Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Folk från Ukraina borde ”överväga att återvända” dit. Det menade Daniel Källenfors (M), kommunstyrelsens ordförande i Lidingö, häromdagen.
Uttalandet möttes genast av massiv kritik – uppenbarligen hade han missat något: Ukrainare anses det fortfarande viktigt att visa en viss grad av medmänsklighet.
Mot andra flyktingar kan man däremot vara hur hård som helst.
Ute i världen avvecklas det svenska biståndet. Det omfattas numera nämligen av en försiktighetsprincip. Så blev hjälporganisationen Islamic Relief just av med sin svenska finansiering efter att en granskning från Center mot våldsbejakande extremism, CVE, kommit fram till att två (2) anställda har familjeband till två andra personer som i sin tur har koppling till totalitär respektive våldsbejakande islamism (DN 24/5).
Detta säger ju i sig ingenting om något, det understryks i granskningen. Men nu tillämpas alltså försiktighetsprincipen. Och försiktigheten handlar inte om att akta sig för att rasera strukturer som byggts upp i världens mest utsatta områden. Nej, försiktigheten gäller själva pengarna: inte en enda svensk skattekrona får riskera att hamna hos extremister. Därför upphör nästa vecka Sveriges stöd till undernärda och svältande barn i Liban, Etiopien.
Det finns ingen annan organisation på plats: barn kommer att dö.
Men markeringen anses viktigare.
Det finns ingen annan organisation på plats: barn kommer att dö. Men markeringen anses viktigare.
Här hemma i Sverige utvisas ungdomar ensamma, bara för att. Trots att de har gått i skolan här, har familj och vänner, ja hela sina liv, här. Dessa så kallade tonårsutvisningar är resultatet av en mycket medveten politik – resultatet av att Sverige är så ivrigt att bli kvitt invandrare att lagen gjorts om: Det går knappt längre att åberopa humanitära skäl.
Det brukar sägas att de invandrarfientliga Sverigedemokraterna har tagit över den politiska spelplanen. Att de andra partierna anpassar sig efter dem. Men det är ju inte det enda: De har förvridit hela vårt sätt att resonera.
För även i debatten är humanismen bortsuddad: En majoritet av svenskarna tycker att de här utvisningarna är fel (GP 17/2) – men argumenten handlar om hur duktiga ungdomarna är, att de gör rätt för sig och bidrar. Så en tjej som vuxit upp här men inte är så bra i skolan – henne skulle vi egentligen gott kunna skicka ut, eller? Det är ju vad sådan argumentation mellan raderna säger. (Och ja, jag har säkert också gjort mig skyldig till detta!)
Lönsamhet är ett gott argument i många politiska sammanhang. Men ett samhälle handlar om något mer: Det handlar också om vilka vi vill vara för varandra.
Har vi helt glömt det?
Läs mer:
Lisa Magnusson: Hade han kunnat bli något annat än en alkoholiserad kvinnomisshandlare?
Lisa Magnusson: Vem var den tyske affärsmannen som tappade sina anteckningar i latrinen?
DN:s ledarredaktion: Ulf Kristerssons bidragstak slår stenhårt mot Sveriges fattigaste
















