Det brinner i busken! Rökmoln stiger från hoppryttaren Rupert Campbell-Blacks gods i den pittoreska byn Ruthshire. Nyinflyttade Taggie O’Hara är nyfiken på sin granne, känd som ”den snyggaste mannen i England” (inspirerad av drottning Camillas första man, Andrew Parker Bowles). Hon rusar över ängarna för att varna honom för elden.
Vad som händer sedan är typiskt för tv-serien ”Rivals”, baserad på Jilly Coopers romanserie ”Ruthshire chronicles”. Den unga O’Hara hör Campbell-Black innan hon ser honom:
”Tuttfel! Dina var minst 15 centimeter ovanför linjen!” ropar han.
”Kukfel! Du är minst 25 centimeter över”, svarar en kvinnas röst.
Bakom en frodig häck får Taggie syn på dem: Campbell-Black och hans älskarinna, båda spritt språngande nakna och mitt uppe i en tennismatch. Det första mötet mellan oskuldsfulla Taggie och den karismatiske Campbell-Black sätter tonen för resten av serien.
”Rivals” är en fiktiv version av 1980-talets England – partyknarkigt, uppskruvat, överdrivet och alldeles, alldeles underbart. Skådespelaren Alex Hassell visar sig ha en mjukare framtoning än sin hjärtlöse rollfigur och passade på att hjula näck inför filmteamet under inspelningen av den berömda tennisscenen.
– Det kan bli lite spänt när man är helt naken framför kameran, man kan ju inte röra sig helt fritt. Så jag bröt isen med en hjulning runt tennisplanen efter varje tagning. Först efteråt slog det mig att jag kanske borde ha tagit upp det med hr-avdelningen, skojade han i morgonprogrammet ”This morning”.
Under mötet med DN är han inte fullt lika käck, men likväl en gentleman som oroar sig över att kollegan Bella Maclean verkar ha fått en bit toast i halsen. När det är avklarat förklarar han seriens attraktionskraft.
– Det är inte ofta som serier blir så här älskade redan från början. Det är något av en riskfylld kärlekshistoria mellan tittarna och programmet. Många av förhållandena som man hoppas på är rätt kontroversiella och komplicerade, man hejar ju på folk som har otrohetsaffärer, trots att man vet att det skadar andra, säger Alex Hassell till DN.
– När man först lär känna Rupert är han ju sinnebilden av vad många av dagens unga män föreställer sig att maskulinitet är, men vad jag verkligen gillar med ”Rivals” är att serien visar att den typen av manlighet inte är gynnsam för lycka, goda relationer eller självförverkligande. Han måste ändra sig, eller gå under.
Första avsnittet av ”Rivals” hade premiär i oktober 2024 och blev den mest sedda seriepremiären i Storbritannien. Serien vann dessutom en Emmy för bästa dramaserie. ”Till och med nakentennisen är en triumf”, skrev The Guardian och gav fem stjärnor. Tv-serien ansågs fånga humorn i Jilly Coopers romaner – författaren var en generös skribent vars krönikor i The Sunday Times och The Mail on Sunday var före sin tid i sin frispråkighet om både sex och vardagsliv.
– Så mycket av det som händer i serien är aktuellt i dag, säger Bella Maclean. Det är fortfarande ”Rivals” men vi spelar ju in i en annan tid, och det är viktigt att det märks. Jilly ville att jag skulle göra min egen version av Taggie. Även om ”Rivals” på sätt och vis är en dokumentation från en annan era, så är mycket av beteendet tidlöst.
Jilly Coopers status som brittisk nationalskatt nådde nya höjder när farhågorna om att hennes vågade stil skulle ”Disneyfieras” kom på skam. Serieversionen av ”Rivals” bjuder till och med på ännu fler humoristiskt skandalösa kärleksscener än romanerna, som ibland avfärdats som sexgalna ”bonkbusters” (tantsnusk). Efter Coopers bortgång förra året har hennes verk dock hyllats för dess skarpsynta samhällsiakttagelser och för att ha gett (främst) kvinnliga läsare praktiska lektioner i hur kul sex kan vara för alla inblandade.
Fram till att tv-serien ”Rivals” blev en snackis var det knappast trendigt att vara ett hängivet Cooper-fan, men det ändrades i takt med att allt fler tittare upptäckte den stjärntäta filmatiseringen som har skyhögt produktionsvärde.
Seriens producent Dominic Treadwell-Collins (”East enders”, ”A very english scandal”) kämpade i över tjugo år med att få göra serie av Jilly Coopers böcker. Han möttes av motstånd och snobbism från brittiska tv-bolag så fort han nämnde sin idé. Själv tycker han att Cooper är en briljant historieberättare som ska ses som en modern Dickens och hävdade bestämt att det fanns ett helt ”Cooperverse” som väntade därute.
Han övergav de traditionella tv-bolagen för att började pitcha ”Rivals” för olika strömningstjänster. I en intervju med Deadline förklarade han att nyckeln till framgång var en stor budget: ”För att Cooper ska tas på allvar behöver man en rejäl budget, eftersom ’Rivals’ är en berättelse om just pengar och makt”.
Aidan Turner och Victoria Smurfit, som spelar äkta makar och föräldrar till Bella Macleans rollfigur, representerar kulturvärlden i ”Rivals”. Turner gestaltar den Yatesälskande programledaren Declan O’Hara, som startar tv-bolag tillsammans med Rupert Campbell-Black, medan Smurfit spelar hans skådespelande diva till fru.
