Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Var det årets största debattögonblick vi bevittnade i Aktuellt häromkvällen (20/4)?
Det gällde de höga matpriserna, och till en början såg det ut som ett helt vanligt inslag: vinjett, sammanfattning av läget, statistik – kaffet har gått upp med över 81,2 procent den senaste mandatperioden!
Men hela tiden stod Vänsterpartiledaren Nooshi Dadgostar där med en hemlig överraskning vars fallosliknande konturer bara vagt kunde anas genom kavajfickan. Så plötsligt halade hon fram den: en oskalad morot.
”Om man tittar på en morot så är den här delen”, hon bröt av en liten bit, ”den går till lantbrukaren. Och den här delen”, hon bröt av toppen i andra änden, ”det är ju då momsen. Så den är ju inte så stor. Och den här delen är” – hon lyfte allvarligt den stympade moroten – ”utöver lite förädling då, det är ju de stora matjättarna, om man tittar på matkronan, alltså det vi betalar för maten”.
Rent pedagogiskt var det ingen stark insats. Men den följer en brokig tradition: användandet av rekvisita som retoriskt grepp.
Det näst senaste exemplet hämtas från Nooshi Dadgostars egen motdebattör i Aktuellt: Kristdemokraternas partiledare, Ebba Busch. Även hon har nämligen stått och viftat med ett föremål i en debatt som handlade om hur dyrt allt är. Det skedde inför valet 2022, och eftersom det var radio blev hon tvungen att syntolka: ”Det är en riktig falukorv.”
Eftersom det var radio blev hon tvungen att syntolka: ”Det är en riktig falukorv.”
Många minns säkert också kolbiten – eller kolbitarna, faktiskt. För i samband med valet 2014 var det flera miljöpartister som använde sig av dem: EU-parlamentarikern Isabella Lövin samt språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson.
Just Åsa Romson, med sin bakgrund inom teatern, var uppenbarligen särskilt hemmastadd med rekvisita: I en debatt höll hon upp en medhavd liten skylt, i en annan en grön tröja. Och under Almedalstalet 2012 drog hon upp en hel person – SVT-meteorologen Pär Holmgren – på scenen.
Det gäller förstås att vara oväntad. Centerns Annie Lööf försökte en gång räcka över en energianalys till Socialdemokraternas Stefan Löfven. Inte nog med att han viftade undan den – som rekvisita betraktad är en pappershög riktigt trist.
Och nu har valrörelsen visserligen knappt börjat, men jag hoppas verkligen att moroten är en föraning om en debattframtid full av föremål. Inte för att sådana lyfter samtalet, tvärtom är det ju ingen som fattar någonting: Vad är det han viftar med, ett skohorn? Varför har hon börjat skala… en liten rödlök?
Men i en bransch som politiken, som annars präglas av sådan total tvärsäkerhet, kan jag inte låta bli att tycka att dessa ögonblick av förvirring bara piggar opp.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Varför följde hon med en misstänkt kvinnomördare ned i källaren?
DN:s ledarredaktion: Vill du bli riktigt rik – bli politiker i ytterhögern
