Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Bilderbok
Lian En Lin
”Ett träd faller i skogen”
Övers. Anna Gustafsson Chen
Trasten, från 3 år
Sedan bilderböckerna ”Furan” av Lisen Adbåge och ”Naturen” av Emma AdBåge visat att växtligheten inte är våra vänner, väcker titeln ”Ett träd faller i skogen” en känsla av att något inte är som det ska. Den rosaröda akvarellen av lövkronor, tillsammans med kritaritade stammar, döljer inte insekterna som rör sig på omslaget. De syns redan innan centralkaraktären herr Darcy presenteras, och det visar sig att larverna och skalbaggarna, likt fåglarna i Alfred Hitchcock film, är de verkliga huvudpersonerna. De invaderar också, genom att gnaga på träden så att skogen blir en osäker plats.
Alla ger sig av. Alla utom duvan Darcy. Han plockar blommor och försöker i det längsta blunda för förändringen. Livet är inrutat och det förstärks i Lian En Lins bilder genom att det som duvan uppfattar som trygghet, presenteras i små vykort. Tevattnet som kokar, tandborstningen, vingen med nötter.
Vidare perspektiv förmedlas bara när Herr Darcy också syns utifrån och världen inte betraktas uteslutande ur hans synvinkel. Snart har också han sett vad alla andra sett: insekterna. På ett helt uppslag krälar de, lika intensivt som myrorna när man lyfter på en stenplatta i trädgården, eller gråsuggorna som tänkt sig bo under plankorna liggandes på tomtens mest avlägsna hörn. Tills man lyfter upp dem och de myllrar iväg.
Texten beskriver hur dessa djur luktar, hur det låter när de drar fram i skogen, och hur Darcy uppskattar tystnaden i sitt hus. Dofter och ljud fångar Lian En Lin i sina mångdimensionella bilder. Här finns hemmets platta miljö följt av skogens djup, och på en del uppslag har färgen runnit över bladet, vilket ger stammar i olika tjocklek, både nära och långt borta. Och när det kommer till blommor och den lilla ekorre som duvan räddar, verkar Lian En Lin i en tradition som liknar barnets teckning – om det inte vore för kompositionen och ekorrens personlighet genom sin yviga svans. Den liknar djuren som Benjamin Chaud tecknar i ”Björnens sång” och de följande böckerna om den stora björnen.
Många är som herr Darcy. När jag först hörde om almsjukan bekymrade jag mig inte, okunnig som jag var om vilka träd som finns närmast mig, i stadsparken, kring kyrkan och på kyrkogården. De flesta av dem dog och motorsågarna hördes på ett intensivt sätt in till oss som vill sortera blommor och nötter ifred.
Lian En Lins bok är ingen tröst i denna fråga. Den visar inte på hur insekterna hade kunnat stoppas, utan bara på att de finns. Och att vi måste bereda oss på att världen förändras, att inget är konstant, och att det vi ser och upplever inte alltid kommer att vara detsamma.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning