Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Ett litet barn som satt i halsen. Som börjar bli blå, lealös.
En bil som krockat med ett träd, föraren blöder ymnigt.
En äldre dam som plötsligt faller ihop inne på Ica.
Så gott som alltid är det helt vanliga människor som är först på plats i den här sortens situationer. Så vad gör de? Ringer 112, så klart. Men den tid det tar för en ambulans att komma fram är avgörande. Och få – alltför få – behärskar de grundläggande livräddande insatserna. Trots att detta är avgörande.
Även om man en gång lärt sig första hjälpen så måste greppen repeteras med jämna mellanrum för att verkligen fastna, sätta sig i muskelminnet. När man är stressad fungerar nämligen inte hjärnan som den ska – och detta vet jag av egen erfarenhet: Bara veckor efter att jag själv gått en kurs stod jag plötsligt inför en akut nödsituation, och jag klarade den bättre än jag gjort utan kursen, men jag blev plötsligt osäker på i vilken ordning jag skulle utföra momenten, i ett sirapssegt ögonblick stod allt stilla. Som tur var kunde larmoperatören vägleda mig.
Som tur var kunde larmoperatören vägleda mig.
Nu ger regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att starta en kampanj för att ytterligare sprida den här kunskapen, som ett led i en större satsning på civilt försvar. Därutöver ska man också försöka rekrytera ytterligare 200 000 blodgivare, för att stärka upp den svenska blodbanken. Varför inte erbjuda dessa blodgivare en utbildning i hjärt- och lungräddning? Inklusive i hur man räddar småbarn, som kräver andra metoder.
Första hjälpen borde sedan börja nötas in redan från barnsben. Det räcker inte med några enstaka lektioner här och där, utbildningen måste ges regelbundet genom hela grundskolan, liksom på arbetsplatser, i föreningslivet, på biblioteken och kulturhusen. Socialstyrelsen, Myndigheten för civilt försvar och 1177 borde lägga upp lättbegripliga videor med instruktioner, väl synliga, på sina sajter, broschyrer placeras i alla väntrum och personalmatsalar, och ja det kanske inte direkt ska vara statligt tvång på att affischer sätts upp på varenda toalett i vartenda hem, men ni förstår vad jag menar.
Livet är det käraste vi har, och det är inte så robust som vi gärna inbillar oss, utan ofattbart skört. Fler behöver lära sig hur man räddar det.
Läs mer:
Lisa Magnusson: I diktaturen spelar sanningen ingen roll, och du lär dig tidigt att ljuga
Lisa Magnusson: Varför sitter det en aktivist och gör vit makt-tecken i SVT:s mysstudio?
DN:s ledarredaktion: Ulf Kristerssons bidragstak slår stenhårt mot Sveriges fattigast