När DN först berättade om hennes fall satt Sadia Umar i Migrationsverkets förvar i Märsta i väntan på utvisning. Hon släpptes efter DN:s rapportering och kort därefter preskriberades utvisningsbeslutet, vilket gav henne möjlighet att söka asyl på nytt.
Denna gång gör Migrationsverket en annan bedömning.
Tidigare ansågs Sadia Umar inte ha styrkt att hennes make tillhör den kristna minoriteten i Pakistan, trots att myndigheten tidigare bedömt hans hemlandspass som äkta där religiösa tillhörigheten framkommer. Hon har hela tiden hävdat att deras äktenskap utsätter henne och barnen för fara eftersom hon själv är född muslim. Nu bedömer Migrationsverket både makens religiösa tillhörighet och hennes egen kristna övertygelse som sanna. Sadia och yngste sonen Arsh, som har flera allvarliga funktionsnedsättningar, beviljas nu flyktingstatus oberoende av anknytningen till maken. Det betyder att de kan stanna i minst tre år.
Men bara timmar innan familjen på nytt kunde ansöka om asyl utvisades de två myndiga sönerna Adan, 20, och Falak, 19, som båda studerade på gymnasiet, till Pakistan då Migrationsverket ansett att de saknade tillräcklig stark anknytning till deras svenske pappa.
Sadia Umar är glad över Migrationsverkets beslut men har samtidigt svårt att acceptera att familjen är splittrad.
– Hade Migrationsverket gjort rätt från början hade sannolikt inte mina barn behövt utvisas, alla barnen hade varit med mig, säger hon och fortsätter:
– Det kändes som att jag skulle få hjärtstopp den dagen polisen tog dem. Polisen lovade mig att de inte skulle splittra oss om vi samarbetade. Men de tog dem ändå.
Sadia Umars advokat Mona Haghou Strindberg anser att det nya beslutet är en upprättelse. Hon har sedan tidigare anmält hanteringen av Sadias förvarstagning till FN. Nu kommer anmälan att kompletteras med polisens hantering av sönernas utvisning.
Den långa asylprocessen, tiden i förvaret och sönernas utvisning har satt djupa spår i Sadia Umar. Före tiden i förvar i juni 2024 arbetade hon som specialistundersköterska och samordnare med anpassade arbetstider för att kunna ta hand om Arsh. I dag söker hon arbete på nytt.
– Jag är tacksam över beskedet men känner att jag förlorat mitt människovärde. Jag var så taggad på livet och ville studera vidare till socionom. I stället förlorade jag mina barn. Jag kommer aldrig få se dem ta studenten.
