Morrissey är tillbaka med vilda svingar åt alla håll

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Redan de första raderna på Morrisseys fjortonde soloalbum sätter tonen. I ”You’re right, it’s time” sjunger den evige outsidern: ”I wanna speak up and not be trapped by censorship/ In search of wisdom so much wiser than my own”. Han låter uppenbart revanschlysten efter en femårsperiod av skivbolagstrassel, inställda konserter, förtalsrättegångar och ytterligare anklagelser om extremhöger-retorik och stöd till nationalistiska partier.

Som många andra män med grandios självbild och tveksamma åsikter förväxlar Morrissey självklart ”censurerad” med ”fullt rimligt ifrågasatt”.

Det är heller inte bara innehållet som får en att tvivla på Moz textrader, utan nästan lika mycket hantverket. Precis som på den sex år gamla ”I am not a dog on a chain” glimtar någon formulering till här och där, men helhetsbilden är av en textförfattare där briljansen pressats ut när konspirationsteorierna kommit in.

Rent musikaliskt är ”Make-up is a lie” paradoxalt nog bitvis en av de mer inspirerade skivorna i den sentida Morrissey-diskografin. Vad det nu säger. Manchester-eleganten svingar kanske väl vilt åt olika håll, inom de snäva ramar han satt upp, men här finns åtminstone en handfull poplåtar som komplicerar den malande inre verk-och-person-monologen som på något sätt blivit utgångspunkten för allt modernt Morrissey-lyssnande.

”Headache” är en drömsk och fin ballad ända tills en Robert Fripp-aktig gitarr snyggt skär sönder slutfasen. Den ödsligt dramatiska ”Many icebergs ago” och lågmält akustiska ”The monsters of Pig Alley” bildar en avslappnad avslutning,som väger upp för mer experimentella snedsteg. ”Lester Bangs” är en rar hyllning till rockjournalistikens kraft, där den mytologiska amerikanske kritikern Bangs ord om Roxy Music och New York Dolls blir viktiga för den unge oskuldsfulle Morrissey. En passionerad nörd på andra sidan jorden, i stället för en sur gubbe.

Bästa spår: ”Headache”

Läs fler skivrecensioner och andra texter av Mattias Dahlström.