Richard Herrey gick med i Moderaterna sommaren 2017, efter att under en längre tid ha varit en röststark opinionsbildare på dåvarande Twitter. Han trivdes bra i partiet, och kunde till största del skriva under på sakpolitiken de drev.
Det som var problematiskt, menar han, var de interna nomineringsprocesserna. Trots många personkryss och topplaceringar i partiets provval petades han gång på gång ner från valbar plats.
– Det är klart att det blir personligt om ingen annan drabbas förutom jag. Då blir det ju något struligt med det demokratiska, säger han.
I december 2025 gick han ur partiet i protest, med avsikt att lämna politiken helt och hållet. Det höll bara i några veckor, för i februari meddelade han att han kommer kandidera för Kristdemokraterna i höstens val.
– Jag hade ingen tanke på att byta eller engagera mig i något annat. Men jag insåg att det inte går att ”klicka bort” huvudet från att vara inställd på politisk diskussion och debatt.
Richard Herrey beskriver bytet som att komma hem.
– Rent politiskt så är det mer klockrent nu än vad det var i Moderaterna. Ideologiskt är de två sidor av samma mynt, men KD har lite mer hjärta.
Att förstatliga sjukvården och avskaffa pappamånaderna är kristdemokratiska valfrågor han brinner extra starkt för. Samtidigt betonar han att hans lojalitet alltid i första hand ligger hos hans egna värderingar och principer.
– Ett parti är ju bara ett parti, en politisk grupp där man jobbar tillsammans för att få saker gjorda. Den lojaliteten tycker jag man ska ha och ha respekt för. Men är det så stora frågor att man känner att man inte kan stå för det, då får man lämna partiet.
Richard Herreys val är inte unikt, visar DN:s genomgång av politiska kandidaters partibyten mellan valet 2022 och 2026 i region-, kommun- och riksdagsvalen. Han är en av 43 politiska kandidater som gått från M till KD sedan förra valet, vilket gör det till det vanligaste partibytet.
DN:s genomgång visar att Sverigedemokraterna, följt av Liberalerna, är det riksdagsparti som tappat störst andel kandidater till andra partier. Drygt 2,7 procent av Sverigedemokraternas kandidater i valet 2022 kandiderar i 2026 års val för ett annat parti. För Liberalerna är motsvarande siffra drygt 2,4 procent. I absoluta tal är det dock Moderaterna som tappat flest kandidater till andra partier, drygt 150.
Samtidigt är Moderaterna det parti som, i absoluta tal, värvat flest kandidater från andra partier, följt av Kristdemokraterna som i sin tur har högst andel partibytare på sina listor i höstens val.
Miljöpartiet sticker å andra sidan ut som ett parti som tappat få kandidater till andra partier. I stället har partiet betydligt mer än en tredjedel så många kandidater på sina listor som 2022, vilket DN rapporterade om förra veckan.
I allmänhet har de flesta partibyten skett inom de fyra partier som stödjer Ulf Kristerssons regering: Sverigedemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Mer än dubbelt så många partibyten har skett inom det så kallade Tidögänget jämfört med inom partierna som utgör oppositionen i riksdagen. Det har skett något fler byten från något av Tidö-partierna till oppositionen än tvärtom.
Erik Wångmar är historiker vid Linnéuniversitetet och har forskat om kommunpolitik och politisk historia. Han säger att partibyten i Sverige blivit allt vanligare. Det handlar delvis om att svenskarna i allmänhet är mindre lojala till de politiska partierna, men också om att det blivit svårare att rekrytera politiker.
– Kommunalpolitiken kräver mer tid. Och framför allt innebär kvalificerade jobb i dag att du har mindre tid för annat. Tempot i arbetslivet har skruvats upp och politiskt arbete har fått en lägre status, säger Erik Wångmar.
Han lyfter också kommunernas pressade ekonomiska situation som någonting som har bidragit till fler partibyten. Politiker tvingas agera mer pragmatiskt i ekonomiska frågor och skillnaderna partierna emellan blir mindre, framför allt på kommunnivå.
