas fortfarande lågt.
För visst är den svenska vården i världsklass, när man väl får den. Men många är vi som har skräckberättelser från förlossningen: Själv genomförde jag i princip ett helt värkarbete ensam på ett rum, och födde sedan utan ordentlig smärtlindring. Häpp!
Återkommande är även rapporterna om hur kvinnor som är på väg att föda skickas kors och tvärs till andra sjukhus och till och med andra regioner, eftersom det ”inte finns plats” – men fysisk plats finns, problemet är framför allt underbemanning, som i sin tur beror på underfinansiering. Det gäller i glesbygd såväl som i storstäderna (SvD 29/7 2025), och särskilt under semestern.
Blir den här sommaren annorlunda? (DN 8/5)
Jag – vi – har ändå haft tur, i jämförelse. Med det menar jag inte att vi ska tiga och vara tacksamma, utan att miljontals inte ens har det allra mest grundläggande. Varannan minut dör en födande kvinna i världen.
Så: Gärna blommor och uppvaktning på mors dag! Men donera även ett förlossningspaket genom valfri välgörenhetsorganisation, Unicef exempelvis. Därför att allt går hand i hand. Ingen mamma är en ö.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Det största sveket mot Greta Thunberg är alla vuxna som log och gjorde tummen upp
Lisa Magnusson: Agnes Wold var hela Sveriges guru – sedan började hon förespråka omvändelseterapi
Lisa Magnusson: Mitt i världens meningslösa ondska blev ett barn räddat
DN:s ledarredaktion: Ulf Kristerssons bidragstak slår stenhårt mot Sveriges fattigaste
