Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Moderaterna vill att de ekonomiska klyftorna ska minska. Det gamla högerpartiet påstår faktiskt det i DN:s valkompass. Också i söndagens partiledardebatt i SVT:s Agenda bekymrade sig statsminister Ulf Kristersson över att inkomstskillnaderna i Sverige ökat. ”Jag gillar i grund och botten det jämlika Sverige. Jag gillar i grund och botten det jämlika Sverige”, upprepade han. Men någon övervintrad VPK:are är han då inte. Kristersson tycker inte att alla ska ha det likadant, utan att klassresor ska vara möjliga, att man ska kunna jobba sig riktigt rik.
Det här är ju något så härligt som en klassisk vänster–höger-fråga.
Socialister anser att ojämlikhet i sig är ett problem, folk till höger är generellt mer chill med skillnader. Vissa tycker helt enkelt att äganderätten trumfar allt, att skatten därför ska vara låg, och att de som är fattiga får vara det. Den andra – vanligare – åsikten handlar om att ojämlikhet är en naturlig följd av ett fritt samhälle och att det är okej så länge alla får det bättre.
Liberaler menar att vänstern nöjer sig med att höja skatten även om ingen får det bättre.
Lite snitsigt brukar den senare synen sammanfattas med att vilja ”höja golvet snarare än att sänka taket”. Liberaler menar då att vänstern nöjer sig med att höja skatten även om ingen får det bättre.
Det är en syn jag delar. Mitt liv blir väl inte sämre för att grannen – eller Spotifygrundaren Daniel Ek för den delen – skaffar ännu en dyr bil. Men de som har det sämst ska lyftas.
I praktiken stannar dock Moderaternas lovsång till jämlikheten vid ord.
Ta det här med bidragstaket. Sedan alliansregeringarnas arbetslinje är Sverige ett land där man tjänar på att börja arbeta. Både regeringens bidragstaksutredning och Finanspolitiska rådet menar att bristande incitament inte längre är en huvudsaklig orsak till bidragsberoende i dag.
Moderaterna pratar därför i stället om sänkta bidrag som en rättvisereform. Att det ska löna sig bättre att slita. Och visst, men med över 500 000 arbetslösa och många fast i utanförskap kan man knappast påstå att alla som står utan jobb har sin egen lathet att skylla.
Regeringens politik är ju helt enkelt att göra att bidragstagare får det sämre, med flit. Moderaterna kan väl då åtminstone vara ärliga med att de vill ha mer, inte mindre ojämlikhet – som ett ändamål i sig.
Ett synsätt på jämlikhet som påminner om gammal konservatism, men inte känns särskilt svenskt.
Läs mer:
Max Hjelm: Hans vision för Socialdemokraterna är i sanning radikal
DN:s ledarredaktion: Har Sverige verkligen råd med Tidögängets utvisningspolitik?