– Ofta är skillnaderna mellan M, SD och KD så pass små att partibyten inte behöver innebära att man byter åsikter i någon stor grad. En person som inte fått stå på den plats den vill på ett partis lista ofta kan gå över till ett annat parti. Så var det inte tidigare. Då byggde partivalet ofta mer på ideologisk övertygelse. Och eftersom partierna ofta har svårt att få ihop tillräckligt med kandidater blir det på ett sätt mer av en ”kandidatens marknad”.
Men byten behöver inte ske mellan partier som traditionellt står nära varandra ideologiskt. Lokalpolitikern Malin Sääv växte upp i ett vänsterhem, där både hennes mamma och mormor var engagerade i fack- och arbetarrörelsen. När hon själv ville gå med i ett parti var det naturligt att valet föll på Vänsterpartiet. Hon blev så småningom ordförande i den lokala partiföreningen i Värnamo och beskriver sin tid i partiet med värme.
Men det fanns alltid något som skavde: Partiets inställning till Sverigedemokraterna.
– Bemötandet som Vänsterpartiet visade mot SD, redan när de kom in i riksdagen, tyckte jag inte var demokratiskt om jag ska vara helt ärlig. Att de inte ville prata med SD.
När Malin Sääv flyttade till Åtvidaberg och ville engagera sig i lokalpolitiken upplevde hon Vänsterpartiet som toppstyrt och kände sig inte välkomnad. I stället vände hon blicken mot Sverigedemokraterna, och sedan februari 2024 sitter hon som Sverigedemokratisk ledamot i kommunstyrelsen.
– Jag har inte ångrat mig en sekund sedan jag gjorde mitt byte. Jag kände att jag inte hörde hemma i vänstern längre, och SD var det självklara alternativet just då. Vänstern lägger mer fokus på att bråka och motverka SD, medan SD jobbar för att få igenom sin politik.
Malin Sääv, som tidigare intervjuats om partibytet i Corren, förstår att hennes beslut kan ses som kontroversiellt. Samtidigt menar hon att partierna inte står så långt ifrån varandra i alla frågor.
– Jag ser SD lite som det nya arbetarpartiet, vi riktar vår politik till hela Sverige. Vi sänker matpriser, vi sänker bränslepriser och vi vill att alla ska ha det bra. Dessutom visar vi att vi får igenom vår politik, det är inte bara tomma ord.
Reaktionerna från forna partikollegor i Vänsterpartiet var tystnad, beskriver hon. Folk tog avstånd och vissa slutade höra av sig, men hon har inte fått utstå något hat.
– Att byta parti ser jag som ett sundhetstecken. Politik för mig handlar om att man ska kunna påverka och får man inget gehör, men hittar lösningar hos ett annat parti, ser jag inte det som något konstigt alls.
Fakta.Så har DN gjort genomgången
● DN har jämfört listorna till region-, kommun- och riksdagsvalen för att se vilka av de 54 484 personerna som kandiderar till 2026 års val som också kandiderade 2022. Vi har sedan gått igenom vilket parti varje kandidat representerat för att se om denne bytt parti. Totalt har DN identifierat knappt 1 000 partibytare, varav 500 bytt från ett riksdagsparti till ett annat.
● Jämförelsen valen bygger i de flesta fallen på kandidatens personnummer. I de fall detta inte varit tillgängligt har DN jämfört namn, ort och ålder och sedan manuellt gått igenom alla potentiella byten. Detta kan innebära att det finns ett antal byten som inte finns med i jämförelsen, om en person bytt efternamn eller ort och DN inte haft tillgång till dennes personnummer.
● Ett hundratal kandidater i båda valen kandiderade för flera olika partier samtidigt. I de fallen har DN inte räknat denne som en partibytare så länge denne kandiderat för ett av partierna i båda valen.