Båda får ett rejält skrattanfall när de dyker upp i zoom-mötet med DN. Smurfit kan dessutom några svenska ord som inte lämpar sig i tryck – inte ens när man pratar om ”Rivals”. Men hon är helt på det klara med vad Coopers universum innebär.
– ”Cooperverse” består av en massiv dos hjärta, en enorm klick vänlighet, stora pampiga gods, minst fyra hästar och tre hundar, lite kinky sex, mer legitimt sex, roligt sex och fantastiska kläder, skrattar Victoria Smurfit och tillägger:
– Och hennes blick för satir och mänskligt beteende. Det var det som gjorde Jilly Cooper till ”the GOAT” (greatest of all time, red anm) redan för decennier sedan.
Aidan Turner, som ser minst tio år yngre ut utan sin rollfigurs gigantiska mustasch, fyller i.
– Karaktärerna är fantastiska att ta sig an även i en andra säsong. De utvecklas åt alla möjliga håll. Ingen av dem är hundraprocentigt god, alla kämpar med sitt eget – jag tycker rollfigurerna speglar människans tillstånd, säger han.
Rivalerna i seriens titel syftar egentligen på alla relationer i serien, men de största fajterna utspelar sig mellan den nyrike Tony Baddingham och Rupert Campbell-Black – ärkefiender och konkurrenter om det största tv-kontraktet.
Till en början fick valet av Alex Hassel en del kritik för att inte leva upp till rollfigurens förväntade fagra yttre men David Tennant (”The hack” och ”Broadchurch”) som den psykotiska Baddingham var en tittarfavorit från första stund.
Inför säsong två har ensemblen utökats med bland andra Rupert Everett som den tillknäppta hästtränaren Malise Gordon. ”East enders”-veteranen Danny Dyer gör sitt livs roll som tech-magnaten Freddy Jones, en uppkomling som rör om i hierarkierna. Jilly Cooper är mästare på att skildra mötet mellan gamla och nya pengar – något som ofta förknippas med det typiskt engelska.
– Det är verkligen en specifikt brittisk värld som skildras i ”Rivals”, konstaterar Victoria Smurfit. Och det är så roligt att skildra den på det här viset, det handlar om klasspolitik, kärlekspolitik, sexpolitik – ja, allt det där i en salig blandning. Ja, plus ett gäng heta män och alla seriens kvinnor som inte tar någon skit, haha…
Jilly Cooper, som gör en cameo under afternoon tea i ett avsnitt, älskade valet av skådespelare så mycket att hon bjöd hem hela ensemblen till sitt hus i Bisley i Cotswolds – ett naturskönt område i Gloucestershire som påminner om det fiktiva Ruthshire. Här har mängder av reportage gjorts i hopp om att gå i Coopers fotspår och kanske få en glimt av det skandalösa och roliga liv hon skildrar. Eller åtminstone ströva över ängarna med blåklockor och besöka puben The Retreat i Cheltenham, som sägs ha inspirerat till Bar Sinister i ”Rivals” – platsen där många affärer, både privata och professionella, tar sin början.
The Telegraph har beskrivit tv-serien som ”ett kärleksbrev till Cotswolds” och menar att ”Rivals” är en hyllning till områdets vackra natur, charmiga hus och typiskt brittiska trädgårdar. Stora delar av Cotswolds har invaderats av Hollywoodstjärnor de senaste åren, vilket lett till skenande huspriser och turisthorder på jakt efter en glimt av lokalkändisen Hugh Grant. Seriens skådespelare lär vara svårare att få se, då ”Rivals” till stor del spelas in i en filmstudio i Bristol, som ligger två timmar därifrån.
Trots detta lever Cotswolds-andan vidare i både serien och Jilly Coopers författarskap. Hennes glamourösa och skandalösa historier fortsätter att förtjusa både tittare och läsare. Författaren Caitlin Moran (som tagit sitt förnamn efter en av Coopers romanfigurer) rapporterade i The Times från Coopers begravning i Londons Southwark Cathedral.
Seriens ensemble, flera hundar, ännu fler lådor med champagne och den brittiska drottningen, Jilly Coopers vän Camilla, var på plats. Prästen konstaterade att Cooper hade en ”Champagnesjäl” och alla blev lagom på pickalurven. En perfekt spegling av hennes eget ”Cooperverse”.
Fakta.”Rivals”
Den första romanen i sviten ”Ruthshire chronicles” kom 1985 och hette ”Riders”. Omslaget pryds av snortajta vita ridbyxor, svarta ridstövlar och en manshand som kramar en av skinkorna. Handlingen utspelar sig i de översta lagren av brittisk ridsport under 1980-talets glansdagar, och serien tar även upp rivaliteten inom tv-branschen.
Förutom ”Riders” finns det ytterligare nio böcker i romansviten; ”Rivals”, ”Polo”, ”The man who made husbands jealous”, ”Appassionata”, ”Score!”, ”Pandora”, ”Wicked!”, ”Jump!” och ”Mount!”.
Böckerna var förbjuden läsning på Coopers dotters skola – ändå tills Jilly Cooper påpekade att det var försäljningen av böckerna (cirka elva miljoner sålda exemplar enbart i Storbritannien) som betalade skolavgifterna.
Andra säsongen av tv-serien ”Rivals” har premiär på Disney+ den 15 maj.
Här är veckans bästa strömningstips
