Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Spelar det någon roll vad lilla Sverige gör för klimatet?
Fråga de två svenskar som satt inträngda i en liten soffa i ett mötesrum i Bryssel den 28 februari 2017. Framför dem stod flera ilskna företrädare för EU-kommissionen. Budskapet till de två svenskarna var tydligt: Dra tillbaka ert förslag, nu.
Svaret från svenskarna:
I helvete heller.
De sa de aldrig rakt ut – det var snarare ett tyst samförstånd, beskriver en av de två svenskarna, Martin Widstam, i en intervju med Aktuell Hållbarhet. Men budskapet gick fram.
Strax därefter klubbades ett beslut som i grunden förändrade EU:s klimatpolitik – och kanske hela världens. ”The Swedish Proposal” som förslaget kallas är tekniskt, men handlade om att få ordning på EU:s handel med utsläppsrätter, EU-ETS, som styr industrins klimatomställning.
Hittills har över tre miljarder ton utsläpp stoppats – ungefär lika mycket som Sveriges utsläpp under 60 års tid
Fram till ögonblicket i det lilla mötesrummet hade systemet hånats och häcklats. Priset på för att släppa ut ett ton koldioxid var löjligt lågt. Stundtals kostade det lika mycket som en kopp kaffe. Knappt några industrier satsade på att få bort utsläppen, det var mycket billigare att fortsätta förorena atmosfären.
Sveriges dåvarande S-MP-regering hade gett sin delegation i Bryssel i uppdrag att försöka strama åt systemet – och lyckades till sist samla en kvalificerad majoritet för sitt förslag.
Effekten är häpnadsväckande. Hittills har över tre miljarder ton utsläpp stoppats – ungefär lika mycket som Sveriges utsläpp under 60 års tid. Priset på utsläppsrätter har tiofaldigats. Kolkraften i EU har halverats och till stor del ersatts av sol- och vindenergi. Det en gång hånade systemet har blivit en inspirationskälla för resten av världen, med Kinas utsläppshandelssystem som det tydligaste exemplet.
Ingen annan svensk regering har någonsin varit i närheten av att göra en sådan insats för klimatet.
Men nu ser det svenska förslaget ut att skrotas.
Det svenska förslaget – så räddades handeln med utsläppsrätter
Handeln med utsläppsrätter (EU-ETS) styr den tunga industrins omställning i EU. Industrierna måste köpa en utsläppsrätt för varje ton koldioxid som släpps ut. Antalet utsläppsrätter är bestämt i förväg och minskar över tid, vilket ökar priserna på utsläppen och tvingar industrin att ställa om.
I början av 2010-talet fanns flera luckor i systemet. Företag kunde exempelvis kompensera för sina utsläpp genom klimatkompensation utanför EU (så kallade CDM:er) och alltför många utsläppsrätter fanns att köpa. Det gjorde att det fanns ett enormt överskott av utsläppsrätter i systemet.
Det svenska förslaget innebar att överblivna utsläppsrätter började annulleras, vilket gjorde att överflödet försvann. Utsläppsrätter motsvarande omkring tre miljarder ton utsläpp har annullerats genom svenskarnas åtgärd.
Nu föreslår kommissionen att den automatiska annulleringen ska tas bort. Det tidigare jättelika överflödet är redan borta, men om ett nytt överflöd uppstår – exempelvis genom en ekonomisk kris – kommer priset på utsläppsrätter att pressas ner.
Framöver kommer även uppvärmning av bostäder och transporter att ingå i EU:s system för handel med utsläppsrätter, genom det som kallas EU-ETS2. Starten av EU-ETS2 har dock skjutits från från 2027 till 2028.
Källa: EU-kommissionen, IVL Svenska miljöinstitutet, Klimat- och naturvårdsbloggen
Vid ett möte onsdag förra veckan föreslog EU-kommissionen att den åtgärd som genomfördes efter svenskarnas förslag ska tas bort. Priset på att släppa ut koldioxid kommer inte att rasa till kaffenivåer, men det väntas sjunka. Industrier som satsat stort på omställningen – som Stegra eller Hybrit – hör till förlorarna.
Nu är detta än så länge ett förslag, EU:s medlemsländer och parlamentet behöver säga sitt. Men det som sker är ett tecken i tiden – just nu pågår ett stundtals riktigt fult lobbykrig om EU:s klimatpolitik.
I höstas krävde flera tunga industriföretag, bland andra svenska Essity, en uppluckring av utsläppshandelssystemet. I februari följdes det upp av ett upprop där över 1 300 företag påstods kräva lägre kostnader för utsläpp. Senare avslöjades dock att flera företag som stod som avsändare inte alls hade skrivit under det.
Bolag som har satsat stort på omställningen reagerar starkt på det som sker. I mars uppmanade ett hundratal företag – bland andra Volvo Cars och Vattenfall – EU-kommissionen att inte vika sig för kraven.
Frågan splittrar EU-länderna. Polen, Italien och Bulgarien hör till bromsklossarna – de kräver nu att vissa tunga industrier ska slippa betala för sina utsläpp.
På andra sidan finns bland andra Sverige. Ulf Kristersson skrev nyligen ett brev till EU-kommissionen där han tillsammans med Spanien, Finland, Portugal och Danmarkuppmanar kommissionen att hålla tassarna borta från EU-ETS.
”Försök att försvaga, tillfälligt upphäva eller begränsa utsläppshandelssystemet skulle undergräva investerarnas förtroende, bestraffa tidiga aktörer, snedvrida de lika villkoren och bromsa omvandlingen av våra ekonomier”, skriver de.
Hur historien slutar är ännu oklart. Men lika uppseendeväckande som att EU:s klimatpolitik knakar i fogarna är den märkliga tystnad som råder kring det som sker.
Inte minst här i Sverige, det land som en gång lyckades rädda hela systemet.
Läs fler texter av Peter Alestig
